tag:blogger.com,1999:blog-1355473732910294802024-03-05T19:10:13.249-05:00భావనాంతరంగంఈ రోజు నాకు ఇలా అనిపించిందోచ్.....భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.comBlogger19125tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-27516080076033423602012-03-04T03:03:00.002-05:002012-03-04T03:21:57.767-05:00జన్మదిన శుభాకాంక్షలు నేస్తం...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: inherit;"><br />
</span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">వేసవి పొగల కాలం దాటి, హేమంతాల సడీ వచ్చి...... చలి సందడిలో సద్దుమణిగి, మళ్ళీ వసంతాల ఉరుకులలో కాలం గిర్రుమని తిరిగి వచ్చినా నేను మాత్రం రాయటం అనేది పూర్తి గా మర్చి పోయాను. టైం లేదు అనే ఒక అందమైన అభద్దం తో నన్ను నేనే నమ్మించేసుకుని అందరిని కూడా నమ్మించేసి తిరుగుతున్నా. ఈ రోజు నా కోసం కాకపోయినా నా స్నేహితురాలికి జన్మ దిన శుభాకాంక్షలు చెప్పటం కోసం నెమ్మది గా వేళ్ళు విరుచుకుని "బద్ధకము, సందె నిద్దుర వద్దు సుమీ.... మొద్దందురు తోడి వారలు దద్దిరంబు వచ్చును దానిన్" అని సగం గుర్తు ఉన్న పద్యమొకటి పాడేసుకుని ఒక కాఫీ తెచ్చేసుకుని కూర్చున్నా.</span></div><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvP1sQ7MS-0oTc8abYuGrVHOesWdaAOC-qcOXLbaDmtcpGM1Ak5-As_JnrxdClJp8coq7QrUcYeHckUPGImPIFsCb17jAoewpehIlIWOYEuQvRuJ_ityj6dLY4hPlzEGEAp7FWgQ5Lh_4/s1600/woman-writing-a-book.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvP1sQ7MS-0oTc8abYuGrVHOesWdaAOC-qcOXLbaDmtcpGM1Ak5-As_JnrxdClJp8coq7QrUcYeHckUPGImPIFsCb17jAoewpehIlIWOYEuQvRuJ_ityj6dLY4hPlzEGEAp7FWgQ5Lh_4/s320/woman-writing-a-book.jpg" width="320" /></a> <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div>జన్మ దినమంటే ఇష్టం లేని దెవరికి చెప్పండి.... అందునా స్నేహితురాలి జన్మ దినమంటే ఇష్టం లేని వాళ్ళు అసలే ఉండరు నా ఉద్దేశం ప్రకారం. చిన్నప్పుడైతే చాక్లెట్ లు, ఇంటికి పిలిచి కేక్ పెడతారు. ఆ రోజు హోమ్వర్క్ లు చేయనక్కర్లేదు, ఎంచక్క గా చీకటి పడే వరకు వాళ్ళ ఇంట్లోనే ఆడుకోవొచ్చు. మా నాగమణి, శేషుమణి వాళ్ళ పుట్టిన రోజైతే అక్కడే ఒక మూల కూర్చుని తెలుగు లో అనువదించిన రష్యా కధల పుస్తకాలు ఆ నునుపు దనం, ఆ మెరుపు.... వేళ్ళ తో అనుభవిస్తూ తాన్యా ఎక్కడెక్కడికి వెళ్ళి , ఏమి చేసిందో ఆ చల్లని మంచు కొండలలో తెలుసు కోవొచ్చు. <br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVLL0dKG3TtbGkUDf-tUvKtp_IHu1raYOJohoiL2mTmv_P8UxywCqPByb2-SAL9T9fg0c4YCLCvKijQ_x_Jn7Rs_ftWLFlVtp7s3-WJ_X1yBz0DfUzEubO9M7alquRK47eejIeWye7GXk/s1600/kids+playing+reading.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVLL0dKG3TtbGkUDf-tUvKtp_IHu1raYOJohoiL2mTmv_P8UxywCqPByb2-SAL9T9fg0c4YCLCvKijQ_x_Jn7Rs_ftWLFlVtp7s3-WJ_X1yBz0DfUzEubO9M7alquRK47eejIeWye7GXk/s320/kids+playing+reading.jpg" width="320" /></a>ఇంక రమ పుట్టిన రోజైతే వాళ్ళ అమ్మ కేక్ లా వండిన దిబ్బరొట్టి తినెయ్యొచ్చు. రాత్రి వాళ్ళ నాయనమ్మ ముద్దలు చేసి అందరికి కలిపి పెట్టే ఉసిరికాయ అన్నం ముద్దలు తింటూ, చీకటి పడే వరకు అన్నం తినమని మారాము చేసి, చీకట్లో అన్నం తిన్నందుకు వచ్చే జన్మ లో రాక్షసులై పుట్టిన వాళ్ళ కష్టాలు, వాళ్ళకు ఒక్క మనిషి కూడా తినటానికి దొరక క బాధ పడ్డ కధ లు వినొచ్చు..<br />
<br />
<br />
అలా స్నేహితుల పుట్టిన రోజులకు మనకెన్ని విందులో వినోదాలో.. ఆనందపు నవ్వులో.. కేరింతల హేలలో.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVVuUEIwcWyXzTBYBeo_XZpa5SAOcIsH46s2l86wbFqr_24htC8013soe3R057XvjsczldTeaEN-WmeToJyMDQMJbX-8_whkHsTkHorN_uFsRkTByVXxaJA2nz4zg8n28qbRPz87lJzKo/s1600/kids+playing+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVVuUEIwcWyXzTBYBeo_XZpa5SAOcIsH46s2l86wbFqr_24htC8013soe3R057XvjsczldTeaEN-WmeToJyMDQMJbX-8_whkHsTkHorN_uFsRkTByVXxaJA2nz4zg8n28qbRPz87lJzKo/s320/kids+playing+1.jpg" width="320" /></a></div><br />
<br />
ఇక పెద్ద అయ్యే కొద్ది వినోదాల విందుల కాల పరిమితి అనంతమయ్యి.. ఇంట్లో వాళ్ళకి ఎందుకొచ్చిన ఈ స్నేహితుల పుట్టిన రోజులు రా బాబు, దీనిని పట్టలేము ఆ రోజు అనే దీవెనల జల్లు లు తీసుకుంటూ పెరిగేస్తాము కదా.<br />
<br />
చిన్న వయసులలో స్నేహితుల పుట్టిన రోజులను చూసిన సినిమాలతోనూ, చేసుకున్న పార్టీలతోను, కొనుకున్న చీరలతోను కలిపి, పుట్టిన రోజు ఆనందాన్ని అంచనా వేసుకోవటం అలవాటు అయ్యినా, పెద్ద అయ్యే కొద్ది జీవితపు రంది లో పడి స్నేహితుల సంఖ్య తగ్గుతుంది (చిన్నప్పుడు అందరూ ప్రాణ స్నేహితులే కదా మరి) , ఆ స్నేహితుల పుట్టిన రోజులను గుర్తు పెట్టుకుని శుభాకాంక్షలు చెప్పటమే వాళ్ళకు మనకూ కూడా తలకు మించిన జ్నాపకం ఐపోతుంది. :-(<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEocgESe84Q63ULbTsUXT8JCKX8QcYdEqNjoRphZWTa0Yfu8bbC5-6D4tvna5aesbEGYmwZd5pP3AbXJy-kK8YYNO8KZ_krUi1xHoL88urfzrS4wWxBkGFUT0SQ6NtxYypeMdQ4vEyyek/s1600/wishesonphone.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="201" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEocgESe84Q63ULbTsUXT8JCKX8QcYdEqNjoRphZWTa0Yfu8bbC5-6D4tvna5aesbEGYmwZd5pP3AbXJy-kK8YYNO8KZ_krUi1xHoL88urfzrS4wWxBkGFUT0SQ6NtxYypeMdQ4vEyyek/s320/wishesonphone.JPG" width="320" /></a></div><br />
<br />
కాని వీటన్నిటి మధ్యన కూడా స్నేహమంటే నిజమైన అర్ధాన్ని, ఆ స్నేహ భందం లోని చిక్కదనాన్ని చక్క దనాన్ని ఒక్క వన్నె తగ్గకుండా, ఒక పిసరంతైన మధురిమ తగ్గించకుండా... కలిసిన చేతుల మధ్యగా అనంతమైన ఆప్యాయతను, లెక్కలేనంత... లెక్క కట్టలేనంత ప్రేమ ను కలబోసి ఇచ్చే నా నెచ్చలి జన్మ దిన శుభాకాంక్షలు చెప్ప గలగటం నా కొక అపూర్వమైన వరం..<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMQY1vnu2QoGhkRxCAKCaCn2o5S-o_N5smPL7FPge1pEWEN-O1djLEyao4GT7mJ8wV3KuScyyAfebiMJVuL6jeDgxrk5gCvvhbkLThKWquUpVhJIt0nrGgaovHl5OiYnPyvpPKF8XvSMk/s1600/birds+waves+flowers.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMQY1vnu2QoGhkRxCAKCaCn2o5S-o_N5smPL7FPge1pEWEN-O1djLEyao4GT7mJ8wV3KuScyyAfebiMJVuL6jeDgxrk5gCvvhbkLThKWquUpVhJIt0nrGgaovHl5OiYnPyvpPKF8XvSMk/s320/birds+waves+flowers.jpg" width="320" /></a></div><br />
నేస్తమా .... గుండె చప్పుడు లోని లయలో నీ మాట, అనంతమైన సముద్రపు కెరటాల నీ ప్రేమ, ఎగిరే పిట్ట రెక్కల సవ్వడుల నీ నవ్వు, రేపటి పొద్దున విరిసే పువ్వుల అంచున విరిసే తళుకున నీ ఆశ కలబోసి ఉంటావేమో, వీటన్నిటిని చూసినప్పుడల్లా నువ్వెప్పుడూ నాకు గుర్తు కొస్తూనే ఉంటావు. నే చెప్పక పోయినా, నా గుండె కష్టం లో మునిగితే.... నీ కంట నీరు తిరిగిందెదుకో అని ఆదుర్దా గా నాతో మాట్లటడటం కోసం ఫోన్ చేస్తావు... దినసరి జీవితం తో తలమునకలై నా ఆచూకి నాకే తెలియటం లేదని బిక్క మొహం పెడితే రేపటి జీవనాల పువ్వుల బాటను మాటల మంత్రజాలం తో నా ముందుఉంచి నడక సునాయసమే అని నచ్చ చెప్పి నవ్విస్తావు. <br />
<br />
జీవితపు ప్రతి అడుగునా నిజమైన స్నేహానికి భాష్యం చెపుతూ... చేసే ఆకతాయి పనులను అమ్మ లా మన్నిస్తూ, చెప్పే వెర్రి మొర్రి మాటలను అక్క లా ఆలకిస్తూ, పరుగెత్తి మోకాలు పగలకొట్టుకుంటుంటే నిజమైన నేస్తం లా హెచ్చరిస్తూ, వినక పోయినా ఓర్పు గా చేయూతనిస్తూ , ఆరిందాల సలహాలిస్తుంటే చెల్లి లా వాటన్నిటీకి తల వూచుతూ... జీవితపు ఆటు పోట్ల గమనాలను నెచ్చలివై నాతో పంచుకునే నా నేస్తమా... నీ జన్మ దినాన ఈ నేస్తం నీకు కొత్త గా ఇవ్వగలిగినదేమి ఉంది... ఎప్పటిలానే శుభాకాంక్షలను చెప్పటం తప్ప...<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_mDi4NsGcFrHfhrw98iQ-myF8ZBC9mQg4AyU3DBVW0cKFGI1nhzco4236UpwNzQeprfRiYXCugyDePMtWftHAdNGCd9Gg7DThM7HGavKFuyp8NPqxopfUmZ1CjQCpIS-QCWxJCifqR4w/s1600/happy_birthday_tweety_bird-2003.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_mDi4NsGcFrHfhrw98iQ-myF8ZBC9mQg4AyU3DBVW0cKFGI1nhzco4236UpwNzQeprfRiYXCugyDePMtWftHAdNGCd9Gg7DThM7HGavKFuyp8NPqxopfUmZ1CjQCpIS-QCWxJCifqR4w/s320/happy_birthday_tweety_bird-2003.gif" width="264" /></a></div><br />
ఏడు రాగాల వర్ణాలను కలిపి ఆనందపు హరివిల్లును చేసి గులాబితో పాటూ ఈ పాటనూ మా మరువాల కొమ్మ కు కానుకిస్తూ...<br />
<br />
<br />
<b><span style="color: magenta; font-size: x-large;">జన్మ దిన శుభాకాంక్షలు ఉష. </span></b><br />
<b><br />
</b><br />
<b><br />
</b><br />
<b><span style="color: magenta; font-size: large;"><a href="http://www.youtube.com/watch?v=UIbVpZGlzIw" target="_blank">నీ ఉంటే వేరే కనులెందుకు.. నీకంటే వేరే బతుకెందుకూ...</a></span></b><br />
<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ఇలాంటి ఎన్నో పుట్టిన రోజులు నాతో కలిసి నువ్వు పంచుకుంటావని నీ పుట్టిన రోజున నేనే నిన్ను కానుక అడుగుతున్నా.. ఇస్తావు కదు.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6TR9phqoJtnFHMYKoOLRs5KYQsjBGg1H6Oe1klqF9KcB32xx1xbwEeHVGReNtCxarkpL1oFHwBw7ZTtYRkbNXRwNDTOiebvSbQujWlTgxvQEPqXuMGptZ8UIJCGwkN5b7hmfsAE_WHYg/s1600/happybirthday.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6TR9phqoJtnFHMYKoOLRs5KYQsjBGg1H6Oe1klqF9KcB32xx1xbwEeHVGReNtCxarkpL1oFHwBw7ZTtYRkbNXRwNDTOiebvSbQujWlTgxvQEPqXuMGptZ8UIJCGwkN5b7hmfsAE_WHYg/s320/happybirthday.jpg" width="261" /></a></div><br />
</div>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-77631283108923465472010-07-15T02:43:00.001-04:002010-07-15T03:05:54.495-04:00చినుకు జ్ఞాపకం<span id="goog_1731176977"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><br />
<div style="text-align: center;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-large;">చినుకు జ్ఞాపకం </span></b></div><span class="Apple-style-span" style="color: #551a8b;"><u><br />
</u></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1YPSPdWQspaiv_UbzPBzYwUfoGMXa0Od9woIpPr7T7r4P7TsEYgF_3_HXRqj5S1I7mXWnmXkBD2TRCM6PDWwUDI5C0jSQy-qTMXmFgQa6SqBVtttuTnS1IdDgkw9aKPXSooyZB6NZRKg/s320/rain-drops1.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">వాన అనగానే అందరికి చిన్నఫ్ఫుడు వానా వానా వల్లప్ప అని తిరిగిన లేత చినుకుల నవ్వులో ... లేక యుక్త వయసు లోని చిలిపితనాల చిందులు తొక్కించిన చినుకుల చిట పటలో , ఇంకా ముందుకు వస్తే శ్రీవారి/శ్రీమతి తో కలిసి ఆషాడానికి ముందు వెనుకలు గా సాగిన పరవళ్ళు తొక్కే చినుకుల సరాగాలు గుర్తు వస్తాయి. ఆ పైన భాద్యతల వరదలో మునిగి తేలుతూ, మళ్ళీ మునకలేస్తూ.... చినుకెప్పుడొచ్చిందో... పోయిందో తెలియని హడావుడి లో కూడా, ఇంటి ముంగిటకొచ్చి నన్ను పట్టించుకోవే అని చిందులు తొక్కిన, గారాల వయ్యారాల వాన పలుకుల జ్నాపకమొకటి మీతో పంచుకుంటూ...</span> </div><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><br />
</a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0RUyCb4wmwuQLwAYpm6qBWoFjimhEmt4X1aaL8gDs3xQiu4DHnaPpG3reZtsoYjIymjhKk7K24rLSYxWR7WZfT5pNdH0E4hGLeix7zMY749jP6HHzhAdU-S-Gn_MpA64ofpp-UDI1Bi4/s320/winter-rain.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">వర్షాకాలమంటూ ఒక ప్రత్యేక కాలమే లేని దేశం లో, ఈ కాలం ఆ కాలం అని లేకుండా.... ఏ కాలమైనా అకాలం గా వూడి పడగల ఏకైక అతిధి మాకు ఈ వాన జల్లే కదా.. జల్లంటే జల్లూ కాదు విరి జల్లు కాని, విరులంటే విరులూ కాదూ వరదల్లే కాని అని పాడుకోవటమే మాకు వాన వూసు వస్తే... వసంతమొచ్చిందో అని గుట్టలు పోసిన మంచు మీద పడ్డ వాన చినుకేగా, మొదటి సారి మరి మాకు వుప్పందించేది. </span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #551a8b;"><u><br />
</u></span><br />
<a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><br />
</a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisirE_EA0-IYj9eAECV_ER6me4ErmwXuj0civIa7_uS4zZPB3-Ew_UqvhBQSxn3IM4opGPWfdfsRrSpwpR9AB58_zKmpgJVU9DB8jJZCH7O0ZGaokH7I7iX479AcAEjfnY9EX5Uqpq1eg/s320/flower+snow.jpg" /></a></div><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><br />
</a><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఆ కబురు కరిగిన నీరై, ఆ పైన మెరిసిన వాన చినుకుల తెల్లాటి మెరుపుల మురిసే లోపు, మేమొచ్చామో అని వాన చినుకు కు తోడు పూలు పైకొచ్చి పలకరిస్తాయి. ఇక పాడుకోవటం మొదలెడతాము కోటి ఆశలను గుండె నిండా నింపుకుని "April showers bring May flowers " అని, ఇంకా మా కోసమని విరబూయ బోయే వనాల వరదలను తలచుకుంటూ... ఆ పైన మురుసుకుంటూ..</span>.<br />
<a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><br />
</a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixH7sywlSR4mHEvVod1PuM7f0gZTGg4x1lNCmnyKO3g963x_3xZeVTGopfSGmxfwEBGRzSw94_Nu3lTHj_zZPZcSMcdliVxa_gHL-CGcqqXqBNPC99qiHh7dOJr5f7PdHectKkE0UforY/s320/Spring_Rain_-_Hummingbird.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఇక చూడు ఆ చినుకమ్మ విన్యాసాలు, ఎన్ని కబుర్లను మోసుకొని తెస్తుందనుకుంటున్నారు. ఇదుగో దూర దేశానికి నిరుడు తరలి పోయిన ఆ పెద్ద డేగ లొస్తున్నాయి జాగర్త... ఇక్కడే కదా అని ఆలస్యం గా గూటికి చేరుకోకు అని చిన్ని గువ్వ పిట్ట కు రెక్క నిమురుతూ ఒక చినుకు... </span><br />
<a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><br />
</a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBDJuAMXDKgj8izmURbVyKt4WriKungNE1iIiRtn-SU5Gxgu47CmFVVgug-uqdszJe4lAdj-R3oRQVKW2TiXpcVaTSNTXfxBN_bBSb_v9oJPwuqiuEBzmrE3Oa6AZrdsGgVtLgVQhphxQ/s320/bird-nest-in-rain.jpg" /></a></div><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><br />
</a><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">తన పిల్లలను పొదగటానికి ఎక్కడ నుంచో ఎగిరి మా అడవులకు రానున్న ఎర్ర కళ్ళ బుల్లి పిట్టలకు గూడు మెత్త గా వుందో లేదో అని ఆకు ఆకుని బతిమాలి గాలితో కలిపి తడిపి పక్క చేస్తున్న ఒక చినుకు.... వసంతమంతా మా ముంగిట పోయటానికి ముందటేడూ మిగిలిన ఆకుల అవశేషాలను వూడ్చి కళ్ళపి జల్లి పోతూ ఎన్నెన్ని చినుకులు పలకరిస్తాయనుకుంటున్నారు. సరి ఆ వసంత వీర భోగం అవుతుందా..</span><br />
<a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><br />
</a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.blogger.com/goog_1731176976"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3P0jDD4FiViviGRBheolSznNCv0XB0LBrmgt1Iu76Yqmm2cbk-d35KVu7rzCvGjvvIfuRYj736RlQw9nYQvoeCoBM8saCSm8AashsHZam1Mead36LJKQ7PRC-88dOVEFPH1AXF-CRlOQ/s320/summer+rain1.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-text-decorations-in-effect: none; color: black;"></span></div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-text-decorations-in-effect: none; color: black;"></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="-webkit-text-decorations-in-effect: none; color: black;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-text-decorations-in-effect: none; color: black;"><br />
</span></div></span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-text-decorations-in-effect: none; color: black;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">పూలతో సొమ్మసిల్లి ఎండలకు తేరుకుంటూ... ఎండాకాలం మాకు పంటల కాలం అని పాటలు పాడుకుంటూ...... ఆడుతు పాడుతు పని చేస్తుంటే అలుపుసొలుపేమున్నది అని కూని </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: large; line-height: 32px;">రాగాలు </span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-text-decorations-in-effect: none; color: black;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">(గిట్టని వాళ్ళు ఖూనీ రాగాలనటం కద్దు) తీసుకుంటూ పనులు చేసుకుంటున్న మమ్ములను .. ఎండలలో మేమెక్కడ మాడి పోతామో అని ఒక వారం ఎండలు మండేయా, వెంటనే నేనున్నానని ఒక గ్రీష్మ గానం, ఎండల ఎర్ర దనాన్ని పల్లవి గా చేసి, వుడుకు పొగల తాళం వేసి ఆ పైన చినుకమ్మలు..... గబ గబా గుబ గుబా వచ్చి వూసులాడుతూ.... పాటలాడతాయి. మా పెరళ్ళలో అమృత ధారలు కురిపించి శక్తి నిస్తాయి. ఇక అడవులను, దారిలోని చెట్లకు.... లాల పోసి లాలించే తల్లై పాడే చినుకు రాగం, సెలయేళ్ళ ధారలను జీవ ధారలతొ నింపే ఆ చినుకు మహిమ వర్ణించ నా తరమా... </span></span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyL37VlGHGbDA1dRu0jPy3FqpLN8t6XE7fTbJ4QP9mT4cw2PxMNVHLrTNnxgWnQH53UmCV369siSQn7FXqsAwNWtiZWLgyn5NwvCStUVHXdia3mleG4lPFt1MYp2PyRkAuBbhOkvcVsl8/s1600/spring+rain1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="256" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyL37VlGHGbDA1dRu0jPy3FqpLN8t6XE7fTbJ4QP9mT4cw2PxMNVHLrTNnxgWnQH53UmCV369siSQn7FXqsAwNWtiZWLgyn5NwvCStUVHXdia3mleG4lPFt1MYp2PyRkAuBbhOkvcVsl8/s320/spring+rain1.jpg" width="320" /></a><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyjcvhGqM7K9LulrhMLcvmLYAG5FVNyRdKO8h2qcLvLpoJJd-GZuu2qv6dgd8h1PmUsDpMJLwjXxH58q6eY_EMYpBQqRlsE9n0DiCfngDCJV754zS7AN6PcGW5Nif6IgV83fr4iI-o61I/s1600/rain+in+fall.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyjcvhGqM7K9LulrhMLcvmLYAG5FVNyRdKO8h2qcLvLpoJJd-GZuu2qv6dgd8h1PmUsDpMJLwjXxH58q6eY_EMYpBQqRlsE9n0DiCfngDCJV754zS7AN6PcGW5Nif6IgV83fr4iI-o61I/s320/rain+in+fall.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఇలా ఇన్ని హొయలు పోయిన చినుకమ్మ ఆగుతుందా... సూరీడు కాసంత కనుమరుగవ్వటానికి తయారవుతూ.... రాత్రి ఏడు కల్లా అలసి పోయానోయ్ అని తన ఎరుపును చెట్టు కొమ్మల అంచున అద్ది, నును లేత చలి గాలి దుప్పటి కప్పుకుంటుంటే....... మరి నేను కూడా వెళ్ళాలోయ్ అని కన్నీరు మున్నీరు గా మా ముంగిట ధారలై నిలుస్తుంది. కొమ్మ కొమ్మ ను పువ్వు పువ్వు ను శెలవడిగి... మా అందరికి Happy Thanks giving, Merry Christmas ఆ పైన Happy new year అని చెపుతూ.... అప్పటికి వచ్చే విజయ దశమి కి చేమంతుల పూబంతులను పన్నీట జలకాలాడించి దుర్గమ్మకు పెట్టమని నిద్ర ఆలస్యం గా లేస్తానేమో అని మా కిటికి పైన ఈడ్చి కొట్టి మరి నిద్ర లేపుతుంది... ఇది మాత్రం చినుకమ్మ నాకొక్క దానికే ఇచ్చే ప్రత్యేక బంపర్ ఆఫర్.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizZaieoIerqSIfEHEyXadbMgPxcs1l1LKJlL55Q9hwX0WmI78aft7gASyG37uTisFEj3KfJyicX2t7evUYGSJSsLpwaHy03RTbFmBqVM8U0IlsJw_C03EG77xkZh8-fWFKonjCvDeGawg/s1600/mums2009.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizZaieoIerqSIfEHEyXadbMgPxcs1l1LKJlL55Q9hwX0WmI78aft7gASyG37uTisFEj3KfJyicX2t7evUYGSJSsLpwaHy03RTbFmBqVM8U0IlsJw_C03EG77xkZh8-fWFKonjCvDeGawg/s320/mums2009.jpg" /></a></div><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhQasM8Ce6Vt7npEBLxTy7z7DDHy_zuM5OjQajsCGovPIP6HuRfc0JjVYmnN2F9yi6ffb6WNSopSyksyvR26p-9N4QfLPjI6xUcnw7zOweWQbDAT1IV6AokG_qiv3EcB9RgqQNk0rnzzg/s1600/fall+rain.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhQasM8Ce6Vt7npEBLxTy7z7DDHy_zuM5OjQajsCGovPIP6HuRfc0JjVYmnN2F9yi6ffb6WNSopSyksyvR26p-9N4QfLPjI6xUcnw7zOweWQbDAT1IV6AokG_qiv3EcB9RgqQNk0rnzzg/s320/fall+rain.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఇలా మా అందరితో ఎన్నెన్నో భావాల, అనుభవాల, అనురాగాలను పంచుకుంటూ...... మా మధ్యన నీటి తెర గా, ఆ అపైన పొగ మంచు తెర గా, చివరికి మంచు లా ఘనీభవించి.. మా శెలవడిగి, తెల్లటి చలి దుప్పటి కింద బొజ్జుని మరుసటి ఏడుకే నా పలకరింపు అని చెప్పి మాయమవుతుంది. ఇదండి మా వూరి వాన చినుకు చెప్పిన సద్దులు. బాగున్నాయా. ఒక జ్నాపకం అని చెప్పి ఎన్ని చెప్పానో చూసారా.. ఇందులో అన్నీ అందరికి తెలిసినవే ఐనా మంచి కబురు నలుగురితో మళ్ళీ మళ్ళీ పంచుకోమంటారు కదండి అందుకని ఇలా మీతో. </span>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com37tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-76329550494738505762010-07-04T01:57:00.001-04:002010-07-04T02:04:41.973-04:00స్వాతంత్రం వచ్చెనని సభలే చేసి.....<div style="text-align: center;"> <i><span style="font-size: large;"><b><span style="font-size: x-large;"><span style="background-color: red; color: white;">స్వాతంత్రం వచ్చె</span><span style="background-color: blue; color: white;">నని సభలే చేసి</span>..... </span> </b></span></i> </div><div style="text-align: center;"><br />
</div><div style="text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPJP78QCBGA06KuJaRmjt7e8hLt4ZOGdbI6hbDRoEJN9DpwzB0EOwop2W3vIV3icE1Ingd-xUOKIEN-0deFZaS4tclptz0VpIKVXcOm1fdFdacNN3szlD-TfqUwaNULXM7i6-A348tg8U/s1600/july4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPJP78QCBGA06KuJaRmjt7e8hLt4ZOGdbI6hbDRoEJN9DpwzB0EOwop2W3vIV3icE1Ingd-xUOKIEN-0deFZaS4tclptz0VpIKVXcOm1fdFdacNN3szlD-TfqUwaNULXM7i6-A348tg8U/s320/july4.jpg" width="320" /></a></div><br />
<span style="background-color: red;"></span><span style="background-color: red; color: red;"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8_LySFucFbFK2Bof37xMYJECxeLYRLiV6hXhHF2EqRmGLpPQJLYTg4Yakf1OhvLLzvJup80VxxbgPAomqJHPokqh6fcjVxhT-R0nVELetxUZOqqAwLEMj5ePFL3xPSthqESIk4UPlJc0/s1600/civil_war.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8_LySFucFbFK2Bof37xMYJECxeLYRLiV6hXhHF2EqRmGLpPQJLYTg4Yakf1OhvLLzvJup80VxxbgPAomqJHPokqh6fcjVxhT-R0nVELetxUZOqqAwLEMj5ePFL3xPSthqESIk4UPlJc0/s320/civil_war.jpg" /></a></div><span style="font-size: large;">ఎప్పుడో 230 ఏళ్ళ పై మాటే అమెరికా కు స్వాతంత్రం వచ్చి... వుహూ బ్రిటన్ వాళ్ళ నుంచి తీసుకుని ... ఎంత పెద్ద విజయమో.. !!!!ఎన్నెన్ని ఎత్తు పల్లాలో... ఎన్నెన్ని వివక్షతలో... వితరణలో... ఎన్నెన్ని దేశాల నుంచి ఎన్ని లక్షల మందో వచ్చి ఈ దేశాన్ని తమది గా చేసుకున్న వైనం. తలచుకుంటే చిత్రం...!!! స్వయం శక్తి తో ఆలోచించి తెచ్చుకున్న అబ్బుర పరిచే శక్తి..... ప్రపంచాన్ని చేతిలోకి తెచ్చుకోగల ధీయుక్తి.. </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">బానిసలు గా తెచ్చుకున్న నల్ల జాతీయులు... వారి తిరుగుబాటు... ఇప్పటికి వారిని బానిసలు గానే గుర్తిస్తున్న కొన్ని రాష్ట్రాల confederates...... మూతి మీద మీసమున్న వాడల్లా అరబిక్ సాహెబులు అనే అమాయకత్వం లో కొందరు.... ఇండియా వాళ్ళు కనపడితే వూరికే చేతులూపకుండా (షేక్ హేండ్స్) నమస్తే చెప్పి తప్పుకునేంత గా మన సంస్కృతి తెలిసిన వాళ్ళు మరి కొందరు... తెల్ల వాళ్ళ మధ్యనే కొందరిని చిన్న చూపు....... మరి కొందరికి పెద్ద పీట, అసలు వాళ్ళ దేశమైన రెడ్ ఇండియన్స్ కు వెనుకబడిన తెగల, జాతుల కింద రిజర్వేషన్స్. సంస్కారమంటే వీళ్ళ దగ్గరే నేర్చుకోవాలి అనేంత గా ఎదుటి వాళ్ళను గౌరవించే తత్వం, ఎదుటి వాళ్ళ నమ్మకాలకు విలువలకు ప్రాధాన్యత నిచ్చే సాంప్రదాయం... ఎన్నెన్నో దేశాల, జాతుల, తెగల మధ్యన.... భినత్వం లో ఏకత్వం... ఏకత్వం లో కోకోటి స్వరాలు.....ఇది ఈ దేశం గురించి నాలుగు మాటలలో చెప్పాలనుకుంటే...</span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">నిజం గా నిజం చెప్పాలంటే ఈ దేశానికి ఎందుకొచ్చానో నాకే తెలియదు. బాగా డబ్బులు సంపాదించాలనా? బాగా చదువు కోవాలనా? పిల్లల కు మంచి భవిష్యత్తు (అంటే మనకు అందనిది, అదేమిటో మరి తెలియదు) ఇవ్వాలనా? ఇలా అనుకోవటానికి కొంచం చిత్రం గానే వున్నా ఏమో ఇప్పుడు తలచుకుంటే అప్పట్లో నా మనసులో ఏమి వుందో నిజం గా గుర్తు రావటం లేదు ....<br />
<br />
ఏమోలే ఎందుకొచ్చినా...... ఈ దేశపు స్వాతంత్ర దినోత్సవం రోజున ఈ దేశం గురించి నాలుగు మంచి మాటలు పంచుకోవటమే సముచితమని నా ఆలోచన. <br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGSRZNoiDIHZsZh7RIGWvIVCE6a1WnPg-5ti_a4_ChrT4k9mn7xaimjUFu2zdX8v8qCOLOxeBR31snrgOXZeyWTZq8ZiVaEGgSpsRMGjokpVliYsVL9HRTH2lC5hzu3-iTRy9G-XkvRsc/s1600/unitydiversity.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGSRZNoiDIHZsZh7RIGWvIVCE6a1WnPg-5ti_a4_ChrT4k9mn7xaimjUFu2zdX8v8qCOLOxeBR31snrgOXZeyWTZq8ZiVaEGgSpsRMGjokpVliYsVL9HRTH2lC5hzu3-iTRy9G-XkvRsc/s320/unitydiversity.jpg" width="320" /></a></span></div><br />
<span style="font-size: large;"> మధ్య తరగతి జీవితాలలో పెద్ద గా ఎదుర్కోని వొడి దుడుకులు.... ఒక క్రమశిక్షణ.. నిబద్ధత... ఎన్ని ఆర్ధిక మాంద్యాలొచ్చినా ఇది వరకల్లే నే తేరుకుని వువ్వెత్తున పైకి లేస్తుందనే ఆశ... ప్రకృతి పచ్చదనం ఆ ప్రకృతిలోని వైవిధ్యత..... ఇంకో పక్క మనది కాని సంస్కృతిని మనది చేసుకునే మమైకత.. <br />
<br />
నాకు ఈ దేశం లో బాగా నచ్చేదేమిటంటే వాళ్ళ ప్రజలకు.... వాళ్ళ ప్రాణాలకు.. వాళ్ళు ఇచ్చే విలువ... వెంటనే అడుగుతారు మీరు.. వాళ్ళది కాని సమస్య కోసం వాళ్ల వాళ్ళను యుద్ధానికి పంపి చంపుకుంటున్నది ఇతరులను చంపించేది అమెరికా కాదా అని. బహుళ జాతి సామాజిక ఆర్ధిక ప్రయోజనాల కోసం అవును అమెరికా తీసుకున్న నిర్ణయాలు మిగతా కొన్ని దేశాలకు కంటగింపు గానే వుంటాయేమో కాని అమెరికా లోని పౌరులకు ఆఖరు లో మంచి ఫలితాలనే ఇవ్వటానికి దేశం ప్రయత్నిస్తుంది అని నా నమ్మకం. <br />
<br />
ఇక దేశం లోని మన పరిస్తితి అంటే, నాకైతే ఏం ఇబ్బంది అనిపించదు మరి... కొన్ని దక్షిణాది రాష్ట్రాలలో ఆ వివక్షత కనపడుతుంది అంటారు కాని మా వైపు ఏమి అనిపించదు. ఇప్పటికే మనమేదో బాగా తెలివైన కుందేళ్ళమని, మనం ఈ దేశం లో బాగా నాటుకు పోయే మైనారిటీలమని ఇక్కడి అందరి బలమైన నమ్మకం. అలా పాతుకు పోవటానికి మనం పెట్టే పణం ఏమిటో మనం కోల్పోయే జీవితం ఏమిటో వీళ్ళకు అర్ధం కాదు. కోల్పోయే వాళ్ళకే అర్ధం కాదు ఇంక బయట వాళ్ళకు ఏం అర్ధం అవుతుంది లే. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br />
చాలా మంది అదే దో రూల్ లా పుట్టిన దేశమో ఈ దేశమో ఏదో ఒక దానినే ప్రేమించాలి మరొక దానిని ద్వేషించాలి అన్న పంధా లో వుంటారు... నాకైతే రెండు దేశాలన్నా ఇష్టమే ... ఒకటి ఎక్కువ కాదు ఇంకోటి తక్కువ కాదు.. ఒకటి నను కన్న దేశం.. నా మూలాలని గట్టి పరచి నను పెద్ద చేసిన దేశం. ఇంకొకటి నే మెట్టిన దేశం. నా ఆలోచనల పరిధిని పెంచి విశాలత్వం నేర్పి..... జీవితమంటే నేర్పి న దేశం... ఏది గొప్పదంటే ఎలా చెప్పగలం. </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjThvZQ_gG9IJ8AZtFC__IxoOBL-tkuvXIKa_Ci2wlAzIPmgEm6Lgv5HPT9jb_doczhd4C9hLZ-__mX3fpSMZmN_LTotf19Yavrfcm2s1tMLkxnb8cILeH2w_7FQdtLPg7LnO4ZV1JMmo/s1600/indo_us-flags.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjThvZQ_gG9IJ8AZtFC__IxoOBL-tkuvXIKa_Ci2wlAzIPmgEm6Lgv5HPT9jb_doczhd4C9hLZ-__mX3fpSMZmN_LTotf19Yavrfcm2s1tMLkxnb8cILeH2w_7FQdtLPg7LnO4ZV1JMmo/s320/indo_us-flags.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: large;"><br />
మొత్తానికి ఈ దేశం నాకు ఒక మంచి జీవన విధానాన్ని, ఒక మంచి జీవిత అనుభవాన్ని, నా మాతృ దేశం గురించి నేను సమూలం గా గర్వ పడగల సంస్కారాన్ని కూడా పెంచింది. అందుకే ఎవరేమన్నా I love America. Yes it's a capitalistic country. Which isn't ? </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">Happy Independence Day .....</span>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com26tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-12624272578552004742010-06-29T23:11:00.004-04:002010-06-30T13:36:00.847-04:00సుప్రభాత రాగాలు<span class="Apple-style-span" style="color: #cc0000;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </span><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjydZWO2Z4x6ELhz3kNWH4_qQn2he0Q_Gk-bZ0mbeJ58mS5f7Mqz3fjF34ZBIK0fUy80LhiNJ0ROpZq0v4PiJ7vooZS24l04YfFymiatlM-94Jh1TSJhPcDQPLJ5zUOn_im9ZwXzaC3Iok/s1600/friendship.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjydZWO2Z4x6ELhz3kNWH4_qQn2he0Q_Gk-bZ0mbeJ58mS5f7Mqz3fjF34ZBIK0fUy80LhiNJ0ROpZq0v4PiJ7vooZS24l04YfFymiatlM-94Jh1TSJhPcDQPLJ5zUOn_im9ZwXzaC3Iok/s320/friendship.jpg" width="320" /></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><span style="font-size: large;"><b>సుప్రభాత రాగాలు</b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
ఉదయపు సుప్రభాత రాగాలను నాకు అనిపించిన/కనిపించిన/వినిపించిన రీతిన పంపిస్తుంటే వాటిలో కొన్నిటికి వర్ణాలద్ది ఒక టపా లా చేసి ఇచ్చిన నా ప్రియ/ప్రాణ మిత్రురాలు ఉష కు ప్రేమ తో ఈ టపా.....</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #cc0000;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #cc0000;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #cc0000;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium; line-height: 28px;"><b><br />
</b></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #cc0000;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #cc0000;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">R</span></span></b></span><span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">O</span></span></b></span><span class="Apple-style-span" style="color: yellow;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Y</span></span></b></span><span class="Apple-style-span" style="color: lime;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">G</span></span></b></span><span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">B</span></span></b></span><b><span class="Apple-style-span" style="color: cyan;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">I</span></span></span><span class="Apple-style-span" style="color: purple;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">V</span></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"> - VIBGYOR</span></span></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"> ఏదమ్మా నీ వైనం?</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: red;"><b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">కెంపువర్ణ నునుసిగ్గు బుగ్గలు భూదేవి మురిపెమా?</span></span></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: red;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhajEhSAIvvBKmRHzCvfPIQ5FU3KrCzagqY6x9VdcOAgHxv3p2lrOS1wS1qHv_w934ExtY-uMfnJZ3Aq9XCs3_rnojpQi_tv5CfEHK-K-4GVA5LEP7dtZi3F2GopUQ-jVuWu-3YJdlDoGw/s1600/water-stream.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhajEhSAIvvBKmRHzCvfPIQ5FU3KrCzagqY6x9VdcOAgHxv3p2lrOS1wS1qHv_w934ExtY-uMfnJZ3Aq9XCs3_rnojpQi_tv5CfEHK-K-4GVA5LEP7dtZi3F2GopUQ-jVuWu-3YJdlDoGw/s320/water-stream.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="color: red;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: red;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">రాత్రంతా ఆగాగి కురిసిన వాన జల్లులన్నీ భూదేవి ని స్నానమాడించి ప్రభాకరుని తో కలయిక కోసం సిద్ధం చేసాయి. జలకమాడిన పడతి మేనికి పుప్పొడి జాజర పూసి ఋణం తీర్చుకున్నట్లున్నాయి పూల కొమ్మలు... మేమేమైనా తక్కువా అని రాత్రి మిగిలిన నీటి తుంపరలను తెలి ముసుగు చేసి ఆమెకు అలంకరణలో సాయమోచ్చాడు వరుణదేవుడు. దుముకులాడే ఏరేమో ఆమె వొంపు సొంపుల్లో... ఎత్తు పల్లాల మధ్య సర్దుకుని పక పక లాడింది. ఇంత అలంకరణతో ప్రియురాలిని చూసిన సూరీడు రోజు కంటే ముందే వచ్చేసాడు ఆమె కోసం ఆనంద కిరణాలను వెద జల్లుకుంటూ.. అబ్బో రసికుడే.. అను నిత్యం జరిగే వారి సమాగమపు ఆనందాన్ని మొగ్గలేసి పువ్వులేసి కిల కిలా పిట్టల నవ్వులేసి.... ప్రకృతి సంబరాన్ని చేస్తోంది.... లోకులంతా సంబరపు నవ్వు బాకాలను , సంతోషాల బూరలను చేత పట్టి ఈ అధ్బుత ఆనంద రాగాలను వర్ణ మిశ్రమం చేసి పాడటానికి</span></span></span><span class="Apple-style-span" style="color: red;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"> తయారవుతున్నారు. మరి భూదేవి మురిపెపు సిగ్గుల మెరుపు కాక ఏమిటి ఆ లేత వన్నెల ఎరుపు......</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">*****</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">నారింజ వన్నె పొద్దు ఆ వన్నె నెదుకుతూ పొద్దుగూకే వరకు..</span></span></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga0Qwz9-FlyM_VZ6-FaSGr0gWyIBGTGPm-nBXdspfete8gcIVQrc_Bd2DpxxNHrTqv0wPwN2Qx_OXHehIRvARyEWgE5aqyahLH0KOKTO3V3xHvF9T671JsPd_OHN6RcZWuyTNxSdxbrS8/s1600/golden-sun-reflection.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga0Qwz9-FlyM_VZ6-FaSGr0gWyIBGTGPm-nBXdspfete8gcIVQrc_Bd2DpxxNHrTqv0wPwN2Qx_OXHehIRvARyEWgE5aqyahLH0KOKTO3V3xHvF9T671JsPd_OHN6RcZWuyTNxSdxbrS8/s320/golden-sun-reflection.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఎప్పటి లానే ఈ ఉదయం కొత్త వెలుగుల సూరీడుని, మరువలేని వెలుగులను తీసుకోచ్చేసింది.</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఎప్పటిలానే మానస మొక పద్మమయ్యి కనుల రేకుల విచ్చింది.</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">మరి ఎప్పటికి రాని చెలుని జాడలీనాడైనా ఆగాగి వీచే గాలి తెమ్మెర తెచ్చేనా...??????</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">దూరాన తానున్నా.... తన నీడ నేనైనా...... నేను నా నీడా కలిసేమా..</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఉదయమా చెప్పమ్మా సూరీడుని కుంగబోకమని</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">కుంగిన వెలుగున దీర్ఘమైన నా నీడ, మాయమయ్యి చెలికాని తలపు నుంచి నన్ను తప్పిస్తుందేమో....</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">నారింజ వర్ణాల వెలుగు కమ్ముతుందేమో అని ఉదయమే ఆశ </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: orange;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">సాయింత్రానికి చెలుని జాడ కానక కాపు కాసిన చీకటి దాని వెంబడి వున్నదని దిగులు మిశ్రమమే ఈ నారింజ వెలుగులు.. </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">******</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: yellow;"><b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">పవిత్ర సమాగమాలన్నీ పసుపు కుంకుమల మేలుకలయిక కాదా?</span></span></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: yellow;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd_fQs6YXN5MfwU4tFFcGhG9yhaQnviTluTxzoNIvK5bk8P8lUCJg9IzkZivWOmLDnkQcOAjg72ssdpuyes6Z4RrIeMsmsrYWEbQwmAboIGs9cJ8QN1_6bic0WiTqlb6x9Rr0RkLdacpU/s1600/fall+colors.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd_fQs6YXN5MfwU4tFFcGhG9yhaQnviTluTxzoNIvK5bk8P8lUCJg9IzkZivWOmLDnkQcOAjg72ssdpuyes6Z4RrIeMsmsrYWEbQwmAboIGs9cJ8QN1_6bic0WiTqlb6x9Rr0RkLdacpU/s320/fall+colors.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="color: yellow;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><span class="Apple-style-span" style="color: #e69138;">ప్రతి వుదయమొక నూతన జీవన సౌందర్యమే గా చూడగలిగిన కన్నులకు... ఇంత అందం లోను కొంత వెలితి, ఆ వెలితిలోను నిండిన సంపుర్ణత్వం తోచే సౌందర్యం ఈ ప్రకృతి లో కాక ఇంకెక్కడ తోస్తుంది చెప్పు. ప్రకృతి అంటే మనమే కదా ఆ పంచ ధాతువులతో చేసిన ఈ శరీరం... దానిని, అందులోని మనసును, బుద్ధి ని, హృదయాన్ని ప్రతి క్షణం ప్రభావితం చేసే ప్రకృతి తో అనుక్షణం చేసే సమాగమపు సంబరాలు ఎన్ని చెప్పినా అది ఒక అసంపూర్ణ కావ్యమే... ఎన్ని రాసినా అది ఒక రాయటానికి మిగిలిపోయిన లేఖే కదా... మౌనం ఎన్ని సార్లు కోట్ల జీవ రాగాలను కట్టి .....ఆకులను తట్టి పోయే గాలి తో కలిపి.. మన చెంప నిమిరే మందహాసమై...... ఎన్నెన్నో సార్లు నీ బుగ్గల మీదకు జారే కన్నీటి రాగమై కధలు పాడీ వినిపించలేదు... ఎన్ని సార్లు మధ్యాన్నపు ఎండ ఏటి మీద నీటి ని గాలి తో కదుపుతూ జీవిత సారాంశాన్ని వేదాంతం గా "ప్రశాంతత ఒక్కటే నీకు కావలసిన ఏకైక సాధనం అది నీతోనే నీలోనే వుంటుంది" అని నెమ్మది గా బుజ్జగిస్తూ చెప్పలేదు. ఎన్ని సార్లు సాయింత్రపు కడపటి కిరణం దూరం గా పచ్చటి చెట్టు మీద మెరుస్తూ ప్రణయ గీతాలను గతించిన కాలాలను గడపవలసిన కాలానికి మధ్య వారధేస్తూ నిను ముందుకు నడిపిస్తూ తనేమో వెనక్కి వాలిపోలేదు.. ఎన్నెన్నో భావాల అనుభవాల చిత్రాల మిశ్రమం పసుపు వన్నెల వెలుగులే గా నేస్తం... </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">******</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: lime;"><b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఆకుపచ్చ విప్లవమా ఈ ఉదయం ?</span></span></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: lime;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvvEC9ED8b2sVP-2fcyz0bw02n8v8VovCzCYEH829tXJAxUsUkXmyNxm8zp-YATkauvh6jSNiwN0C2zC0Hxgu1RSsyZvILEy6S-SfOFq0WxJfiiVK9njsPlX6wXiSTWyqDoHrbI9RPvEk/s1600/sunny+day.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvvEC9ED8b2sVP-2fcyz0bw02n8v8VovCzCYEH829tXJAxUsUkXmyNxm8zp-YATkauvh6jSNiwN0C2zC0Hxgu1RSsyZvILEy6S-SfOFq0WxJfiiVK9njsPlX6wXiSTWyqDoHrbI9RPvEk/s320/sunny+day.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="color: lime;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: lime;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">శుభోదయం. పక పక నవ్వే పచ్చటి వనాలను విసిరిన సూరీడుకు వందనాలతో.... చిటపట లాడే ఎండలకు చిర చిర లాడే చెమటలకు... వుస్సో అస్సో ఆప సోపాలకు.. శుభోదయం. .. ఊరంతా ఘుమ ఘుమ లాడే సుగంధాల జాజర పూసిన కల కల మన్న పువ్వులకు శుభోదయం. ఆకుపచ్చ విప్లవమే మా ఊరినిండా.... చల చల్లని గాలి కలలే మా కళ్ళ నిండా మా కోసం సూరీడిలా వెలుగు రేకలిస్తాడని.... రేకల విచ్చుకున్న జీవన సౌందర్యం మా జీవితాల వికసిస్తుందనీను.. </span></span></span><span class="Apple-style-span" style="color: lime;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">కలలను సాకారం చేసిన భాస్కరుడికి శుభోదయం. సుభోదయాల విరిసిన హరిత వర్ణాలన్నీ మరి భాస్కరుడు మండిచే విప్లవమేగా ????? కాదంటావా.... </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">*******</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">నిండు నీలాల హారాలు మా దేవికి నయగారాల మురిపాలు.. </span></span></i></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"> </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrTZoqtijxo1hQeCTaxhF7FQKm7kUoa4au3yPqSNip2R8y5uvuAUky6oGtN7wXdpgpwF1-8nv1qvmzTFHSNSOkBXVFw8KhNVsDfdjYgfhszW-nx9kTXFt1PlOXo2XnS-yZfGUM4Ic6Rhk/s1600/rainy+trees.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrTZoqtijxo1hQeCTaxhF7FQKm7kUoa4au3yPqSNip2R8y5uvuAUky6oGtN7wXdpgpwF1-8nv1qvmzTFHSNSOkBXVFw8KhNVsDfdjYgfhszW-nx9kTXFt1PlOXo2XnS-yZfGUM4Ic6Rhk/s320/rainy+trees.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఆగనా మాననా తేల్చని చినుకేమో</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఆగనంటున్న చిగురు కొమ్మల అంచున ఆగాగి మెరుస్తోంది...</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">నది అద్దం లో చూసి షోకు పడుతున్న కొమ్మ రెమ్మ లతో </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">అద్దాన్ని కదుపుతూ ఆట పట్టిస్తూ పక పక లోడుతోంది ఇంకో చినుకు.</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">వయ్యారాల ధరణి పుత్రిక శృంగార సరాగాల తో బద్దకించిన </span></span></span><span class="Apple-style-span" style="color: blue; font-size: medium; line-height: 28px;">సూర్య వంశీయుడు ప్రతాపాలు కట్టి పెట్టి బోజ్జున్నాడేమో.....</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">సింగారాల హైమవతి సరస సల్లాపాల తేలిన శైల పతి </span></span></span><span class="Apple-style-span" style="color: blue; font-size: medium; line-height: 28px;">దరహాసాల చంద్రికల చాయలు భూమిని వీడలేదు..</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">తప్పక... తప్పించుకోని బతుకు పరుగు పందెం లో </span></span></span><span class="Apple-style-span" style="color: blue; font-size: medium; line-height: 28px;">అన్నిటిని ఆస్వాదిస్తూ అంతలోనే వురుకులెడుతూ</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">గమ్యమేదో తెలియకున్నా, గతి తప్పని పరుగుకు సిద్దమా..... </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఇన్ని పరుగుల బతుకు గతుల నీలాల హారాలను ఆ తల్లి మనకల్లితే </span></span></span><span class="Apple-style-span" style="color: blue; font-size: medium; line-height: 28px;">ఆ తల్లి కంఠాన నీలాల హారాల మురిపాలను కానుకిస్తోంది ఈ ఉదయం... </span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: blue;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">*****</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: cyan;"><b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">నీలాకాశం మళ్ళీ తొంగిచూస్తేనో? </span></span></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: cyan;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgpbhmn9xbRGuZ5CRyseTorg9ZYmx0E0ENgtyF3XCqEThVdmiWjmWPQNvLhmq5y9BbST-riY8cNqtekDNU1WzEtXUIgRriFikwQYCSmACwhbrvkqIO_mVJbwsT3AurqpawOl9STYAmYpM/s1600/rainwater_window.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgpbhmn9xbRGuZ5CRyseTorg9ZYmx0E0ENgtyF3XCqEThVdmiWjmWPQNvLhmq5y9BbST-riY8cNqtekDNU1WzEtXUIgRriFikwQYCSmACwhbrvkqIO_mVJbwsT3AurqpawOl9STYAmYpM/s320/rainwater_window.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="color: cyan;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: cyan;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఒంపులు తిరిగి వయ్యారాలు పొయ్యే నదికి చినుకు సోకుల సింగారాన్ని అద్దుతోంది ఈ వాన. పలకరించే వసంతుడి పిలుపుకు పులకరింతలతో సమాగమించి పచ్చదనాన్ని ప్రసవిస్తున్న పుడమి తల్లి కి పచ్చిక వొత్తుల పచ్చదనాన్ని దుప్పటి కప్పి చిగురుమోలకల ఎర్రదనాల నిగారింపును ఇంకా మెరిపిస్తూ మొగ్గల ఆవిర్భావానికి తన వంతు సాయమందిస్తూ ప్రకృతి లో మమేకమవ్వాలని కాబోలు ఇక్కడా అక్కడా అని తేడా లేకుండా చివరకు మా కిటికీ అద్దాల మీద కూడా మంచు ముత్యాలై మెరుస్తూ ఎన్ని హొయలు పోతుంది వాన మా ఊరిలో.. హొయల వెనుక మెరిసే నీలాకాశం నీకు కానుకిస్తూ ఈ ఉదయం నీతో.. </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">******</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: purple;"><b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఊదా రంగు ఉదాసీనత అనగలమా ఈ ఉషారైన ఉదయాన్ని?</span></span></i></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"> </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: purple;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwTWmBwio1W6fDM1jcib3AFJJjk-G_OJzetSM04a8Ih074EtF8L8ltOr-5GiYe8t5uoanVtO4gXd6Fs_j-QWRy2_kMNg0ueNreLq812eP9cG6shZxPdh0kP9DNFjjaLIjq3qWupxoAM38/s1600/cloudy-morning.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwTWmBwio1W6fDM1jcib3AFJJjk-G_OJzetSM04a8Ih074EtF8L8ltOr-5GiYe8t5uoanVtO4gXd6Fs_j-QWRy2_kMNg0ueNreLq812eP9cG6shZxPdh0kP9DNFjjaLIjq3qWupxoAM38/s320/cloudy-morning.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="color: purple;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: purple;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">రేయి పగలైనా పగలింకా రేయి ఛాయ లో మిగిలి పోయిందదేమో. ఆగక కురిసే వాన వస్తానన్న సూరీడును ధిక్కరించి గాఢమైన మబ్బులలో వూపిరాడని చినుకుముద్దులతో నిద్దరపుచ్చేసింది. ఇంక వాన గాలమ్మ తోటి చెట్టాపట్టాలతో మొలక భామలకు, పూబాలల కు వూపిరిలూదేందుకు కావలసిన శక్తి ని తన వంతు గా ఇచ్చేస్తూ... ఇక్కడక్కడా అనని గడ్డీ మొలకల మీద పచ్చదనాలను వత్తు గా పేరుస్తూ గల గలల గానాన్ని పిల్ల కాలువలకు అరువిస్తోంది. ఇంత వుషారైన ఉదయాన్ని అందరు మబ్బు ముసురేసింది, మగత గా వుంది అంటారెందుకో కదా? ఈ మత్తు కన్నుల ఊదా వర్ణాల మధ్య మునిగి తేలుతూ ఈ ఉదయం ఇలా నీతో..... </span></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">*****</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<b><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">అన్ని వన్నెలు... వైనాలు చూపాక ఇంకా వస్తూనే ఉన్న ఇంకో ఉదయం..</span></span></i></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"> </span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkVMyy_5GrrU8NOasOjhqBjkV_1X6gzt_PiNj67FZ6SnWazdT00V3ndlScfEJBIQO6GAYveXtDqdGpkrbJOttHATXV1HCI7rgeoYyMQjr_ponM2_zVCpmoiZrZhltFaSKur05wXwSK2xU/s1600/lotus+flower1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkVMyy_5GrrU8NOasOjhqBjkV_1X6gzt_PiNj67FZ6SnWazdT00V3ndlScfEJBIQO6GAYveXtDqdGpkrbJOttHATXV1HCI7rgeoYyMQjr_ponM2_zVCpmoiZrZhltFaSKur05wXwSK2xU/s320/lotus+flower1.jpg" /></a></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఎప్పటి లానే ఈ ఉదయం కొత్త వెలుగుల సూరీడుని, మరువలేని వెలుగులను తీసుకోచ్చేసింది.</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఎప్పటిలానే మానస మొక పద్మమయ్యి కనుల రేకుల విచ్చింది. </span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">మరి ఎప్పటికి రాని చెలుని జాడలీనాడైనా ఆగాగి వీచే గాలి తెమ్మెర తెచ్చేనా</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">దూరాన తానున్నా తన నీడ నేనైనా...... నేను నా నీడా కలిసేమా..</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఉదయమా చెప్పమ్మా సూరీడుని కుంగబోకమని</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">కుంగిన వెలుగున దీర్ఘమైన నా నీడ, మాయమయ్యి చెలికాని తలపు నుంచి నన్ను తప్పిస్తుందేమో....</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఏమో? ఏమిటీ భావన..</span></span></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">.</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">అన్ని నాకే కావాలి అనుభవించాలి ప్రపంచం లో...... ఆనందాన్ని సాధించాలి జీవితం లో.. ప్రేమ కావాలి నా అనుకున్న వ్యక్తుల నుంచి.... నేనెంతో ప్రేమ నివ్వాలి నా వాళ్లకు..... ఇంకా ఇంకా..... ఇది కాదు జీవితం ఇంకా ఏదో సాధించాలి, ఇంకా చేతిలోకి తీసుకోవాలి అధ్బుత ఆనందాలు అనుభవాలు.... ప్రేమలు....సంపుర్ణమవ్వాలి ఆ అమృత ధార లో... కావాలి నాకు కావాలి అనే తపన నెమ్మది గా సన్నగిల్లి ఇచ్చేది, తీసుకునేది, కావాలనేది, కావాలన్నా వద్దనుకునేది అన్ని ఆ కృ ష్ణయ్యే అని నెమ్మది గా అర్ధమయ్యి ఆయన ఇచ్చినది ఇచ్చినట్లు తీసుకుని ఆయన కే మొత్తం అప్పచెప్పి హాయి గా చూడటమే. గీతాంజలి లో అన్నట్లు నా ఇంటి తాళాలు ఆయనకే ఇచ్చాను. తీసి నాకే సాదర స్వాగతం పలుకుతాడో మరి నన్నే తన కొరకు ఆసన మొకటి వేయమంటాడో నా కృష్ణయ్య.. </span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">విశ్వ వ్యాప్తమైన ప్రేమ ఎంత మంచి ఆలోచన కదా. నా వాళ్ళు.... నా భర్త/భార్య, తల్లి తండ్రులు, పిల్లలు.... అక్క చెల్లెళ్ళు స్నేహితులు ఈ బంధాలన్నీ వుంటాయి వాటిని తప్పించు కోవటం మనకు సాధ్యం కాక పోవొచ్చు కాని ఈ బంధాలన్నీ దాటిన విశ్వ వ్యాప్తమైన ప్రేమ... ఎందఱో యోగులు సాధన చేసి సాధించిన అమర ప్రేమ తత్త్వం, రాదా కృష్ణుల ల ప్రేమ తత్త్వం... జగాన నిండిన విశ్వ వ్యాప్తమైన ప్రేమ.... అవధులేని మల్లెల రజనల్లె, అంతు లేని అవధులే లేని సంద్రపు అలల నురగల్లె... విశ్వ వ్యాప్తమైన ప్రేమ. చెప్పటం చాలా తేలిక ఇలా రాసుకుంటూ వెళ్ళి పొతే పేరా పేరా లు రాసేయ్యొచ్చు కాని ఎంత తిరిగినా వృత్తం లోనే ఆవృత్తమైన నా ప్రేమ తిరిగి కేంద్ర బిందువైన నీ మీదకే మరలుతోంది కృష్ణయ్యా నీవే దిక్కు మొక్కు శరణాగతిని అని ఆయన కాలి మీదకే నా ప్రాణ మొక పూరేకై వురుకుతోంది అని ముగించాను వచ్చు.. మన మనసు మన ఇష్టం కదా...</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">హ్రస్వమవుతున్న నీడకు వీడ్కోలు చెప్తూ దీర్ఘమవుతున్న రోజులకు స్వాగతమంటూ... హరివిల్లు లోకాన అందాల జీవితాన సాగిపోతూ.. </span></span><br />
<br />
<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">ఈ రోజు కు ఇలా నా ఉదయపు క్షణాల కొన్ని భావాలను అందరితో పంచుకుంటూ ఈ ఆలోచన ఇచ్చి అన్నిటిని కలిపి ఒక సూత్రాన గుచ్చిన నా నేస్తం ఉష కు ధన్యవాదాలతో... </span></span>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-67322199518951443292010-05-23T03:20:00.035-04:002010-06-30T13:57:16.039-04:00వాడి మాటల వేటూరి.. మధుర గేయాల రామయ్య... <span style="font-size: large;"><i><b>వాడి మాటల వేటూరి.. మధుర గేయాల రామయ్య...</b></i></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">వాడి మాటల వేటూరి.. మనో సుందర రామయ్య... ఆ కవితా మూర్తి గానవాహిని తో కాసేపు.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: small;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc_el76DhzW2GyImJ8WnHQRA3ubhyphenhyphenoaFmxmNrbDg0uMPymo3xcf8DxiKihoOEZ35wV4Zjw5GRglxFq9msrTcK6Rp5W_M_nKIulyEwak3XB5pE4xzQpB6he0u4lIjgmAM6QFG7vcPghX5c/s1600/01353616c746564566b211f5fb4dd9b5e86c0d9868ed95886fd566c31d91c93fef9cc6f4f0d08cc947287e96bf775bc4d12e3e312.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc_el76DhzW2GyImJ8WnHQRA3ubhyphenhyphenoaFmxmNrbDg0uMPymo3xcf8DxiKihoOEZ35wV4Zjw5GRglxFq9msrTcK6Rp5W_M_nKIulyEwak3XB5pE4xzQpB6he0u4lIjgmAM6QFG7vcPghX5c/s200/01353616c746564566b211f5fb4dd9b5e86c0d9868ed95886fd566c31d91c93fef9cc6f4f0d08cc947287e96bf775bc4d12e3e312.gif" width="200" /></a></span></div><span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">పండితుడినైనా పామరుడినైనా కదిలించగల శక్తి సంగీతానికి వుంటే ఆ సంగీతంలోని స్వరాలను పదాలతో జతపరచి కవితా మాలిక లల్లి, కన్నీటీ వాగులలో... పన్నీటి వరదలలో... నవ్వుల చిరుగాలులలో, నిట్టూర్పుల సుడిగుండాలలో అన్నింటిలోనూ పరకాయ ప్రవేశం చేయించి అందరిని అలరించగల పదాల గారడోడు, ప్రాసల చమక్కు లతో మెరిపించగల కవితా ధీశాలి మన వేటూరి గారి కు ఆశ్రునివాళులతో...</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">శరీరానికే కాని మనసుకెప్పుడూ వృద్ధ్యాప్యం లేదని ఎప్పటీకి మనసు కు చిగురుటాకుల అనుభవం, చిరుమెత్తని ప్రేమ స్పందన, చిన్నారి వాన చినుకు ఏదైనా ప్రేమ ఘాడతను తిరిగి తెప్పించ గలదని.... నవవసంతాన్ని కలం పలికించగలదని తెలియచెప్పిన సారస్వత మూర్తి కు ఇవే నీరాజనాలు... </span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">కన్నుల పొంగేను కావేరి గొంతున పలికెను సావేరి ఈ నిశీధి లో రగిలే నా హృదయం... రాగం రాదా ఈ వుదయం నాకోసం -- అని పాడుతూ (కల్యాణి), http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=5354 , </span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">వేణువు లోని స్వరమై భువనానికి వచ్చి గాలినై పోతాను గగనానికి (మాతృదేవోభవ) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=12459.... </span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">ఆకాశాన సూర్యుడుండడు సందెవేళకు, చందమామ కు రూపముండదు తెల్ల వారితే... ఈ మజిలి మూడూ నాళ్ళే ఈ జీవ యాత్ర లో.. (సుందరాకాండ) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=11039........</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">ఇలా ఎంతెంతో జీవిత వేదాంతాన్నిరస రాగాలలో మా అందరికి పంచి..... మా గగనాన మబ్బు అల్లే అల్లికలలో... వేణువు న సాగే రాగాలలో... మా అందరి మనస్సులలో అజరామరమై నిలిచిన స్వర రాగ సుందరుడి కివే శత సహస్ర వందనాలు.</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">వందనాలు వందానాలు వలపుల హరి చందనాలు వెన్నెలలో వేచి వేచి వెచ్చనైన నా స్వామికి -- అని ఆర్ధ్రత తో పలికించినా (జేగంటలు) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=7529...</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">సుందరమో సుమధురమో చందురుడందిన చందన శీతలమో మలయజ మారుతశీకరమో మనసిజ రాగ వశీకరమో -- అని పదభందంతో మధురం గా వలపు పలికించినా (అమావాస్య చంద్రుడు) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=5767...</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">అలా మండిపడకే జాబిలి చలి ఎండ కాచె రాతిరి -- అని వయ్యారం గా వగలొలికించగలిగినా (జాకీ) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=2115.....</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">అలకపానుపు ఎక్కనేల చిలిపి గోరింక అలక చాలింక శీతాకాలం సాయంకాలం అటు అలిగి పోయే వేలా.. చలి కొరికి చంపేవేళ -- అని బహు చిన్ని పదాలతో చమత్కారాన్ని మెరిపించినా (శ్రీవారికి శోభనం) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=6016.....,</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">స్వాతి చినుకు సందె వేళలో లేలేత వలపు వణుకు అందగత్తెలో -- అని శృంగార రస వర్షాన్ని కురిపించినా (ఆఖరి పోరాటం) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=10752...</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<br />
<span style="font-size: small;">ఆయనకు ఆయనే సాటి ఇంకెవరు లేరు ఆయనకు పోటి..</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">వుహూ అస్సలు తృప్తి లేదు కొన్ని పాటలతో సరి పుచ్చుకోవాలంటే.. ఇంకా కొన్ని చప్పున మనసు కు తోచేవి కూడా కలపాలని వుంది.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-size: small;">ఆకాశ దేశాన ఆషాడ మాసాన మెరిసేటీ వో మేఘమా -- అని దాపున లేని చెలి కోసం విరహాన్ని కురిపించినా (మేఘ సందేశం) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=1364..</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">రవి వర్మకే అందని ఒక అందాన్ని మాటలో మన కళ్ళ ముందు సాష్కాత్కరింప చేసినా (రావణుడే రాముడైతే) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=1265...</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">ఎవరికెవరు ఈ లోకం లో ఎవరికి ఎరుక ఏదారెటు పోతుందో ఎవరిని అడగక -- అని జీవిత వేదాంతాన్ని పరిచయం చేసినా (సిరిసిరి మువ్వ) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=4816..</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">ఎవరికి తెలుసు చితికిన మనసు చితిగా రగులునని ఆ చితి మంటల చిటపటలే నాలో రగిలే కవితలని -- అని హృదయ గీతాన్ని రగిల్చి (మల్లెపూవు) http://www.chimatamusic.com/telugu/playcmd.php?plist=2039...</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">ఇలా ఎన్నని... ఎన్నెన్నని ఆ కృష్ణ వొడ్డున పుట్టి ఆ అందాలను పదే పదే ఆయన తలుస్తూ.... మనలను మురిపిస్తూ, మనో సైకతాన పాటల కోటలను కట్టి దానిలోని ఒక వేలుపై నిలిచిన కవి కు, మనసుకు ఆప్తుడైన మహా మనిషి కు ఆయన పదాలలోనే.... "అంజలిదే గొనుమా ప్రియతమా మంజుల బృందా నికుంజ నిరంజన అంజలిదే గొనుమా" అని పాడుకోవటం తప్ప తిరిగి ఏమివ్వగలం.... తిరిగి రాని లోకాలలో తన పద చాతుర్యం తో కవితాత్మక హృదయాలను వెలిగించ వెళ్ళి మహారధునికి...</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;"><br />
</span><br />
<span style="font-size: small;">అందుకే కన్నీళ్ళతో ఈ హృదయాంజలి .</span>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-25120931965299635112010-03-08T00:22:00.007-05:002010-06-30T13:58:44.679-04:00ప్రపంచ మహిళా దినోత్సవం.<span style="font-size: large;"><b>ప్రపంచ మహిళా దినోత్సవం.</b></span><br />
<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_7owEfnUUz-B8Yyuft0JvVDExGFrnDPhYDybYVfaLpGUpNp0IkSu6AF3dIPPA0r4Pbty5iylKjsKgyA_wh9LxYLuG5CczU0MAktlcgn2uyiKKA96_Wul6ScZ-Ug5KArThk24kovL14S8/s1600-h/International+womens+day.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5446132078499321954" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_7owEfnUUz-B8Yyuft0JvVDExGFrnDPhYDybYVfaLpGUpNp0IkSu6AF3dIPPA0r4Pbty5iylKjsKgyA_wh9LxYLuG5CczU0MAktlcgn2uyiKKA96_Wul6ScZ-Ug5KArThk24kovL14S8/s320/International+womens+day.jpg" style="height: 212px; width: 197px;" /></a><span style="text-decoration: underline;"> </span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqBjUNxLHlfxAV5yHdOdpritC-7bnU_00PfDQEylP3ARlwaytMxorBkT_qgvQFrfmiPleUub68K50w-Dkbp41JawCKEAXIVKwDAI42nYJI1kd4edauI33EUt1a9HlvRNl1hxoUnnyc41g/s1600-h/international_womens_day1.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5446132244941955058" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqBjUNxLHlfxAV5yHdOdpritC-7bnU_00PfDQEylP3ARlwaytMxorBkT_qgvQFrfmiPleUub68K50w-Dkbp41JawCKEAXIVKwDAI42nYJI1kd4edauI33EUt1a9HlvRNl1hxoUnnyc41g/s320/international_womens_day1.jpg" style="cursor: pointer; height: 211px; width: 195px;" /></a><br />
<br />
<br />
ఈ రోజు ప్రపంచ మహిళా దినోత్సవం అట.. అంటే అని కాసేపు బుర్ర గోక్కున్నా నేను.. అంటే ప్రపంచ వ్యాప్తం గా మహిళలను వాళ్ళ రాజకీయ, సామాజిక, ఆర్ధిక స్తితి గతులను గురించి ఆశావాద దిశగా సమీక్షిస్తారు, సమీక్షించి తదనుగుణం గా సంబరాలు చేసుకుంటారు అని గూగులమ్మ చెప్పింది.. సరే ఇక్కడ వున్న(ఖండాతరాలలో)మేమందరం, అంటే మహిళలందరం ఒక ప్రత్యేక తరగతి కి చెందుతాము కాబట్టి మా రాజకీయ, సామాజిక, ఆర్ధిక ప్రగతి.... రెండు పక్కల నాగరికత ను కలుపుకుంటూ, మేమే దిశా నిర్దేశం చేసుకోవాలి.... మేమే ప్రగతి పరిశీలనా చేసుకోవాలి కూడా. ఆ దిశలో ఈ మహిళా దినోత్సవం రోజు మీతో మా ఆటు పోట్లు, ఎగిసిన అలలు, విరిగిన కొన్ని కలలు అన్నీ కలబోసి సరదాగా<br />
<br />
ఈ పరిశీలన గత 14 ఏళ్ళ నుంచి ఈ దేశం లో వుండి, మా కంటే ముందు వచ్చిన వాళ్ళను, వాళ్ళ పిల్లలను, మా తరం వాళ్ళను, మా తరువాతి తరం వాళ్ళను నేను చూసినంత వరకు, లేదా నా స్నేహితులు చెప్పిన దానిని బట్టి గ్రహించినవి. ఇవి కేవలం నా ఆలోచనలు మాత్రమే. ఇంతకు తరం అంటే ఎంత వయసు తేడా తో ఒక తరాన్ని ఇంకో తరాన్ని నిర్ణయించావు అని ఎవరైనా అడిగితే చెప్పటం కష్టమే. ఆర్ధిక, రాజకీయ, సామాజిక పరిస్తితులను గణన లోకి తీసుకుంటే 60 ల నుంచి 70 మధ్య ల వరకు వచ్చిన వాళ్ళ లో పెద్ద మార్పేమి కనపడలేదు. మధ్య 70 ల నుంచి 80 చివరాకరుల వరకూ మళ్ళీ ఒక తరమనుకుంటే, అక్కడ నుంచి దాదాపుగా ప్రతి 5 సవత్సరాలకు ఒక తరం గా నిర్ణయించాలేమో అనుకుంటా ఈ సాంకేతిక విప్లవాల మూలం గా.........<br />
<br />
ఇన్ని తరాల ప్రమదల ప్రగతి ని, పరుగునూ, పడి తగిలించుకున్న దెబ్బలను, మానేక ఆ మచ్చలను కలుపుకుంటే...... మేమందరం ఇక్కడ చేసే ఒక అందమైన క్విల్ట్ (మన అతుకుల బొంత) లోని వేరు వేరు రంగుల, కాని సారుప్యాన్ని కలిగి వున్న భాగాలం. కాని ఇలా లెక్కలు, డొక్కలు చూడాలంటే అందునా ప్రమాణ సూచికలు నిర్ణయించని మా వంటి వారి ప్రగతి గురించి కొంచం కష్టమే ..<br />
<br />
సంపాదించటమే ఆర్ధిక ప్రగతి కి సూచిక అనుకుంటే......... మొదటి తరానికి, ఇప్పటికి చాలానే ప్రగతి సాధించామనుకోవాలి... వుద్యోగాల తోటి సొంత సంపాదన, సంపాదన లేక పోయినా ప్రతి పైసా కు లెక్క చూడగల సామర్ధ్యం బాగానే వచ్చిందనుకోవాలి ఇక్కడ మాకు. మాములు గానే ఎవరికైనా, అందునా మన దేశం వాళ్ళకు వున్న గొప్ప అదనపు ప్రత్యేకత.. అంతే గొప్ప అనర్హత కూడా మన నాగరికత (నేను సింధూ నాగరికత లేదా ఎప్పటిదో కాదు, ఇప్పడు మన మధ్య న నడుస్తున్న, మన అని పిలవబడుతున్న నాగరికత ను రిఫరెన్స్ గా తీసుకున్నాను) దాని మూలం గా సాధించిన ఆర్ధిక ప్రగతి లో కనపడని చిల్లులెన్నో.. కాని తరానికి, తరానికి మారుతున్న మహిళ చాలా త్వర గానే ఆర్ధిక అంశాన్ని దానితో తనకు వస్తున్న స్వతంత్రాన్ని గమనించి దానిని నిలబెట్టుకుంటున్నట్లే వుంది.. ఇంకా సాధించవలసింది ఎంతో వుంది.. సాధిస్తారనే నమ్మకం వుంది. ముందు తరాలకు మేము పిచ్చి అమ్మ లు గా పొద్దుగూకులు పిల్లల కోసం తపన పడే silly crazy and often refered as poor innocent Moms (stupid moms is an inside expression though) గా ముద్ర వేయించుకున్నా, వాళ్ళు సాధించ బోయే మరింత ఆర్ధిక ప్రగతి వెనుక, కుటుంబ శ్రేయస్సు ను కలుపుతారు, కలిపి ఇంకా మేము వూహించని ప్రగతి మా కళ్ళముందు నిలుపుతారనే అనుకుంటున్నా.<br />
<br />
ఇక రాజకీయ ప్రగతి గురించి ఎంత తక్కువ మాట్లాడుకుంటే అంత మంచిది.. ఎన్ని సవత్సరాలున్నా ఎందుకో మనకు..... "రాజకీయాలు మనకు కాదులే" అనే ఆలోచన ఎందుకు పోదో మరి అర్ధం కాదు... పూర్తి గా అమాయకం గా కొండకొచో భర్త అడుగుజాడలలో నడుస్తాము చాలా వరకు ఇక్కడి మహిళా ప్రపంచం రాజకీయ పరం గా.. అప్పటికి ఇక్కడ చాలా తేలిక అర్ధం చేసుకోవటం.. రెండే రెండు పార్టీలు.... మన మునిసిపాలిటీ కౌన్సిలర్ ల లెక్కన మన టౌన్ లోను మెంబర్ లు, ఆ పైన మేయర్ లు, ఆ పైన స్టేట్ మెంబర్లు, మేయర్ లు, గవర్నర్ లు, ఆ పైన సెనేట్ లు మెంబర్ లు అస్సలు కష్టం గా వుండదు.. మన టౌన్ లో కూడా నెల కొక సారి మీటింగ్ లు వుంటాయి. మన వూళ్ళో పోలిసోడి మీద కోపం వచ్చినా మనం మీటింగ్ కు వెళ్ళి మన అక్కసు వెళ్ళ గక్కొచ్చు. ఇంకా మన ఇంటి ముందు చెత్త వారానికి ఒక సారా రెండు సార్లు తీసుకు వెళ్ళాలా ,వెళితే మనం మర్చి పోయి పెట్టిన కరంట్ బల్బ్ వాడు తీసుకెళతాడా తీసుకెళ్ళడా అనే విషయం గురించి కూడా వోటు వెయ్యవచ్చు..ఆ పైన మనం కట్టే టేక్స్ లు ఎంతెంత భాగం ఎవరికి వెళుతున్నాయో చూసి, ఏమి తోచనప్పుడు కళ్ళ నీళ్ళెట్టుకోవొచ్చు.మనం కట్టే సోషల్ సెక్యూరిటీ టేక్స్ లు మన H1 ఐపోయాక ఇండియా వెళి పోతే వస్తాయా రావా అని వర్క్ లో లంచ్ టేబుల్ దగ్గర ఎవరైనా బకరా దొరికితే క్లాస్ పెట్టొచ్చు. చాలా వుపయోగాలు వున్నాయి మనం ఈ రంగం లో ప్రగతి సాధిస్తే. అన్నిటి కంటే ముఖ్యమైన భాగం మనం ఈ సమాజం లో ని ఒక భాగమనే నమ్మకం, ఆ పైనా ఆ నమ్మకం కలిగించే ఆత్మ విశ్వాసం... ఆర్ధిక, సామాజిక ప్రగతి సాధించటానికి కూడా వుపయోగ పడుతుంది. కాని ఎందుకో మన వాళ్ళు ఈ దిశ గా అస్సలు దృష్టి పెట్టం, సాధించింది అల్పం ,ప్రగతి దిశలో దూసుకెళ్ళవలసిన దారి అనంతం అని నా అభిప్రాయం.<br />
<br />
ఇంక ఆఖరిది మన ఆడవాళ్ళు ఏ దేశం లో వున్నప్పటికి ఎప్పటికి మనస్పూర్థి గా ఎప్పటికి మాట్లాడనిది, సాధించిన ప్రగతి కూడ తప్పేమో అని బెంగ గా, సిగ్గు గా దాచుకునే ది ఈ సామాజిక ప్రగతి. సామాజిక ప్రగతి ప్రమాణాలేమిటి అనే ప్రశ్న........ అందునా ఏ దేశపు సమాజానికి పూర్తి గా అన్వయించు కో బడలేని మేము, ఈ ప్రగతి సాధించటమంటే విశ్వామిత్ర సృష్టి నుంచి అటో ఇటో మళ్ళటమే. నా వరకు సామాజిక ప్రగతి అంటే భావ స్వాతంత్రం, బలమైన వ్యక్తిత్వం, ప్రశ్నించ గల సామర్ధ్యం, నమ్మిన దానిని ఆచరించ గల మానసిక ధారుడ్యం. సామాజిక ప్రగతి అనగానే ఇక్కడ వుండే మన వాళ్ళు ఒక వికృత మైన మొహం పెట్టి "ఆ సాధిస్తారు లెండి ప్రగతి, ఇక్కడ కు వచ్చి మన నాగరికత మర్చి పోయి వెర్రి తలలేసే సామాజిక ప్రగతి (అంటే ఇవే మాటలు కావు ఇంచు మించు గా ఇదే అర్ధం వచ్చేట్లు) " అని అంటారు. బాగా చదివి వుద్యోగం చేసేవాళ్ళు, వీళ్ళు వాళ్ళు అని లేదు దాదాపు గా అందరి ది అదే భావం. ఆడవాళ్ళు కూడా అదే మిథ్ లో వుంటాము ప్రగతి గురించి.. ఇలా అన్న వాళ్ళందరిని అడిగి సమీకరించుకున్న సమాధానాలను బట్టీ నాకనిపించేది ఏమిటంటే మనకు నచ్చి( ఒక్కో సారి బలవంతం గా నచ్చబడతాయి ) మనం, ఇంకా మన వాళ్ళు అచరించేవి వరకు ప్రగతి, మిగతావి బరి తెగించటం లేదా నాగరికత ను భ్రష్టు పట్టించటం... ఈ విషయం లో మాత్రం ప్రగతి కి సరైన నిర్వచనం ఏర్పరుచుకోవాలి, ఏర్పరుచుకోలేక పోయినా సామాజిక ప్రగతి ని రంగుటద్దాలలో చూసి మురవటమో, భూతద్దం లో చూసి వణకటమో కాకుండా, ప్రగతి అనేది మనం వుంటున్న సమాజం, మనం పెరిగొచ్చిన సమాజం రెండిటిని సమన్వయపరుచుకోగల ఒక వంతెన లా మనం మలచుకోవలసిన అవసరం ఎంతైనా వుంది.<br />
<br />
ఇదండి ఈ మహిళా దినోత్సవం రోజు, దేశాంతరాలలో వున్న ఓ మహిళ మనసులోని వూసులు..<br />
<br />
అందరికి ప్రపంచ మహిళా దినోత్సవ శుభాకాంక్షలు, కావలసింది సాధించగల ఆత్మ సైర్ధ్యం, సాధించినది నిలబెట్టుకోగల విచక్షణ మనకు లభించాలని ఆశిస్తు......భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-12512839203084957332010-02-08T23:45:00.001-05:002010-02-09T00:25:31.824-05:00చెలి నీ విరహం....<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqkxwfxBGqrM7WgCG_2c-IW1MHSX9-Mtrnn6GYgqLNKMt1ci32ise1uckObbZpt9qJFmK5DgWUenIF2q9hpP8jzsZVur6OLgjrMVJfVeUaM29gyzAo2fSXcVfcZ2fthWL0roUFyXTPf1c/s1600-h/footprints-heart.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 238px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqkxwfxBGqrM7WgCG_2c-IW1MHSX9-Mtrnn6GYgqLNKMt1ci32ise1uckObbZpt9qJFmK5DgWUenIF2q9hpP8jzsZVur6OLgjrMVJfVeUaM29gyzAo2fSXcVfcZ2fthWL0roUFyXTPf1c/s320/footprints-heart.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5436106196201308018" /></a><br /><br />చెలి ... విరహమెంత తియ్యనిదే ....<br />నీ తలపులనే మరీ మరీ గుర్తు చేస్తోంది....<br />ఈ విరహ మాధుర్యమే కదా ఇంకా మన ఇద్దరినీ<br />విడి పోనీకుండా ఇలా తెగిపోని రాగాలతో కలిపి ఉంచుతోంది<br />ప్రియతమా నీ తలపు ఎంత మధురమే అది కన్నీళ్లను రప్పిస్తేనేమి..<br /><br />నీ తలపు నాకు రక్తాశ్రువును రప్పిస్తే......!!<br />ఆ ఆశ్రువు నీ దగ్గరనుంచి వచ్చిన ,<br />నీవానతించి పంపిన ప్రేమ కానుకగా ఎప్పటికీ నాతోనే. . . నాలోనే దాచుకుంటాను<br /><br />అది బయటకు వెళ్ళిపోయి నిన్ను మరపుకు తెస్తుంది అంటే........<br />సఖి...... దానిని బయటకు రానీకుండా నీ జ్ఞాపకాల ఆనవాలుగా<br />మనసులోపలె నిక్షిప్తం చేసి దాని చుట్టూ నీ పెదవికొసనుంచి తేలివచ్చే<br />బంగారు కాంతుల చిరునవ్వును కాపలా గా ఉంచుతాను లే..<br /><br />అయినా అది ఎప్పుడైనా అలవోక గా నీ ఆలోచనాంబుధి లో మునిగి..<br />అర మూసిన నా కనురెప్పల వాలుగా కిందకు జారిపోతే..<br />నువ్వు నాకు దూర మైపోతావేమో నని అనుకోకు...<br /><br />హృదయ ఫలకం మీద నీవు విస విసా<br />నడిచిన పాదాల గుర్తుల చిహ్నాలు ఇంకా మాయలేదులే......భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-33300377368027885852010-02-02T22:10:00.006-05:002010-02-02T22:13:24.206-05:00వలసొచ్చాక.. పార్ట్ 1కిందటి సారి మా వూరు గురించి చెప్పేను కదా అటువంటి వూరు లోకి, పెళ్ళి చేసుకుని, చేసుకున్నోడి చిటికిన వేలు పట్టుకుని వెయ్యి ఆశలతో మెట్టినింటికి నడిచి వచ్చిన ముద్దుగుమ్మల ముచ్చట్లు వినండి.. ఈ రోజు మొదటిది మాత్రమే ఇస్తున్నా <span class="Apple-style-span" style="font-family: arial; font-size: 14px; line-height: 25px; ">అన్నీ </span>కలిపితే మరీ పెద్దదై పోతుందని.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">1.</span><br /><br />జీవితం లో అమెరికా వచ్చిన తరువాత మార్పుల గురించి రాయాలంటే ముందు రాయవలసింది మార్పు రాక ముందు నేనెలా వున్నాను, నేనేమనుకున్నాను అనేది. కదు......!!!. ఇక్కడకు రాక ముందు నేను కల లో కూడా అనుకోలేదు అమెరికా రావాలని, వస్తానని. దానికి ముఖ్య కారణం అమ్మ వాళ్ళకు, అక్క వాళ్ళకు దూరం గా వుండటం అనే వూహ నాకు రుచించక పోవటమే అనుకోవాలి.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZGpeTZRN7thJLzPqiMAsQTQ0bK1Wt_ORsLdq2O-BpAUkRtYUdgESIOWlXRGd9jDIXTdxEnrmn9OFN4YwOTB160cElLfhxMLBJU3d5-Q8F2F-B5mCYoC3HcUpeWl86i9KRefX1-WaQtaM/s1600-h/indian+couple5.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 220px; height: 147px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZGpeTZRN7thJLzPqiMAsQTQ0bK1Wt_ORsLdq2O-BpAUkRtYUdgESIOWlXRGd9jDIXTdxEnrmn9OFN4YwOTB160cElLfhxMLBJU3d5-Q8F2F-B5mCYoC3HcUpeWl86i9KRefX1-WaQtaM/s320/indian+couple5.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433763023451168194" border="0" /></a>కాని అన్ని అనుకున్నట్లు జరగవు కదా (అదేనేమో ముందు నేను నేర్చుకుంది అమెరికా రావటం అనే ప్రాసెస్ లో). నా నిజ జీవిత హీరో గారు మార్పు ను ఆహ్వానించటం లో పెద్ద బిడ్డ. తన సూచన తో, జీవితం లో మార్పు అప్పుడప్పుడు అవసరం జీవితాన్ని నిత్య నూతనం గా వుంచటానికి అనే మొదటి పాఠం నేర్చుకోవటం తో పాటు బుర్ర లోకి కూడా ఎక్కించుకుని విమానమెక్కేసేను. (మరి ప్రియమైన మొగుడు గారు కదండి, కొన్నాళ్ళకే వెళ్ళొద్దాము అంటే కాదని ఎలా అంటాను కదా).<br /><br />వచ్చి రావటం తోనే అమ్మ వాళ్ళ ను వదిలి వచ్చాననే బెంగ ను మరిపించేందుకేమో ప్రకృతి మాత రంగు రంగుల దుప్పట్లు పరిచి రంగులు అన్నిపక్కల నుంచి చిలకరిస్తూ పలకరించింది.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieWlhlZtjux-UUPhZf2-NNC-AkR1IOCVWyAg4cjniEAiBFC3hqKClAkinKYSKWFTxWAhFBc37PzuhBDDTHm2xCEK5QWJyo0AAaeMieQlg_4HefZGeQAxICFTN4LNNYCiI9QvjV6SEGvEI/s1600-h/fall+color+tree.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 212px; height: 174px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieWlhlZtjux-UUPhZf2-NNC-AkR1IOCVWyAg4cjniEAiBFC3hqKClAkinKYSKWFTxWAhFBc37PzuhBDDTHm2xCEK5QWJyo0AAaeMieQlg_4HefZGeQAxICFTN4LNNYCiI9QvjV6SEGvEI/s320/fall+color+tree.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433766741833993650" border="0" /></a>(అవునండి ఆకులు రాలు కాలం, ఫాల్ సీజన్ లో వచ్చాను ఇక్కడకు) నిజంగా ప్రకృతి ని ఆస్వాదించటం, ఆనందించటం అంటే ఏమిటో అప్పుడే అర్ధం అయ్యింది. ఏ రంగు వైపు చూడాలో, మా అపార్ట్మెంట్ వెనుక చెట్టునే చూడాలో, కొండల కోనల అంచుకు వెళ్ళి ఆ రంగుల అంబరాన్ని చలి గాలుల తో కలిపి విసురుతున్న అందాలు చూడాలో అర్ధం కాక సతమత మయ్యే దానిని. వాటితో కలిపి ప్రకృతి మనకిచ్చే పుట్ట తేనెలు, జొన్న కంకులు, చేమంతులు, పూబంతులు బోనస్.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYoHth7yLjOIK5YHmCjJ9UFslBUNu00nL5a66BLE_IoziO3xjjESlbcWNGk24DGmNysYTmJGHRr_WYzE567jrGSe4lP3WzHN_fM25hWDIq8jfTF80awIAtA-qVeSYMi4NNkOdQjGsdFME/s1600-h/blackwater-canyon-fall-colors.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 238px; height: 178px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYoHth7yLjOIK5YHmCjJ9UFslBUNu00nL5a66BLE_IoziO3xjjESlbcWNGk24DGmNysYTmJGHRr_WYzE567jrGSe4lP3WzHN_fM25hWDIq8jfTF80awIAtA-qVeSYMi4NNkOdQjGsdFME/s320/blackwater-canyon-fall-colors.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433766484923649906" border="0" /></a><br /><br />ఆ అందాల ఆస్వాదన లో మునకలైన నేను తేరుకోకముందే మంచి మంచు చినుకుల వానలు మొదలయ్యాయి. మొదటి సారి పువ్వులు చెట్టుకు కాకుండా ఆకాశం లో పూచి నాకోసం నేల మీదకు వచ్చి చెట్టులకు అలంకారమయ్యి మెరిసి మురిపిస్తాయని తెలిసి ఆ మంచు పూల వాన నాకిచ్చిన సంతోషాన్ని ఎన్ని మాటలతో వర్ణించగలను. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0LLmqrQyw45hAtRsV9A55VDrPTka6vdwGhDiq6Qr4gfvWaSzKHtsknpIkHJSwu94W-rlj00ThPZ-_e4f4AR860lV_7eXWzndl8m6grddM_kM2eXTvUjaDQQG4Nk7ZZBrvw2bQR098a6E/s1600-h/louise-snowfall-big.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 205px; height: 137px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0LLmqrQyw45hAtRsV9A55VDrPTka6vdwGhDiq6Qr4gfvWaSzKHtsknpIkHJSwu94W-rlj00ThPZ-_e4f4AR860lV_7eXWzndl8m6grddM_kM2eXTvUjaDQQG4Nk7ZZBrvw2bQR098a6E/s320/louise-snowfall-big.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433767126722703106" border="0" /></a>నిద్ర పోతే వుషోదయపు మంచు కాతులను చూడలేనని, పొద్దుటే అలారం పెట్టుకుని లేచి మరి చూసే దాన్ని స్నో పడుతుంది అంటే..<br /><br />తినగ తినగ వేము తియ్యగుండు అనే సామెత ను నిజం చేస్తూ మంచులోని అందాన్ని ఆస్వాదించటం తో పాటు చలి లోని చేదు ను, సరి గా నడవకపోతే జారుడు బల్ల ల సయ్యాటలు తొందర లోనే నేర్చుకున్నాను.<br /><br />ఇక నయాగరా ఫాల్స్ ను చూడటం అనేది జీవితం లో ఒక మర్చిపోలేని అనుభూతి.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnfkt09ldSaLvxTdKTx30zHUZtC08OYnl0IOw2Sv9GrlBOugYSudTKAr_JT0V8X5V6fvoRgh7vc7pXmXEx_MRa7E7WwWpBzWg0_mUbOnnnswX2H-wHr_ckVEDcsPcDJwmGKEF0v0xdVBI/s1600-h/maidofthemist-large.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 238px; height: 172px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnfkt09ldSaLvxTdKTx30zHUZtC08OYnl0IOw2Sv9GrlBOugYSudTKAr_JT0V8X5V6fvoRgh7vc7pXmXEx_MRa7E7WwWpBzWg0_mUbOnnnswX2H-wHr_ckVEDcsPcDJwmGKEF0v0xdVBI/s320/maidofthemist-large.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433769944411295778" border="0" /></a>ఇక్కడ వున్న అందరు తప్పక చూడవలసిన ప్రదేశం. మొదటి సారి ఆ అనంత జలరాశుల ముందు నుంచుని తలపైకెత్తి ఆ హోరు ను వింటూ, తల వంచి ఆ తుంపరల ఆశీర్వాదాలను తీసుకుంటూ, బిర బిరా పాకే ఏటి తో పక్క గా నడుస్తూ ఆ నీటి ని చూడటం, కిందకు వురికిన నీటి మధ్య గా పడవలో వెళ్ళి చుట్టూతా కమ్ముకున్న నీటి తుంపరల మేఘాల మధ్య వుండి ఆ అందాన్ని చూడటం ఒక మధురమైన అనుభవం. నాకు ఆ అనుభవం తో అర్ధమైంది ప్రకృతి ముందు మనమెంత అల్పులమో ప్రతి క్షణం దాని నుంచి మనమెంత నేర్చుకోవాలో, ప్రతి పాఠం నుంచి నేర్చిన సారాన్ని జీవితం లో ఎలా ప్రతిష్టించుకోవాలో..<br /><br />సరే జీవితానికి అనుసంధానం గా జరిగేవి పక్కన పెట్టి జీవితం లో జరిగిన మార్పులను చెప్పాలంటే... వు... ఒక్క మాట లో చెప్పాలంటే జీవితాన్ని ఆసాంతం గా ప్రతి క్షణాన్ని ఆస్వాదిస్తున్నా. దానిని విడగొట్టి వివరించి చెప్పాలంటే కొత్త ప్రదేశాలు చూడటం, కొత్త మనుష్యులను, కొత్త అలవాట్లను, కొత్త సంస్కృతి ని చూడటం వాటిని అర్ధం చెసుకోవటం, వాటిని మన అలవాట్ల తో మనదైన రీతి లో మలచుకోవటం, ఇష్టం లేని వాటికి దూరం గా వుండటం లోని తప్పని ఘర్షణ. ఇవి కొత్త ప్రాతం, కొత్త దేశానికి వచ్చినప్పుడు ఎవ్వరికి తప్పని పాట్లు కదా. అందరిని పలకరించాలని వుంటుంది. ఒక్కో సారి తెల్ల వాళ్ళు నవ్వుతూ కబుర్లు చెప్పటం, మన వాళ్ళు ఇప్పుడే వచ్చిన వాళ్ళ తో మాకేంటి అన్నట్ళు తల తిప్పుకుని గమనించనట్లు వెళ్ళి పోవటం. ఇంకొన్ని సార్లు అపరిచితులైన మన వాళ్ళు చిటిక లో చిన్నప్పటి నుంచి తెలిసిన చిర పరిచితులయ్యి మర్చిపోలేని అనుభందాన్ని మాకు కానుకివ్వటం. ఇలా ఎన్నో అనుభూతుల మాలను గుచ్చి జీవన పధాన గుర్తులు గా అక్కడక్కడ తగిలించుకుంటూ వెళ్ళి పోవటం అలవాటయ్యింది.<br /><br />వీటన్నిటిని చేయటం లో సర్దుకు పోవటానికి నాకు దొరికిన ఒక ఆలంబన ఇక్కడ పరిచయమయ్యిన నా స్నేహితులే అని చెప్పుకోవొచ్చు.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwmIhtUARHjmMhgX8t93Z0kQ4F6DuBjqtQhYbxaWnGyYkvB3ZQCGRRAvMsoHSO3cUo6xsznzT3yHOfGr55YONM7q4taOMlC7Cvvp90Hhyphenhyphen1hlBkslDiSI26ZusKFuKj5YYyy8N5oAVC5dU/s1600-h/friends+couples.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 164px; height: 184px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwmIhtUARHjmMhgX8t93Z0kQ4F6DuBjqtQhYbxaWnGyYkvB3ZQCGRRAvMsoHSO3cUo6xsznzT3yHOfGr55YONM7q4taOMlC7Cvvp90Hhyphenhyphen1hlBkslDiSI26ZusKFuKj5YYyy8N5oAVC5dU/s320/friends+couples.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433770378239603938" border="0" /></a> మంచి చెడూ ఆనందం దుఃఖం అన్నిటిని కలిసి పంచుకోవటం లో కాలాన్ని సాగదీయటం కోసం కొత్త కొత్త (మాకు కొత్త, అమెరికా కు కాదండోయ్) ఆటలు ( Scrabble, Pictionary etc.... ) ఆడటం లో అన్నిటి లో జత వుండే స్నేహితులు దొరకటం కూడా అదృష్టమే కదా. ఆ అదృష్టం లో మాకు తోడైన ఇంకో చిన్న బొమ్మ నా స్నేహితురాలు శర్వాణి వాళ్ళ అమ్మాయి శ్రేయ. శ్రేయ తో ఆడుకుంటున్నప్పుడే నాకు జీవితం లో ఇప్పటి వరకు పరిచయం కాని కొత్త ఆనందం దొరికనట్లనిపిస్తుంది<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqCAiMD5TKdP8R4p8SnOQl2ehMBhvsAQzMWh2KjkpN_22lHWYroa31vBi0VjxB4cg3mfJGENhNzvNvnxmEvpiglCM9pZM45clwxzsZPoDfpmRNjtuAGCYe9yPQtlOeb2bpIz16Qmkr9mo/s1600-h/indian+couple+cooking.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 169px; height: 113px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqCAiMD5TKdP8R4p8SnOQl2ehMBhvsAQzMWh2KjkpN_22lHWYroa31vBi0VjxB4cg3mfJGENhNzvNvnxmEvpiglCM9pZM45clwxzsZPoDfpmRNjtuAGCYe9yPQtlOeb2bpIz16Qmkr9mo/s320/indian+couple+cooking.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5433770986586159474" border="0" /></a> ఎప్పుడూ కాదు కాని అప్పుడప్పుడూ కొత్త వంటలు చేయటం లోను వాటిని నా చుట్టుపక్కల వారికి ఇచ్చి మెచ్చుకోళ్ళు పొందటం లో ( ఏమి చేస్తారు లెండి, ఇచ్చి ఎదురుగా నుంచుని చూస్తూ వుంటే బాగుందనక..... అది కాక నేను మాత్రం తరువాత వాళ్ళ వంటలు మెచ్చుకోవద్దు) కాలం అలా వేళ్ళ సందుల నుంచి జారి పోతూ వుంటుంది.<br /><br />వీటన్నిటి తో పాటు ఇప్పటి వరకు ఎప్పుడూ వుద్యోగ యత్నం చెయ్యక పోయినా బయటకు వెళ్ళి ఆ వుద్యోగం కూడా చేసి పారేస్తే పోలా అని అనిపిస్తూ వుంటుంది, చూద్దాము నాకోసం అమెరికా ఇంకేమి రత్నాలను దాచివుంచిందో బహుమతి గా ఇవ్వటానికి.భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com34tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-39104566950118254912010-01-24T22:01:00.001-05:002010-01-24T23:15:34.055-05:00వలసొచ్చాక....<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaa_jFUJq667E5S-pwtFJvYGZRUY5ZHVpUeYNBp8zAhmunqGqXMphyphenhyphenV_uT6DdtyAhG-VCZgITOJDXLa0T1tTs0fLltS7igSSbURXbUDJNokWjq14BK1F3vzFhkXOu2-IcMISxWpKbAmdw/s1600-h/airport2.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 278px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaa_jFUJq667E5S-pwtFJvYGZRUY5ZHVpUeYNBp8zAhmunqGqXMphyphenhyphenV_uT6DdtyAhG-VCZgITOJDXLa0T1tTs0fLltS7igSSbURXbUDJNokWjq14BK1F3vzFhkXOu2-IcMISxWpKbAmdw/s320/airport2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5430502814327709954" border="0" /></a><br /><br />కొత్తపాళి గారన్నట్లు కాసేపు మనం వున్న దేశం, మన చుట్టూతా జరిగే జీవితాలు,మార్పులను... మన నిత్య జీవితాలలోని ఒడి దుడుకులని.... ఎదుర్కుంటున్న సమస్యలు వెతుక్కుంటున్న పరిష్కారాలు వీటి గురించి రాయాలనిపించింది నాకు కూడా.<br /><br />సరే పాలిటిక్స్ గురించి మాట్లాడదామంటే అంత మనసనిపించలేదు, ఏమి వుంది రెండు, రెండంటే రెండే పార్టీ లు మనకు మల్లే తిట్టుకోరు చెప్పులు విసురుకోరు బంద్ లు చెయ్యరు. అంత మజా రాదు. జాతి వివక్షత, లంచగొండి తనం, లాబీయింగ్ (అదే పార్టీ ఫండ్ లు గట్రా) వుంటాయి కాని ఏమి వుంది లే తరువాత రాయొచ్చు అని పక్కన పెట్టేను.<br /><br />ఆర్ధిక విధానం, రాజకీయం గా వ్యక్తి గతం గా అది ఇక్కడ జీవితాలను ప్రభావితం చెసే విధానం హ్మ్మ్.. అదీ రాయొచ్చు, కాని అంత వివరం గా రాసే అనుభవం లేదు పైగా గ్లోబలైజేషన్ అయ్యాక ఆర్ధిక పరిస్తితి అనేది దాదాపు గా తెరిచిన పుస్తకమయ్యింది. ఏది అవలేదు అనుకోండి.<br /><br />ఎంత గ్లోబలైజేషన్ ఐనా ఇంకా చెప్పుకోవటానికి పంచుకోవటానికి చర్చ పెంచుకోవటానికి తేలిక గా నా వంటి నాన్ రచయత్రులు (పదం బాగుంది కదు) రాయ తగినది ఏమి వుంది.. ఆ అదే అదే వస్తున్నా దాని దగ్గరకే.<br /><br />రోజు వారి జీవితం గురించి. అదే నేను పైన ప్రస్తావించినది. ఎంత సేపైనా చెప్పుకోవొచ్చుజీవితం అందులోని మార్పు లు చేర్పులు కూర్పులు (రెండూ ఒకటే అనుకుంటా కదా ఏదో ప్రాస బాగుందని వాడేను లెండి) అమెరికా లో నైనా, భారత దేశం లో ఐనా. అదే కదా మన కబుర్ల ఇంధనం.<br /><br />దీని గురించి ఒక వరుస క్రమం లో రాయలేను కాని తోచిన విషయాలు రాయాలని నిర్ణయించుకున్నా. మా వర్క్ లో ఆడవాళ్ళు, వాళ్ళ ఇంటి ఆడవాళ్ళు కలిసి ఒక గ్రూప్ వుంది మాకు. మంచి చెడు, సుఃఖం కష్టం కలబోసుకుంటాము అప్పుడప్పుడు. యాధృచ్చికం గా అంతకు ముందే ఆ గ్రూప్ లో అమెరికా రావటం లో మన జీవితాలలో, మనం విషయాలను చూసే తీరు లో, జీవిత దృక్పధం లో వచ్చిన మార్పులు అనే దాని గురించి అందరి అభి ప్రాయాలు పంచుకోవాలనుకున్నాము. ఆ పైన ఈ దేశం లో కి రావటం వలన మా కుటూంబాలలో మా జీవితాలలో వచ్చిన స్ట్రెస్ (వొత్తిడి), దానిని మేము ఎలా డీల్ చేసేము అనే దాని గురించి మాట్లాడుకోవాలి అనుకున్నాము. మా గ్రూప్ లో చాలా మంది నా బ్లాగ్ చదువుతూ వుంటారు. వాళ్ళ అభిప్రాయాలను బ్లాగ్ లో పెడతాను అన్నప్పుడు అందరు ఒప్పుకున్నారు. వాళ్ళు ఇంగ్లీష్ లో రాసినవి నేను తెలుగు లో తర్జుమా చేసి పెడదామని కూడా నిర్ణయించుకున్నాము. ఈ గ్రూప్ లో కొత్త గా పెళ్ళి అయ్యి వచ్చిన వాళ్ళ దగ్గర నుంచి, ఇక్కడకు వచ్చి 14 ఏళ్ళయిన నా వరకు వున్నారు. కొందరు తేలిక గా క్లుప్తం గా వాళ్ళ మనసును వ్యక్తీకరిస్తే, కొందరు వాళ్ళ జీవితం లో సహచరుడు పంచిన ప్రేమ, బిడ్డలు తో తెచ్చుకున్న జ్ఞానం గురించి చెపితే, మరి కొందరు వాళ్ళు జీవితం లో సాధించిన విజయాలు పంచుకుంటే, ఇంకొందరు కెరీర్, జీవితం మధ్యన సమన్వయం చేసుకున్న విధానాన్ని చెప్పేరు. రేపటి నుంచి ఒక్కొక్కరి అనుభవాలను ఈ పశ్చిమ దేశాల గడపల అలంకరించిన తోరణాల మాలికలను మీ ముందు వుంచుతా.<br /><br />చెప్పే ముందు మీ అందరికి అమెరికా దాని వైశాల్యాల, వైవిధ్యాల గురించి చెప్పి విసుగు తెప్పించను కాని మేము వుంటున్న వూరు దాని స్తితి గతులు కొంచం సేపు... సరేనా..<br /><br />మేము దేశం లో ఒక మూల కు బోస్టన్ పక్క గా వుంటాము. రాష్ట్రమంటే మరీ మన ఆంధ్రా లా పెద్దది వూహించుకోకండీ. ఇది ఒక బుల్లి రాష్ట్రం, అందులో కూసినన్ని నగరాలు, ఎక్కువే పట్టణాలు ( నాకు ఈ విషయం ఎప్పుడూ కన్ఫ్యూజనే 14 ఏళ్ళు ఐనా వచ్చి. మాంచెస్టర్ సిటీ అంటారు మళ్ళీ టౌన్ హాల్, టౌన్ లో అంటారు మళ్ళీ ఈ వూరులన్ని బాగా పెద్ద వూరు పక్కన వుంటాయి కాబట్టి ఇవి అన్ని సబ్ అర్బ్స్ అదే పల్లెటూళ్ళు అంటారు, ఇందులో ఏది నిజమో నాకైతే తెలియదు)<br /><br />మన ఆంధ్రా లో ఒక మాదిరి పట్టణం అనుకోండి. సరే మన బ్లాగ్ లోకం లో బాగా వూరు గురించి (డబ్బా అని నాలాంటి గిట్టని వాళ్ళు అన్నప్పటికి అది అభిమానమనే అనుకోవాలి లే) అభిమానం వున్న బ్యాచ్ ఎవరు? అదుగో మీకు గుర్తు వస్తోంది....... అదే అండీ నరసరావు పేట. అబ్బో సుజాత గీతాచార్య ఇంకా ఆబ్యాచ్ చూపుల చురుకు కంప్యూటర్ లు దాటి తగులుతోందే.. ఆ నరసరావు పేట మాదిరి వూరనుకోండి ఇది కూడా. అన్ని వుంటాయి కాని ఏమి పెద్ద లేనట్లే సిటీ లతో పోల్చుకుంటే.. మన వూర్లు చాలా నయం కాని ఇక్కడ అమెరికా లో ఇలాంటి వూర్లు పెద్ద వూర్లే, వుద్యోగాలు బోలెడన్ని వుంటాయి పెద్ద కంపెనీ లు కొన్ని ఇలాంటి చోట్ల మొదలెడతారు కామట్టి. కాని పబ్లిక్ ట్రాన్స్ పోర్టేషన్ వుండదు పెద్ద గా. ఏదో పెద్ద రోడ్ ల మీద బస్ లు అవి వెళుతూనే వుంటాయి కాని అర కొరా గా అంతే. కార్ లే ముఖ్యమైన ప్రయాణ సాధనం మిగతా అన్ని వుంటాయి.<br /><br />నాకు బయటకు వెళ్ళాలని వుంది అనగానే చటుక్కున చెప్పులేసుకుని బయటకు వచ్చి ఏ రిక్షా నో ఆటో నో పట్టుకుని వెళి పోయేటట్లు వుండదు. ముందస్తు గా బయట వాతావరణం చూసుకోవాలి మాకు బాగానె చలి ఎక్కువ. అమెరికా లో నాలుగు కాలాలు అని బడాయి గా ప్రజలు చెప్పుకోవటం కద్దు కాని నిజానికి రెండే. చలి కాలం, చలి లేని కాలం. మొదటిది 9 నెలలుంటుంది, ఆ తొమ్మిది నెలలనే బడాయి గా స్ప్రింగ్, వింటర్, ఫాల్ అని అంటారు కాని మన వరకు అంతా చలి కాలమే. మిగతా మూడు నెలలు చలి లేని కాలం ఎండా కాలమా అంటే వూ ఇంచుమించు గా, రమా రమి గా, అటు ఇటు గా అంతే అని మొహమాట పడుతూ చెపుతాము.<br /><br />సరే ఈ వాతావరణ వివరాలు వదిలేసి మా జీవితాల గోల కు వస్తే మా వూరు పేట లెక్క అని చెప్పేను కదా. అలాంటి వూరు లో ఒక చిరు వుద్యోగం చేస్తున్నా నేను నాతో పాటు గా చాలా మంది మనోళ్ళు. అవునండి మన వాళ్ళు ఎక్కువే ఇక్కడ. నేను వుండే టౌన్ లో ఐతే, నేను వుండే వీధి లో మొత్తం అందరం మన దేశమోళ్ళే, ఒక పాకిస్తాను అతను ఒక తెల్లోళ్ళూ అంతే. చాలా ప్రశాంతం గా సాయింత్రమైతే అంతు లేని చుక్కలను, తెల్లరితే మంచుపూల వుషోదయాలను ఎక్కడ చూసినా చెట్లు, పచ్చ పచ్చ గా, చల్ల చల్ల గా అందం గా వుంటుంది లెండి మా వూరు. అలాంటి చోట వుండే మా గోల వినటానికి ముందు గా మీ అందరిని మానసికం గా ఆయత్తం చేసినట్లు వున్నా కదు. ఇక ఈ సోది ఆపి రేపు, యెల్లుండి లలో మొదలు పెడతాను మా జీవన గీతాలాపన. అందాకా అందరికి గణ తంత్ర దినోత్సవ శుభాకాంక్షలతో.భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com27tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-36488461606290181062010-01-19T00:10:00.001-05:002010-01-19T00:13:54.806-05:00ఎవరి తప్పు?ఎన్నో అనుకుంటాము గతమంతా మనమే అనుభవించాము ఆ ఘనత అంతా మనదే... వర్తమానం లో ధనం బలం వున్నాయి మనం ఏమి చేస్తే అదే నిజం ఎదురు లేదు, మనం ఏది అనుకుంటే అదే నిజం అని ప్రగాఢం గా నమ్ముతాము, పైకి అందరి తో అనకపోయినా.. ఇప్పుడు ఏదో అదర గొడుతున్నాము భవిష్యత్తు కోసం, కాబట్టి తిరుగు లేదు అని కూడా అనుకోవటం కద్దు. కాని ఒక్క క్షణం ప్రకృతి అవునా అని గల గల మంటేనో , నిజమా అని చిన్న గా తలవూయించుతేనో,, అబ్బో అని కొంచంగా విస్తుపోతేనో.. ఏమి వుంది... మానవ జీవితపు అసలు డంబారం బయట పడుతుంది.. ఒక సునామి విసురు లోనో ఒక భూకంపం వూపు లోనో.. ఒక వరదల విదిలింత లోనో మన అల్పత్వం బయట పడి మనమెంత అల్పమో మన గొప్పతనం ఎంత తాత్కాలికమో అర్ధం అవుతుంది..<br /><br />కాని మనం మానవులం ఏకీ భావం లోనే భిన్నత్వం, భిన్నత్వం లో మానవత్వం కలగలిపిన సామాన్యులం, దుఃఖిస్తునే చేయుత అందించుకుంటాము. చేయందిస్తూనే గిల్లుకుంటాము కలిసి మళ్ళీ మంట పుట్టిందని ఏడుస్తాము. ఏమిటో.. హేటీ లో చూస్తుంటే కడుపులో దేవుతోంది. మానవ జీవితపు డాంబీకం అంతా మాములు గా వున్నప్పుడే... ప్రాణం పోయాక మనం ఎక్కడ భూమి లో కలిసి పోయామో లెక్క లో కూడా తెలియని పరిస్తితి, ఒక వేళ మన శరీరం బయటకు వచ్చినా చెత్త వేసినట్లు డంప్ ట్రక్ లో కి విసిరి వేయ బడుతున్నామని మనకు ఎలాను తెలియదు మన ఆప్తులకు కూడా తెలియని పరిస్తితి.. జీవితం నుంచి విసిరేయబడి ఏమి చేయాలో తోచక చేష్టలుడిగి చూస్తున్న పెద్ద వాళ్ళు, 15 రోజుల పసి గుడ్డు ఏమి చూడాలనో ఏ ఆశ తోనో అంత భూకంపం నుంచి, నెత్తి మీద దెబ్బ తో బయట పడి కాళ్ళు చేతులు కదుపుతు కళ్ళు విప్పార్చి చూస్తోంది.. ఒక పక్క టీవీ వాళ్ళు మాట్లాడుతుంటే వెనుక గా వినిపించే హృదయ విదారక రోదనలు.<br /><br />బాధ సముద్రమల్లే ముంచేస్తోంది. కళ్ళ చెమరింతల తో, గుండె లో అపరాధ భావం తొలిచేస్తుంటే ఏమిటో కాలు చెయ్యి ఆడనట్లు వుంది వాళ్ళను చూస్తుంటే అలా. అపరాధ భావమెందుకు అంటారా? ఈ పెద్ద దేశం చిన్న దేశాలను కొల్ల గొట్టుకోవటం, బలవంతుడి దే రాజ్యం, ఎవరిది ఎంత వరకు తప్పు ఇటువంటి పెద్ద పెద్ద విషయాలను పక్కన పెట్టి చూసినా, ఇంత సమతుల్యం పోవటం లో, ఈ ప్రకృతి ని ఇంత తొందరగా వెంట వెంట నే నైసర్గిక రూపాలతో ఆ లక్షణాలతో సంభంధం లేకుండా ఎక్కడైనా ఏదైనా వచ్చేస్తూ జన జీవనాన్ని అతలా కుతలం చేసుకునే పరిస్తితులను ఆహ్వానించటం లో నా పాత్ర వుంది కదా అని. మన అందరి పాత్ర వుంది కదా.. ఎందరో ఎక్కడో చేసిన తప్పు కు ఇంకెవరో ఎక్కడో పరిహారం చెల్లిస్తూ వుండటం అన్యాయం కదు.<br /><br />రెండు రోజుల నుంచి ఒక పాప ను బయటకు తీసుకు రావటానికి ప్రయత్నిస్తున్నారు. కాలు తీసేస్తే బయటకు వస్తుంది అట కాని ఎక్కించటానికి రక్తం లేదు అందుకని కాలు తీయకుండా బయట కు తీసుకు రావటానికి ప్రయత్నిస్తున్నారు అట. ఆ పాప అమ్మ పక్కనె కూర్చుని వుంది, ఆమె మానసిక పరిస్తితి తలుచుకుంటే దేవుడి మీద కోపం వస్తోంది ఎవరికైనా తప్పు కదా అలాంటి పరిస్తితి తీసుకురావటం ఎందుకు అలా చేసేవు అదే మంటే మళ్ళీ కర్మ సిద్ధాంతం చెపితే ఒప్పుకోను అని నిలదీయాలనిపిస్తుంది. కాని ఆయన మనలనే తిరిగి ప్రశ్నిస్తాడేమో మీరు కాదా మీ పరిస్తితి కి కారణం అని.<br />వనరులను వాడుకోవటం అనివార్యమే ఐనా దుర్వినియోగం చెయ్యకుండా ఐతే ఆప వచ్చు కదా. అనేక రూపాలలో ఎంత వృధా.. మన వంతు గా మనం తగ్గించుకోగలవి తగ్గించుకుని మనం వృధా చేసేవి ఆపుదామా.. ఈ దారుణాలన్నిటి కి నైతిక భాద్యత మన అందరి మీదా వుంది కదా. ఒక్క సారి భాద్య త గా భావించి చెయ్యగలిగినవి చేద్దామా.. వూరికే పేపర్ కప్ లు ప్లేట్ లు, అవసరమున్నా లేక పోయినా పెపర్ నేప్కిన్స్ వాడి పార వెయ్యటం దగ్గరనుంచి నీళ్ళు వృధా చేయటం, నేల లోకి వెళ్ళి భూమి కి అపకారం చేసే ప్లేస్టిక్ చెత్త లో వేయకుండా రీసైకిల్ చేయటం నుంచి... అనవసరం గా కార్ లో తిరగటం, ఏసీ లు వాడటం, కృత్రిమ మైన రసాయనాలు వాడటం వరకు ఏదైనా ఏదైనా మనం మన వంతు గా చేయగలిగేవి చాలానే వుంటాయి. ఒక్క సారి ఆలోచించి చూద్దామా చెట్లు కొట్టేసే ముందు, అవసరం లేని నూనె నుంచి కార్ బేటరీ పారేసే వరకు ఎక్కడ వేస్తున్నామో అని.<br /><br />మనలో మన మాట 2004 నుంచి ఇప్పటి వరకు 700 మిలియన్ల డాలర్ లు అమెరికా ఇచ్చిందట హేటి కి. కిందటి సవత్సరం అన్ని దేశాలు కలిపి 1.4 బిలియన్స్ ఇచ్చారట ఆ దేశానికి, ఐనా ఏం అభివృద్ధి లేదు ఇది ఎవరి పాపం ఎవరి దోషమో మరి. అలా ఆలోచిస్తే మనం ఇచ్చే 100 కూడా ఇవ్వబుద్ధి కాదు.<br /><br />మనం చేసే ప్రతి పని కి ఒక ఫలితం వుంటుంది అట...... కాని పని మనదే దాని ఫలితం మనదే అంటారు పెద్దవాళ్ళు. కాని ఒక్కోసారి ఇలాంటివి చూస్తే ఎవరో కొందరు చేసే వాటి ఫలితం చాలామంది అనుభవించటం కర్మ సిద్ధాంతమా.. ఏమో అయ్యి వుండవచ్చు..భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-47639700776568942982009-11-21T20:35:00.016-05:002009-11-21T21:20:53.201-05:00ఋతంభర: 1 (ది ఇంటర్నెట్ ఆఫ్ మాష్టర్స్) ~ అతీతంలోకి ఆలోచనలునాకు ఆప్త మిత్రులైన మధుబాబు గారితో అనేక సందర్భాలలో మాట్లాడిన సంభాషణలు అన్ని కలిపి ఒక పోస్ట్ లా చెయ్యాలనేది నాకెప్పుడు కోరిక.. అది చేసే లోపు ఆయన సుజనరంజని వారికి ఇచ్చిన ఒక ఆణి ముత్యం మీతో ఇలా.. మీ అందరి అభిప్రాయాలు తెలుసు కో గోరుతూ..<br /><br /><br /><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">ఋతంభర</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">: 1 (</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">ది</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);"> </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">ఇంటర్నెట్</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);"> </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">ఆఫ్</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);"> </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">మాష్టర్స్</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">) ~ </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">అతీతంలోకి</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);"> </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">ఆలోచనలు</span><br /><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">- </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">ప్రఖ్యా</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);"> </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">మధు</span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);"> </span><span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 153, 102);">బాబు</span><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia1mTWL394FBGBjw64X2nxe9fuqM1cGD13yI_Qyzp7gc5bc2Y-P094D-YulGTORrX8VEgyhRxJgFJG-d4gPRwQ2fUqs16x3GI0k2bsPCO5s3oSY0UfjDuQRbPKE2RfPVAhiswfZew-AJo/s1600/OpenEye_1.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 222px; height: 244px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia1mTWL394FBGBjw64X2nxe9fuqM1cGD13yI_Qyzp7gc5bc2Y-P094D-YulGTORrX8VEgyhRxJgFJG-d4gPRwQ2fUqs16x3GI0k2bsPCO5s3oSY0UfjDuQRbPKE2RfPVAhiswfZew-AJo/s400/OpenEye_1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5406737869048012834" border="0" /></a><br /><br />ఋతంభర ఒక విశ్వ జ్ఞాన కోశం. ఋతంభర అన్ని దివ్య సంకేతాలకి, అనుభూతులకి మూలం. ఋతంభర ఆధ్యాత్మిక దూరవిద్యా విజ్ఞానం. అది అన్ని చోట్లా విశ్వమంత వ్యాపించిన చైతన్యం. ఎక్కడైనా ఉండి, ఎక్కడినించైనా మాట్లాడ గల అతీత పరబ్రహ్మని సృష్టితో అనుసంధానం చేసే ప్రక్రియ ఋతంభర. దేవతలు, మహర్షులు, సాధకులు, మానవులు, జంతువులూ, ఇంకా జీవరాశుల, నిర్జీవ రాశుల చైతన్యమంతా ఇమిడిఉండి వాటిని నిర్దేశించే ఓ దివ్య శక్తి జాలం ఋతంభర. ఇది కేంద్రీకరించబడి ఒక్కో వ్యక్తిలో స్థిరమైతే అతను తన గురువుతోనూ, దేవతా శక్తితోనూ 'కనెక్ట్ ' అవుతాడు. ఆ సాధకుడి భృగు మధ్యం, అంటే మూడో నేత్రం ఉండే (కనుబొమ్మల మధ్య) చోటనిండి సృష్టి సంకేతాలు వస్తూ, పోతూ ప్రయాణించడం ప్రారంభిస్తాయి. అతను లేక ఆమె భూత, భవిష్యత్, వర్తమానాలకతీతంగా విషయాలను దర్శించ గలరు, వినగలరు, ఏదైనా తెలుసుకో గలరు. ఆజ్ఞా చక్రం తెరుచుకుని, అంతర్ముఖమైన జ్ఞాన చక్షువులు విచ్చుకుని, తానున్న చిన్న 'నేను ' అనే వృత్తం నించి బయటికి, తన దైనందిన సాధారణ జీవన పరిధినించి బయటకి వచ్చి, విశ్వవ్యాపక అసాదృశ శక్తి అనుభూతి చెందుతూ, అప్పుడప్పుడు ఆ మహా దివ్య కాంతులను అనుభవాన్ని పొందుతూ మళ్ళీ మామూలు పరిధిలోకి వస్తూ ఉంటాడు. అతి మామూలు మాటల్లో ఇది ఒక పైలట్ దిన చర్య లా ఉంటుందు. కొంత సేపు ఆకాశ విహారం, ఎగరనప్పుడు కొంత ఇహలోకపు విహారం.<br /><br />ఇలాంటి ఋతంభర శక్తి ఏ ప్రత్యేక వ్యక్తులకో కేటాయించింది కాదు. ఇది సృష్టిలో ప్రతి జీవికి సొంతం. వారి వారి స్థాయిని బట్టి వారు వాడుకో వచ్చును, ఆ శక్తిని పెంచుకోవచ్చును. యోగులు కళ్ళు మూసుకుని ఎదైనా చూడాలనుకున్నప్పుడు ఆ దర్శనాన్ని అందిచే ప్రజ్ఞ ఋతంభర. ఎక్కడో ఉన్న పుత్రిక ఏడిస్తే నిద్రపోతున్న తల్లిని లేపి ఏదో జరుగుతోందని తెలిపే శక్తి ఋతంభర. అన్నిటిని మరిచి తాదాత్మ్యతతో ఇష్ట దేవత జపం చేస్తున్నప్పుడు ఆ దేవత వచ్చిందని తెలిపే సూచనలందించే నిశ్శబ్ద శక్తి ఋతంభర.<br /><br />మానవ శరీరంలో నరనరమూ, చర్మమూ, అణువణువూ ఏకమై ఒక మనిషిగా ఉండి ఎక్కడో కాలి గోటికి దెబ్బ తగిలితే తల దాకా మెదడుకి నొప్పి తెలిసేలా ఎలా 'ఏకత్వం ' ఉందో అలాగే సృష్టి అంతటా వ్యాపిస్తూ ఉండే 'తెలివి ' ఋతంభర. నిజానికి ఋతంభరకి ఏ పేరూ లేదు. పేరు పెట్టడం వల్ల దాని గురించి మాట్లాడు కోవడం సులువవుతుంది. పేరు పెట్టడం అయినంత మాత్రాన ఒక విషయం అర్ధమయి పోదు. అర్ధం చేసుకోవడం మొదలవుతుంది. కొత్తగా పుట్టిన బిడ్డకి పేరు పెడితే జీవితం మొదలువుతుంది ఆ పేరు మీద. ఇంకా కధ ఎంతో ఉంటుంది - ఇదీ అలాగే. పేరు తెలియగానే అర్ధం - అర్ధం కూడా అవదు. మంత్రం తీసుకోగానే సిద్ధి వచ్చేయదు, సాధన మొదలవుతుంది. సృష్టి బడిలో, అమ్మ వడిలో మళ్ళీ కూచుని యోగి తన తపస్సుని మొదలు పెడతాడు. ఋతంభరని అనేకులు అనేక సార్లు దర్శించారు. ఒక్కో కోణంలోంచి ఒకలా పిలిచారు. అన్నీ కలిపినా ఆ ఋతంభర పూర్తి కాదు. 'దేజా వూ ' అంటే ఏమిటి ? 'దివ్య దృష్టి ' అంటే ఏమిటి ? 'ప్రకృతి ' మాట్లాడడం అంటే ఏమిటి ఇలా ఎన్నో ఇన్నాళ్ళూ ఈ వ్యాసాల్లో కొద్ది మాటలు స్పృశించాం. అన్నీ కలిపినా, ఆ దివ్య శక్తిని ఎలా చెప్పలేవో అలాగే ఋతంభరనీ!<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT-Rn5suKSd4sfEKQGsodF_hEYAv57XSt5vQH8O-GOTBkn9eR5jn2EHEmujrm8q3FzcNJ8rANfk4cLmqo8mjZAAupEek0kP8toknZ-ASRnvBSlxAY2SpE2xbN6qFtjWbCAFgkrGxEss3Q/s1600/Baba_2.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 109px; height: 150px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT-Rn5suKSd4sfEKQGsodF_hEYAv57XSt5vQH8O-GOTBkn9eR5jn2EHEmujrm8q3FzcNJ8rANfk4cLmqo8mjZAAupEek0kP8toknZ-ASRnvBSlxAY2SpE2xbN6qFtjWbCAFgkrGxEss3Q/s320/Baba_2.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5406744901758009266" border="0" /></a><br /><br /><br />కొద్ది ఏళ్ళ క్రితమే, అరిగో సాయి బాబా. షిర్డిలో ధుని దగ్గర కూచుని ఉన్నారు. గోడ మీద ఒక బల్లి అరిచింది. అక్కడున్న ఒక భక్తుడు బాబాని అడిగాడు, ఆ బల్లి ఏమంటోంది అని. బాబా నవ్వి చెప్పారు, ఆ బల్లి ఆనందంగా ఉంది ఇవ్వాళ దాని సోదరి ఔరంగాబాదు నుండి వస్తోంది అని. కొద్దిసేపట్లోనే ఔరంగాబాద్ నుంచి ఒక భక్తుడు రావడం జరిగింది. అతను తన గుర్రానికి గడ్డి వేస్తూ ఆ సంచీని దులపడం అందులోంచి ఒక బల్లి పడడం అందరూ చూసారు. ఆ కొత్తగా వచ్చిన బల్లి గబ గబా పాక్కుంటూ గోడ మీదకి వెళ్ళి అక్కడున్న బల్లితో ఎగుర్లు పెడుతూ ఆడడం అందరూ చూసారు. అందరికి అర్ధం కానిదేమంటే అసలు ఈ బల్లి మాటలు బాబా కెలా అర్ధమయ్యాయి? ఔరంగాబాద్ నించి బల్లి వస్తుందని ఆయనకెలా తెలుసు? ఈ షిర్డిలో బల్లికి ఆ బల్లి చెల్లి ఎలా అవుతుంది? ఇలాంటివి మనకి 'లాజికల్ ' గా అర్ధం కాని ప్రశ్నలు. యోగులకి అన్ని భాషలు ఋతంభర అర్ధమయ్యేలా చేస్తుంది అనడం కన్నా, ఋతంభరే ఒక భాష అనడం సబబు.<br /><br />'శ్రద్ధావాన్ లభతే జ్ఞానం ' అన్నారు భగవత్గీతలో. శ్రద్ధగా తెలుసుకో వాలనుకున్నవాళ్ళకి ఆ జ్ఞానం లభించి తీరుతుంది. ఋతంభర ద్వారా ఆ విషయానికి సంబంధించిన జ్ఞానులో, పుస్తకాలో, లేక మనోగతంగానో, లేక స్వప్నం లోనో ఈ జ్ఞానం కలిగి తీరుతుంది. కళ్ళు తెరిచి చూస్తే కనిపిస్తుంది. కళ్ళు మూసుకుపోతే కనిపించదు జ్ఞానం. అంధకారం రెండు రకాలుట. అజ్ఞానం వల్ల, అతకని జ్ఞానం వల్ల. ఒకటి చీకటి వల్ల కనిపించనిది, ఇంకోటి 'అహం ' అనే అతితీవ్ర కాంతి వల్ల ఏర్పడుతుంది. రెంటిలోనూ మనకి దారికనిపించనపుడు, గురువనే శక్తి (వ్యక్తి కాదు, ఎందుకంటే 'గుకారస్చ గుణాతీతో రుకారస్చ అంధకార నిరోధకః అని గురు శబ్దానికి నిర్వచనం కనుక) అపుడు మార్గం చూపిస్తుంది. ఆ శక్తిని ప్రేరేపించి పనిలో పెట్టే శక్తి ఋతంభర.<br /><br />కొందరు ఋతంభరని 'ఆకాషిక్ రికార్డ్స్ ' గా భావిస్తారు. కొందరు దీన్ని 'వేదం ' అన్నారు. కొన్ని సార్లు మనం మన 'గోల ' తగ్గించి తపో తలంలో వింటే వినిపించే సంగీతం ఋతంభర. మన చలనాలని తగ్గించి సృష్టి చలనాలని అర్ధం చేసుకోవడం మొదలు పెడితే కలిగే అవగాన, కనిపించే చిన్ని, సూక్ష్మ తంత్రులు - సంఘటనలకి వెనకాల, ఆలోచనలకి అవతల అపుడపుడు స్పష్టంగా కనిపించే తంత్రుల్లా ఋతంభర. ఈపని చెయ్యొద్దు, అది చెయ్యి అని మంచి మార్గంలో నడిపిస్తూ మనలోంచే మాట్లాడే దక్షిణామూర్తిలా ఋతంభర.<br /><br />కొందరు ఇప్పటికి నమ్ముతారు - దేవుడు ఈ విశ్వం కప్పు మీద ఆకాశంలో ఎక్కడో ఉంటాడని. అయినా కావచ్చు కాని మనం అనుకుంటున్న దానికన్నా మనదగ్గరకి ఎక్కువసార్లే వస్తాడుట. ఋతంభరలో మంత్రాల్లాంటి, బీజాక్షరాల్లాంటి చిన్న చిన్న ప్రార్ధనలుంటాయిట. ఒక చిన్న ప్రార్ధన, బుజ్జి వినతి అత్యంత వినయపూరితమైన భక్తితో పంపినపుడు అది ఋతంభరలోంచి దేవతా తలానికి చేరుతుందిట.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhigJ8IMRfVnw3wS7Dl2Fsj95EZPx64yKMxo-ZsvO3Vyxi0oGkD_gNHNH6ezfbgThPvF4hTfG9Ie9KQWam1VLaohM0gb4LJrhPHd0ilZd2vQ4M6D8jhOZ3AaDjxaX-Bi0jcbh7HXl3uenc/s1600/Europa_Jupiter_3.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 250px; height: 273px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhigJ8IMRfVnw3wS7Dl2Fsj95EZPx64yKMxo-ZsvO3Vyxi0oGkD_gNHNH6ezfbgThPvF4hTfG9Ie9KQWam1VLaohM0gb4LJrhPHd0ilZd2vQ4M6D8jhOZ3AaDjxaX-Bi0jcbh7HXl3uenc/s320/Europa_Jupiter_3.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5406745101257666034" border="0" /></a><br /><br /><br />ఆకాశంలో ఆ మహా కాంతిమయమైన తేజో రాశిని చూశారా? దాన్ని ప్రజలు 'సూర్యుడు ' అంటున్నారు. దాన్ని చిన్నప్పటినించి సూర్యుడు అని మనకి నేర్పబట్టి, చూడబట్టి పొద్దున్నే రోజూ, మనం కూడా సంతోషించాం - ఓ తెలిసింది ఇది సూర్యుడు అని. మనకి జ్ఞానం వచ్చినట్టు అనిపించింది. కొంతకాలానికి తెలిసింది అది ఒక నక్షత్రం, మనం భూమి అనే గ్రహం మీద ఉన్నామని. జ్ఞానం పెరిగినట్టుంది, ఇంతకు ముందు కన్నా మనకి ఎక్కువ తెలుసు కనుక. కానీ, పోను పోను మనకి సూర్యుడు నక్షత్రం అనేసుకుంటూ ఆనందించకుండా అది ఒక భౌతిక మూలకాల ముద్దగా భావిస్తుంటే మనకి 'సూర్యుడు ' అనే అనుభూతి పోతుంది. దాంతో సూర్య తత్వాన్ని చేరలేం. జీవితపు నిజమైన అనుభూతి 'రసమే ' అని వేదాల్లో కూడా చెప్పారు. రాధాకృష్ణ తత్వంలో రసానుభూతి కున్న ప్రాముఖ్యత ఇంక దేనికీ లేదు. సృష్టి అనే అద్భుతాన్ని కూడా అనుభూతి చెందడం ఒక అదృష్టం, అది పంచ గలగడం వరం.<br /><br />సంధ్యా వందనం చేస్తున్న ఋషి కేవలం 'రవి ' అనే భౌతిక తేజస్సుకి నమస్కరించడం లేదు. భూలోక, భువర్లోక, సువర్లోకాలలో తేజంతో వుండే - బుద్ధిని ప్రచోదనం చేసే ఆ అంతః సూర్యుడికి నమస్కరిస్తున్నాం. ప్రకృతిలో ప్రతి సంఘటనా చిత్రమే. ఇంద్ర ధనస్సు నించి అరోరా బొరియాలిస్ దాకా అంతా అపురూప సౌందర్యమే! జీవ చైతన్యం కోసం ఎన్ని బిలియన్లు ఖర్చుపెడుతున్నాం?! ఎక్కడో ఉన్న గురుగ్రహం తాలూకు ఉపగ్రహమైన యూరోపా మీద ఉన్న మంచు ఉపరితలం కింద ఉన్న జలంలో జీవరాసులు కణాలుగా పాకుతున్నాయేమో అని వెతుకుతున్నాం. అద్భుతమే కానీ మన పక్కనున్న వాళ్ళ మనోవ్యధనీ అర్ధం చేసుకునే ప్రయత్నంలో ముందడుగు వేద్దాం. అపుడుకాని అర్ధకాదు సర్వవ్యాపక బ్రహ్మ శక్తి ఏంటో! కనీసం ఈ చిన్న జీవితం తాలుకు చిరు లక్ష్యం ఏమిటో!<br /><br />ప్రతి కణంలో అణువులో ఉందిట అద్భుత రహస్యం. సైన్సు నాకెంత ఉపయోగ పడుతోంది దేవుడినర్ధం చేసుకునేందుకు ! దేవుడి నిర్మాణ జ్ఞానాన్ని కొనియాడేందుకు కూడా భాషని, నోటిని ఇచ్చిన ఆ దేవుడిని కొనియాడక తప్పదు దేవుడనేవాడుంటే, నా మాటే వింటే.<br /><br />ఇన్ని బిలియన్ సంవత్సరాల తర్వాత మనకి దేవుడు సృష్టించిన క్వాంటం ఫిజిక్స్ లో క్వాంటం అంత ముక్క కూడా అర్ధం కాలేదు. దేవుడా ఇంకా ఎంతుందో ఈ సృష్టి, ఏదో మాకు తెలిసిన కొద్ది జ్ఞానంతో మత గ్రంధాలూ అవీ రాసేసుకుని, మంత్రాలూ అవి చదివేసుకుని ఆనందించేస్తున్నాం. ఇవి పని చేస్తున్నాయో లేదో తెలుసుకునేంత శక్తినివ్వు. కనీసం ఒక రెండు మూడు వందల సంవత్సరాలైన (ఉద్యోగాలు అవి అక్కర్లేని) జ్ఞానార్జన కోసం సమయం ఇవ్వు. ఇంత చిన్న జీవికి ఎంత విశ్వాన్నిచ్చావు? కొన్ని కాంతి సంవత్సరాల (కాంతి సెకన్ల) దూరమైనా ప్రయాణం చేయలేని నేను నిన్నెలా తెలుసుకోను ? ఎక్కడ కలుసుకోను? గుళ్ళో (మాత్రమే) లేవని నాకు తెలుసు, నాలోపల లోలోపల అంతర్మస్తిష్కమనే ఈ సబ్ కాన్షస్ మైండ్లో ఎక్కడో ఉన్నావని నాకైతే తెలియట్లేదు. నీ అపురూప మేధా సామర్ధ్యం అన్నిటా కనిపిస్తోంది. కనిపించేదుకు మూలమైన నా కంటిలో రెటినా లోపల అద్దంలో మారుతున్న ఫొకల్ లెంగ్త్ నించి, ఇంత మహా గోళాలని ఆకాశంలో ఏ ఆధారం లేకుండా కేవలం గురుత్వాకర్షణ శక్తితో వేలాడదీసిన నీకు నేను పెద్దగా చెప్పేందుకేమీ లేదు. నీ సృష్టిలో చిత్రాలు చూసిన మా ఆశ్చర్యం పూర్తయేందుకు, ఇంకా తెలుసుకుందుకు మానవుల అయుష్షు వెయ్యి సంవత్సరాలు చెయ్యమని కోరుకుంటున్నాను.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJiMg8JDM2w1H25OwbtTVPMXMvuB7p2HBg5j76WZ1mB1957OOOXsVJs2s1wIlcmvCYX2NudZ9_uQA8Bh3AW9dfLthXYEcM_6masChNmf5ZVFvS4vanUQ7jXsqoQq6_qL0zjNQxyopVMYI/s1600/soyambhu_4.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 226px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJiMg8JDM2w1H25OwbtTVPMXMvuB7p2HBg5j76WZ1mB1957OOOXsVJs2s1wIlcmvCYX2NudZ9_uQA8Bh3AW9dfLthXYEcM_6masChNmf5ZVFvS4vanUQ7jXsqoQq6_qL0zjNQxyopVMYI/s320/soyambhu_4.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5406745535010816546" border="0" /></a><br /><br /><br />అన్నిటిలోనూ ఇంకో చిత్రం మేము గర్భస్థ శిశువులు నాభినించి తల్లితో అనుసంధానమై ఉన్నట్టు సృష్టి జగన్మాతతో లీనమై, నిద్ర ఒక ధ్యానమై, స్వప్న, భౌతిక లోకాల మధ్య సంచరిస్తూ మమ్మల్ని మేమన్వేషించుకుంటూ నిన్నన్వేషించటం. రెండూ కష్టమే! బుద్ధిజంలో స్వయంభూనాధ్ దేవాలయాల పైన ఋతంభరగా, 'సర్వ వ్యాపక దృష్టి ' చిహ్నంగా నీ కళ్ళని చిత్రిస్తున్నారు. మమ్మల్ని నిరంతరం చూస్తున్నావనీ భావిస్తున్నారు.<br /><br />నీకర్ధమవుతోందా, మా చిత్రమైన స్థితి? పిలుపులేకుండా పెళ్ళికెళ్ళినట్టు - నాకెవ్వరు తెలియదిక్కడ. వచ్చాం కనుక అంతా తెలుసుకునే ప్రయత్నిస్తూ, నిజంగానే కొందరు స్నేహితులని చేసుకుని, ఆహ్వానితుల్లా వసిస్తూ, పెళ్ళి అవగానే వెళ్ళి పోతాం. మాకెవ్వరూ తెలియదు, మేమెవ్వరికి తెలియం కొంత కాలానికి. జాగ్రత్తగా చూడు దేవుడా నీ సృష్టిని నీతో సహా అంతా అఙాతమే! అయినా అద్భుతమే! మాకు తెలియదు ఎందుకు, ఎలా కొన్ని మిలియన్ మాలిక్యూల్స్ మమ్మల్ని తయారు చేశాయో..ఆ సమ్యుక్త జీవ మహా కణం చలన విధానమనే ఈ జీవి-తం ఇలా ఎందుకుందో! అవ్యక్తం, అతీతం ప్రతి దానికీ జవాబులు. అతీతమే జీవితం ఈక్వేషన్. అవ్యక్తాన్ని సాధించాలంటే శక్తి కావాలి. శక్తి పొందడానికి జ్ఙానం కావాలి. అందుకూ ఒక మంత్రం కావాలి. అసలు చిన్న మాట - ఎంత నేర్చుకుంటున్నా ఇంకా ఎంతో ఉండేలా ఎలా సృష్టించావు నీ సృష్టిని?<br /><br />మాష్టారిని అడిగాను అసలు ఋతంభర అంటే ఏమిటి అని. ప్రతి పదానికి మనకి అర్ధమయ్యే అర్ధం వెనకాల అర్ధం వెనకాల ఒక మూల తత్వం ఉంటుంది. (దీని గురించి నిజంగా జరిగిన ఓ కధ చెప్పాలి) అది చిత్రంగా ఉంటుంది. ఆ తలంలో జవాబు చెప్పారు ఆయన. ఋతంభర అనేది ఇంగ్లీషులో 'రిధం ' అంటాం కదా దానికి సంబంధించినది అని. రిథం అనేది కంపనాన్ని (వైబ్రేషన్) సూచిస్తుంది. అది తరంగాలని సృష్టిస్తుంది. అవి ప్రయాణించి మన చెవిని చేరితే అవి మన వినికిడి పరిధిలో పడితే, మన చెవులు విని, మెదడు అర్ధం చేసుకుని చెపుతోంది ఇదీ సంగతి అని. ఇవి విద్యుదయ్స్కాంత తరంగాలైతే కాంతి అంటున్నాం. చూస్తున్నాం. అంటే మన చూసినా విన్నా అన్నీ తరంగాలే. అన్నీ రిథం జనితాలే! మనసుతో ఆలోచించి, మెదడుతో దానికి రూపాన్ని, భాషని ఇచ్చి ఇంకోళ్ళ మెదడుకి శబ్ద తరంగాలుగా పంపుతున్నాం. ఈ పనంతా మెదడు నించి మెదడుకి 'లాజికల్ ' గా జరుగుతుంటే అది ఆలోచనల మార్పిడి. చిత్రమేమంటే ఋతంభర మనసు మాట్లాడే ప్రక్రియ. మనసుతో వినాలి. మనసు ఇంద్రియంగా ఆలోచనలని 'ప్రోసెస్ ' చెయ్యాలి. బుద్ధి వేరు, మనసు వేరు (అందుకే హస్త సాముద్రిక శాస్త్రంలో లైన్ ఆఫ్ మైండ్ వేరు, లైన్ ఆఫ్ హార్ట్ వేరు - ఋతంభర వినాలంటే హార్ట్ పూర్ణత్వం చెంది ఉండాలి, మీకు తెలుసు నేను చెప్పేది భౌతికమైన హృదయం కాదు అని). మనసుకి చేరే ఈ ప్రకంపనాలు, మన మూల తత్వమైన సృష్టి కర్తతో అనుసంధానంలో ఉంటాయి. ఇవి హృదయ స్థానమైన అనాహత చక్రానికి చెందినవి గా చెప్పవచ్చు (అందుకే తల్లి శిశువుతో తన హృత్ స్పందన వినిపించే ఎడంవైపు ఉంచి పడుకుబెడుతుందా?). మనసు పూర్ణత్వాన్ని చెందే కొద్ది సాధకుడి ఋతంభర ఉన్నత స్థితిని చేరి శబ్దం అక్షరాలుగా మారే విశుద్దిని దాటి మహా జ్ఞాన త్రిపురము, 'మహా కాళేశ్వర ' స్థానము, అతీంద్రియ శక్తికి ఉన్నత సోపానము ఐన ఆజ్ఞా చక్రాన్ని చేరి అక్కడినించి సంకేతాలు పంపడం, తెలుసుకోవడం చేయగలుగుతాడు. కనుబొమ్మల మధ్య ఉన్న అజ్ఞా చక్రంలో నామము, విబూది, కుంకుమ పెట్టుకున్నప్పుడల్లా ఆ శక్తిని ప్రేరేపిస్తున్నామన్న మాట.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhE_uHMcWgYtv1hO-SE7hx7j5xp0c7qrOswRIevsIY_ORsOminEmiTY3PkYnD0zRewlm6dl2_2Oofvp9NbesAppe74ztr-l8KmtMnmwpSATiGprURlGrRvRxLwVCSx9kfOD6Vi0F8wFokU/s1600/Shri-Krishna_5.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 273px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhE_uHMcWgYtv1hO-SE7hx7j5xp0c7qrOswRIevsIY_ORsOminEmiTY3PkYnD0zRewlm6dl2_2Oofvp9NbesAppe74ztr-l8KmtMnmwpSATiGprURlGrRvRxLwVCSx9kfOD6Vi0F8wFokU/s320/Shri-Krishna_5.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5406745792624475890" border="0" /></a><br /><br /><br />అహాన్ని జయిస్తే కాని ఇలాంటి అనుభూతులూ రావు. ఓ సారి రాధా దేవి కృష్ణుడి వేణువుని అడిగిందిట - "వేణువా కృష్ణుడికి నువ్వంటే ఎందుకంత ఇష్టం? " అని. "ఏముందమ్మా నేను అంతా ఖాళీ - ఆయన ఏమి ఊదితే అదే ..." అందిట. అసలు కృష్ణ తత్వంలోనే అనేక రహస్యాలు ఇమిడివున్నాయిట. కృష్ణుడి వేణువు ఋతంభర అతీత నాదానికి ప్రతీక అంటారు. ఆయన శిరస్సున నెమలికన్ను పూర్తిగా తెరుచుకున్న మూడో కన్నుకి సూచన అంటారు యోగులు. పరమానంద నాదబ్రహ్మని అనుభూతి చెందే వేణువు మనం కావాలంటే నిర్మలమైన మనస్సు కావాలిట, ఏ మంత్రం ఫలించాలన్నా, ఋతంభర వినిపించాలన్నా. అవును మనసు సిం హాసనంలో మనం కూర్చుని ఉంటే ఆ కృష్ణుడెక్కడ కూచుంటాడు, ఆ పరమాత్మ దివ్యత్వం ఎక్కడ స్థిరమౌతుంది? అదే రమణ మహర్షీ చెప్పారు. నువ్వెవరు నువ్వు తెలిసుకో నున్ను నువ్వే అడిగి అని. అందులోనే తెలియచ్చు నువ్వు నువ్వనుకుంటున్న చిన్న కాదని, ఈ లోకమంతా నీదని. ఆ జీవనకల్పనా కాంతి సంద్రంలో అలల్లా వచ్చే ఈ చిన్ని సంఘటనలకు నువ్వు చలించాల్సిన పని లేదని, ఇంతకన్నా పెద్ద పని ప్రతివారికి ఉందని, అదేంటో నిన్ను నువ్వే తెల్సుకో అని.<br /><br />శ్రీ గురుభ్యో నమఃభావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-70844580827763442062009-11-02T00:14:00.034-05:002009-11-02T02:49:58.560-05:00విందు భోజనం... పసందు భోజనం.. ఏటి ఒడ్డు తోట గట్టు పసందు భోజనం..ఈ రోజు వన భోజనాలన్నారు కదా జ్యోతి గారు నాకు అసలే వంటలు పెద్ద గా ఇష్టం వుండదు.. తినటం కాదు వండటం ఇష్టం వుండదు..... మా ఇంట్లో మా నాన్న గారు చాలా భోజన ప్రియులు, పెళ్ళి ఐన కొత్తలో మా అమ్మ పప్పు చారు పెడితే నచ్చక పోతే తిన్న చోటు నుంచే ఎంగిలి గిన్నెలు పెట్టే చప్టా వైపు ఒకే ఒక్క తోపు తోసే వారంట మారు మాట లేకుండా.అలా ఆ దూర్వస మహా ముని గారి ని సంతుష్ట పరుచు ప్రక్రియ లో మా అమ్మ వంటల సిద్ద హస్తురాలైపోయింది.. కాని నా కెప్పుడూ అంత వంట చేసే పని రాలేదు, మా అక్క వంట చేసేది పై పని నాతో చేయించేది మా అమ్మ కు ఎప్పుడైనా వొంట్లో బాగోక పోతే... మొత్తానికి పెళ్ళి అవ్వక ముందు మహా ఐతే మొత్తానికి ఒక 10 సార్లు వంట చేసి వుంటా.. అదే మా ఇంట్లో ఇప్పటికి చెప్పి నవ్వుకుంటారు అందరు. అలా బలవంతం గా వంట ఇంటిలోకి తొయ్య బడిన ఒకానొక రోజు ఎదురు గా క్యాబేజీ వుంది వండాలి, ఓస్ ఇది తేలికే కదా అని... ఎంచక్క గా కుక్కర్ తీసి ఒక గిన్నెలో అన్నం ఇంకో గిన్నెలో పప్పు, ఇంకో గిన్నెలో, క్యాబేజ్ పెట్టి కుక్కర్ పెట్టేను, కుక్కర్ వచ్చింది, పక్కన చారు కోసం పెట్టిన గిన్నె లో ఎంచక్క గ ముక్కలన్ని వుడుకు కూడా పట్టేయి అసలు ఓ పేద్ద వంట గత్తె లెక్కన ఫీల్ ఐపోతా కుక్కర్ తీసి గిన్నెలు అన్ని ఒక్కొక్కటి విడి గా పెట్టేను ఇంక చూదు పెద్ద అనుమానం ఇప్పుడు ఈ క్యాబేజ్ ను ఎలా కొయ్యాలి ముట్టుకోవాలంటేనే కుదరటం లేదు అని.. అర్ధం అయ్యే వుంటూంది మీ అందరికి నా నిర్వాకం, క్యాబేజ్ ను తరగ కుండా ఆ వుండ పళాన అలా కుక్కర్ లో పెట్టేను అది వుడికి బయటకు వచ్చింది.. దాన్ని ఎలా కట్ చెయ్యాలో తెలియదు, లేపి మా అమ్మ ను అడిగితే కొంచమన్న పాపం అని లేకుండా అందరికి చెప్పేసింది నాకు క్యాబేజ్ కట్ చేసి వుడక పెడతారని కూడా తెలియదు అని. ఇంక పెళ్ళి అయ్యాక నా వంట ల గోల గురించి ఒక పోస్ట్ రాయాలే కాని రెండు మూడు మాటల లో చెపితే అయ్యేది కాదు.. <br /><br /><br />సరే విషయానికొస్తే ఇంత స్టోరీ చెప్పేక ఇంక నా దగ్గర నుంచి ఎవ్వరు పెద్ద వంటలేమి ఆశించరు కాబట్టి టొమాటో పచ్చడి తో ముగిస్తాను.<br />నాలు గు దోర టొమేటో లు తీసుకుని ఎంచక్క గా ఒక్కోదానిని నాలుగు ముక్కలు కోసి, ఆ ఏమిటి అంటారు కడ గాలా వద్దా అంటా రా మీ ఇష్టం...గిన్నె లో ఒక చెంచా నూనె వేసుకుని దానిలో నాలుగు పచ్చి మిరపకాయలు మూడు ఎండు మిరపకాయలు (అదేమి లెక్క అని అడ గకండి నాకు తెలియదు నాకు ఆ క్షణానికి ఎన్ని తోస్తే అన్ని వేస్తా)వేయించి పక్కన పెట్టుకుని రెండు స్పూన్ లు మినప పప్పు కూడా వేయించుకుని పక్కన పెట్టుకోండి. ఇంకా ఆ గిన్నె లో నూనె వుంటె సరి లేక పోతే ఇంకో స్పూన్ నూనె వేసుకుని టొమేటో ముక్కలు వేసి మూత పెట్టాలి, టొమేటో లు కొంచ మగ్గేక ఆ ముక్కలు ఈ వేయించిన పచ్చిమిరపకాయలు, ఎండుమిరప కాయలు, కొంచం చింత పండు (కొంచం అంటె కొంచెం), వేయించిన మినప పప్పు, ఒక రెండు వెల్లుల్లి గబ్బాలు, ఒక స్పూన్ జీల కర్ర, కొంచం వుప్పు వేసి మిక్సీ లో యాపీ గా నాలుగు తిప్పులు తిప్పండి. మీకు ఇంకా ఈ టొమాటో పచ్చడి గురించి ఆసక్తి వుంటె తాలింపు వేసుకోండి కూసంత నూనె, జరంత ఆవాలు జీలకర్ర, జరంత ఇంగువ వేసి..<br /><br />తినే వాళ్ళ అదృష్టం బాగుంటె టొమేటో పచ్చడి ఇలా వస్తుంది లేక పోతే ఇక అది మీ వూహ కు వదిలేస్తున్నా<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRni4X9VnIe1nzvbELZrSlN3ot_zL_vnUi8MSYfG4mNaz78gQejtqC__23BunMhgPuuZBMFdYzjMR29X7_i_A4aYxYwfKgxEJyguJKktVi56Xe663pNQuE4KlWrL6Ga2t6OH2Re99FrLA/s1600-h/tomatochutney.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRni4X9VnIe1nzvbELZrSlN3ot_zL_vnUi8MSYfG4mNaz78gQejtqC__23BunMhgPuuZBMFdYzjMR29X7_i_A4aYxYwfKgxEJyguJKktVi56Xe663pNQuE4KlWrL6Ga2t6OH2Re99FrLA/s400/tomatochutney.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5399398855810732482" border="0" /></a><br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><br /><br /><br />సర్వే జనా సుఖినో భవంతు నా వంట తిన్నాక..<br /><br /><br /><b style="color: rgb(116, 27, 71);">మా అన్నయ్య నా వంట మీద పాడే పాట మీ అందరి కోసం.. </b><br /><br /><br />వంటంటే తలుసా నీకు తెలియదే వంట చేయకు ......... (టాయ్ టాయ్ టాయ్ విషాదమైన మ్యూజిక్)<br /><br />వంట చేసానని.... బాగుందని...... పిచ్చి గా కేకలు వెయకు వంట ను శిక్ష గా మార్చకు..<br /><br />వంటంటే తెలుసా నీకు..<br /><br />ఏది తినవే చూద్దము తినలేవు కదు<br /><br />అంతేనె తినమంటె తినలేరు కక్క కుండా వుండ లేరు<br /><br />అంతేనే నీ వంట ఆంతే ...<br /><br /><b style="color: rgb(116, 27, 71);">అసలు పాట: రావణుడే రాముడైతే... (నాగేశ్వర రావు స్తైల్ లో) </b><br /><br />ప్రేమంటె తెలుసా నీకు తెలియందే ప్రేమించకు<br /><br />మన్సిచ్చానని బదులే లేదని<br /><br />పిచ్చి గా నిందలు వేయకు ప్రేమ ను చిచ్చు గా మార్చకు..<br /><br />ఏది నవ్వరా చూదాము నవ్వలేవు కదు<br /><br />నువ్వు రమ్మంటే రాదు రా నవ్వు<br /><br />ఇవ్వమంటె ఇవ్వలేరు ఇచ్చామంటే తీసుకోరు అంతే రా జీవితం అంతే..<br /><div style="color: rgb(53, 28, 117);"><br /></div><div style="color: rgb(53, 28, 117);"><b>హ హ హ తిక్క కుదిరింది మా అన్న కు, మా వదిన కూడా నా టైపే వంట లో.. అది కొస మెరుపు..</b><br /></div>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com32tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-13375982158347092172009-10-28T21:08:00.004-04:002009-10-28T21:24:43.315-04:00కొత్త పాళి గారికి బ్లాగ్ముఖం గా పుట్టిన రోజు శుభాకాంక్షలు.<div style="text-align: center;">కొత్త పాళి గా మనకందరికి చిర పరిచితమైన మన నాసీ (నారాయణ స్వామి) గారికి బ్లాగ్ముఖం గా పుట్టిన రోజు శుభాకాంక్షలు<br />
ఇక్కడ ఎందుకో సరిగా రావటం లేదు :-( నా <span style="background-color: yellow; font-family: Verdana,sans-serif; font-size: large;"><a href="http://kristnapaksham.blogspot.com/" style="color: #990000;">కృష్ణ గీతం</a><span style="color: #990000;"> </span> </span> లో చూడండి<br />
<br />
చూసి <b><span style="color: #e69138;">నాసీ</span></b> కు శుభాబినందనలు అంద చేయండి ప్లీజ్..<br />
<br />
<br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-45410669969032921452009-10-14T23:35:00.032-04:002009-10-15T21:04:08.804-04:00తరం.. తరం.... నిరంతరం..<div style="font-family: inherit; text-align: left;"><div style="color: black; font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">అమెరికా లో వారాంతాలు నాకు అప్పుడప్పుడు బహు విషాదాలు. అనుభవజ్ఞులు ఈ సరికి పట్టేసే వుంటారు.. అవును మీరు వూహించిందే నిజం. ఇల్లు శుభ్రం చేయవలసిన రోజన్నమాట. నేను అప్పటికి కష్టం లేకుండా చిన్న ఇల్లు కొనుక్కున్నా ఐనా తప్పదు కదా ఈ క్లీనింగ్ యాతన. ఆ క్లీనింగ్ వాళ్ళు వస్తే కోపం తో వాళ్ళ మీద అరిచి ఇద్దరు ముగ్గురు నన్ను సూ కూడా చేస్తామని బెదిరించేరు, ఎందుకంటే వాళ్ళు వాడే పేపర్ టవల్స్ కి వాడే కెమికల్స్ కి.. నాకు వచ్చే ఆవేశానికి, తుమ్ములకు అబ్బో ఎందుకులెండి. </span></span><br />
</div><div style="color: black; font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCaorTWInXv-yI4uHmwX4uZzxcJ9NuFCXXKmU0S8ZhRRRuQgzEiwRLWhwso9wHmX6SRiuY53_Jpn-n1py1wMBonCUKoZSO9dvvR8Dw4x3IfFGpUIv0dEROwaBJJ-aZC2n-tOmTQmWWJc0/s1600-h/sad+cleaning+lady.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCaorTWInXv-yI4uHmwX4uZzxcJ9NuFCXXKmU0S8ZhRRRuQgzEiwRLWhwso9wHmX6SRiuY53_Jpn-n1py1wMBonCUKoZSO9dvvR8Dw4x3IfFGpUIv0dEROwaBJJ-aZC2n-tOmTQmWWJc0/s320/sad+cleaning+lady.JPG" /></a></span><span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">సరే అటు వంటి విషాద దినం మొన్న ఆదివారం నాకు. అందులో బాగం గా మా అబ్బాయి ని పొద్దుటే ఫిజిక్స్ క్లాస్ కు పంపించి వాడు సాయింత్రం దాకా రాని శుభసంధర్బాన్ని నేను తీరిక గా ఈ పాచి పని తో సెలబ్రేట్ చేసుకోవటం మొదలు పెట్టుకున్నా. యధావిధి గా నా పాటలు పెట్టుకున్నా. ఈ మధ్య న " <a href="http://www.chimatamusic.com/"> చిమటా వారి సంగిత విభావరి </a> మన మది ని దోచే ఆనంద విహారి" అని రోజు కొక సారైనా అనుకోవటం అలవాటు ఐపోయింది, అందులో <a href="http://www.chimatamusic.com/teluguSongs/radio/radio_80.html"> 80 వ శకం </a> పాటలు పెడితే ఒక్క సారి ఇంట్లో జనరంజని రోజులు మధ్యాన్నం 4.15 పాటల టైం, ఇంకా మా ఇంటిలోని నా భాద్యతారహిత కాని ఆనందభరిత జీవితం మళ్ళీ నా చేతికొచ్చేసినట్లు వుంటుంది. సరే దాని గురించి ఇంకో పోస్ట్ రాస్తాను... </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">అలా పాటలు వింటున్నా.. హాయి గా "నిరంతరము వసంతములే సంగీతముల సరాగము లె (ప్రేమించు పెళ్ళాడు)" అంటూ బాలూ పాడెస్తున్నారు, ఇంకా ఆగక హాయి గా తన గాంధర్వ గానం తో " ఓం నమహ నయన శృతులకు (గీతాంజలి)" అంటూ, "కీరవాణి... చిలుకలా... పలకవే (అన్వేషణ)" అంటూ మెరిపించి మరిపించి సరే నెమ్మది గా "ఏడంతస్తుల మేడ ఇది వడ్దించిన విస్తరిది (ఏడంతస్తుల మేడ)", "అరటి పండు వలిచి పెడితే తినలేని చిన్నది ఆదమరిచి వూరుకుంటే </span><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">(ఏడంతస్తుల మేడ)</span><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">" అంటూ "వుంగరం పడి పోయింది పోతే పోని పోతే పోని (సుజాత)" అంటూ ఏవో అర్ధం పర్ధం లేని పాటలు పాడుతున్నారు. మళ్ళీ నేను కళ్ళనీళ్ళు పెట్టుకుంటానని ఇంతలోనే "పున్నమి లాగా వచ్చి పొమ్మని జాబిల్లడిగింది పుష్కరమల్లే వచ్చి పొమ్మని గోదారడిగింది (జడగంటలు)" ," తొలి చూపు తోరణమాయె కల్యాణ కారణమాయే (మల్లె పందిరి)" అని మనసును ఎంచక్క గా ఆయన గొంతులో అలలు అలలు గా సాగే వెన్నెల కెరటాలలో, మెరుపు నురగల్లో కలిపేసి తీస్కెళ్ళి పోతూ పోతూ వున్నారు. </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">అలా సాఫి గా జరిగి పోతే నేను ఈ పోస్ట్ ఎందుకు రాస్తానండి ఏదో ఇల్లు శుభ్రం చేసుకుని మా వాడికి చికెన్ వేపుడు చేసుకునే దానిని కదా, ఇలా చిరపరిచితాలు, మరిచిపోయిన పరిచయాలు అన్నిటిని విని ఆనంద పడుతుండగా హటాత్తు గా "అచ్చా అచ్చా వచ్చా వచ్చా నీకు ప్రేమంటే తెలుసా బచ్చా" అంటూ చిరంజీవి పాట వచ్చింది, అది కూడా మర్చి పోయి అందేసుకున్నా ఖూనీ రాగం తొ, వెంటనే వులిక్కిపడి మా నాన్న అక్కడున్నారేమో అని అటూ ఇటూ చూసేను 'అమ్మయ్య లేరు' అనుకుని ఇంతలోనే అరే నేను ఇప్పుడు వున్న కాలం వేరు వేకప్ బేబీ అనుకుని చెంప తట్టుకుని మళ్ళీ క్లీన్ చేసు కుంటున్నా, ఇక నా మీద చిమాటా శ్రీని గారు కక్ష్య కట్టినట్లు వరుస చూసుకోండి "అందగాడా అందవేరా అందమంతా అందుకోరా అలిగి సొలిగి కరిగిపోకు సందెకాడ (జాకీ)" అంటు జానకమ్మ," అక్కుం అక్కుం అక్కుం ఓం నా సామిరంగ </span><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">అక్కుం అక్కుం అక్కుం ఓం (కిరాతకుడు)","ఇదో రకం దాహం అదో రకం తాపం (గజదొంగ)" ఇంకా అదేమిటి అబ్బా ఆ "అగ్గిపుల్ల బగ్గు మంటది.. ఆడ పిల్ల సిగ్గులంటది" ఇంకా ఇంకా (ఎందుకులెండి రాయాలన్నా మొకమాటం గా వుంది).. అంటు బాలు వరుసగా షాక్ ల మీద షాక్ లు. అసలు నేను మరిచి పోయాను ఈ పాటలన్ని వున్నాయని కూడా. </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">ఒక్క సారి అలా గత జీవితమంతా రింగురింగులు గా తిరిగింది, నేను పైన చెప్పిన పాటలన్ని వచ్చినప్పుడు నాకు పాటలు వాటికి అర్ధాలు ఖచ్చితం గా తెలియదు, కాని రెటమతం మాత్రం బాగా తెలుసు. ఏ పాట,ఏమిటి సంభందం లేదు, రేడియో లో వస్తే పాడాల్సిందే దానితో పాటు.నా గొంతు అంతో ఇంతో బాగానే వుండేది, మంచి పాటలైతే మా నాన్న (సుబ్బారావు ఏలూరి) మాట్లాడకుండా కూచుని చక్క గా వినేవారు, ఒక రోజు అక్కుం అక్కుం పాట పాడుతున్నా అనుకుంటా ఇంక చూడు...</span></span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib7qaG744wuJ31cRyGyi2MPY64FQYjtedB8SZ-Fc9iUGBrf3aMXFHxVRLPFhCbtVjGEUzYO-VhKMAJE4DZ8POBwJrNhCg3KBtpeMOGWdtF-hngoONFCz550aPMQbaScqg9bZIs_VmSB1k/s1600-h/father_daughter.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib7qaG744wuJ31cRyGyi2MPY64FQYjtedB8SZ-Fc9iUGBrf3aMXFHxVRLPFhCbtVjGEUzYO-VhKMAJE4DZ8POBwJrNhCg3KBtpeMOGWdtF-hngoONFCz550aPMQbaScqg9bZIs_VmSB1k/s320/father_daughter.jpg" /></a><span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">అక్షింతలు మొదలు, ఎంత పెద్ద ఆర్గ్యుమెంట్ అయ్యిందో, "నీకు అసలు మంచి పాట పిచ్చి పాట తేడా తెలియదా ఏది పడితే అది పాడతావేమే కొంచమన్నా జ్ఞానం లేదు,పెరిగేవు మళ్ళీ... అసలు ఆలోచించావా ఏమి పాడుతున్నాము దానికి అర్ధం ఏమైనా వుందా వెర్రి మొర్రి పాటలు, కాసేపు చదువుకో అని ఇంక చూడు క్లాస్ లే క్లాస్ లు నేనేమో "ఎమి వుంది అందులో ఎందుకు పాడ కూడదు" అని ఒకటే రెట మతపు ఆర్గ్యుమెంట్ లు, పాపం మా నాన్న ఏంచెపుతారు ఆ పాటలకు అర్ధం, మా అమ్మేమో కూర్చుని మా ఇద్దరిని చోద్యం చూస్తుంది (అలా చూసినందుకు ఆమె కు కూడా అక్షింతలు పడ్దాయి లెండి అప్పుడు).</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">సరే ఆ రింగులు రింగులు ఆపితే ఇప్పుడు మా అబ్బాయి (సుబ్బారావు యలమంచిలి) కు 15 సవత్సరాలు. సుమారు 25 ఏళ్ళ కితం ఏమి జరిగింది కొంచం ఫార్వార్డ్ చేస్తే అదే సీన్. మొన్నీ మధ్య నా కొడుకు, నేను నా ఫ్రెండ్ "పుట్టిన రోజు కు పిల్లలతో బయటకు వెళదాము" అని అంటె బయలుదేరి, యధా విధి గా నీ పాటలా, నా పాటలా అని కొట్టుకుని యధావిధి గా వాడే గెలిచి ఆ కిస్108 అంట అదేదో స్టేషన్ వింటున్నాడు. ఇంక ఏదో పాట " నేనేమొ టీ షర్ట్ ఆమేమో టైట్ స్కర్ట్, నేనేమో స్నీకర్స్ ఆమేమో హై హీల్స్ వేసుకుంటుంది అందుకని నువ్వు ఆ అమ్మాయినే ప్రేమిస్తావు లే" అంటూ ఎవరో చిన్న పిల్ల పాడుతుంది అవాక్కయ్యి అదేమిటి రా ఆ పాట అన్నా...</span></span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaeR2dPl9aOdMaEHvn0AbwYfb5E_Dc_9WCoV-D6HaSEi0QvNHs_H_8K4bd0Wqv4cpiiwgPtH8wi7ibf0IMgD0Tdyi3bE-dZECMtYel03APTif0ON3e2I7Y7xbqXLip6dV0rwan5k4tNY0/s1600-h/mother_son.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaeR2dPl9aOdMaEHvn0AbwYfb5E_Dc_9WCoV-D6HaSEi0QvNHs_H_8K4bd0Wqv4cpiiwgPtH8wi7ibf0IMgD0Tdyi3bE-dZECMtYel03APTif0ON3e2I7Y7xbqXLip6dV0rwan5k4tNY0/s320/mother_son.JPG" /></a><span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">వెంటనే వాడు (నా రెటమతపు కొడుకు) క్లాస్ పెట్టేడు, వచ్చేప్పుడు నా ఫ్రెండ్ కూతురు దానికి 8 ఏళ్ళు అది నా కార్ లో వస్తూ ఈ పాటే మళ్ళీ వస్తుంటే మొత్తం పాట రేడియో తో పాటు పాడింది. </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">ఒక్క సారి ఆ సీన్ అలా కళ్ళ ముందు గిర గిరా తిరిగి ఆ శుభ్రం చేసే కర్ర ను అలా గడ్డం కింద పెట్టుకుని ఆలోచిస్తూ వుండి పోయాను. అవును అప్పుడు ఎందుకు పాపం మా నాన్న తో అంత ఆర్గ్యుమెంట్ చేసేను. ఏమి ఆర్గ్యూ చేసేనో కూడా గుర్తు లేదు అడగాలి ఈసారి మా అమ్మ కు ఫోన్ చేసినప్పుడు. "నువ్వేమి చేసేవో అదే నీకు తిరిగి వస్తుంది" హతోస్మి... ఇప్పుడు తెలుస్తోంది నాకు నొప్పి.ఎంత ఎబ్బెట్టు గా వుందో ఆ పాట వింటే అందులోను చిన్న పిల్లల నోటి నుంచి. </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">జనరేషన్ గ్యాప్ ప్రతి తరానికి తప్పని ఒక సమస్య,అది మరీ భూతం లా ఏమి భయపెట్టటం లేదు</span><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;"> కానీ </span><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;">"what goes around comes around" అనే పదానికి నిజమైన అర్ధం తెలుసుకుంటున్నా,ఇంకా మా నాన్నను మాత్రం ఇప్పుడు బాగా అర్ధం చేసుకుంటున్నా, అమ్మ ను కూడా....ప్చ్... టూ లేట్..</span></span><br />
</div><div><a name='more'></a><span style="font-size: medium;"><span style="line-height: normal; white-space: pre-wrap;"></span></span><br />
</div></div>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-56148858580251270522009-10-06T00:05:00.001-04:002009-10-06T00:05:01.010-04:00చేప చెప్పిన కథ.ఉష సాగిస్తున్న <b> <a href="http://maruvam.blogspot.com/2009/10/blog-post.html"><span style="color: rgb(153, 51, 153);">జల పుష్పాభిషేకానికి </span> </a></b>నేను అందించే చిన్ని పువ్వు...<br /><br />మీకు తెలుసా, ఎప్పుడూ 7 చేపలను బయటకు తెచ్చి ఎండబెట్టటానికి ప్రయత్నించి అవి ఎండలేదని ఏడ్చి మొత్తుకుని కధలల్లేము కాని ఒక్క సారి సజీవం గా అలల వూయలలూగుతు అనంత జల సంపదలను అలవోక గా తోకలతో ఎగరేసి పట్టుకుంటున్న మీనమ్మ ను, మత్యావతారుడిని మరి కధ ఏమిటో అని అడిగితే ఏమని చెపుతాయో... వినాలని వుందా... మరి రండి ఐతే ఆలస్యమెందుకు...<br /><br />చేపమ్మ చేపమ్మ కధ చెప్పవు నీ ముద్దుల మొప్పల విదిలింపుల నుంచి చిందే చినుకుల తునకలను వంపులు తిరిగే జల ప్రవాహం తో కలిపి మమైకమయ్యేట్లు, మా చిన్నారి పొన్నారి ని ఈ రోజు నిద్ర పుచ్చటానికి నా గళం నుంచి నీ వాక్కు గా...<br /><br />అయ్యో బుజ్జమ్మా ఏ కధ చెప్పనమ్మా.. వినాలనున్న చెవి కి ఇంపైన కధ చెప్పనా ............అందులో ప్రణయాలు, పలకరింపులు, చుక్కల మధ్యన సాగే విరహాలు.. చూపుల పలకరింతల కౌగిలింతలు, కాలమాపేసిన విరహపు పలవరింతలు.. వద్దా...... చిన్నరి బుర్ర కు అర్ధం కాదా.. సరే ఐతే...<br /><br />సముద్రపు అడుగున పుట్టే అగ్నీకీలలు దావానలమై ఆ వెలుగులో మారిన జీవితాలు, ఆ వెలుగులో వేటాడిన తిమింగలాల కధ చెప్పనా.. అయ్యో మొఖమలా పెట్టేవే సరే అదీ వద్దులే...<br /><br />గాలికి, వెలుతురికి, ఆహారానికి, ఆహార్యానికి అన్నిటికి నీళ్ళలోనే వుండి వాటినే నమ్ముకున్న మమ్ములను మా చిటికంత ప్రాణాలను యముడల్లే దునిమిన మీ జాతి ని చూసి పొంగిన మా కన్నీటి సముద్రపు కధ చెప్పనా.. పులసల పులుసల్లే రుచి గా వుండదు అంటావా ?... సరే ఐతే అదీ వద్దులే<br /><br />సరే చిత్రాల లోకం లో వయ్యరాలు పోయే ఒక చిన్ని రంగు రంగుల చేప పిల్ల కధ చెప్పనా..<br />ఓహ్ అప్పుడే బావుందా చెప్పకుండానే చప్పట్లు కొడుతున్నావు.<br /><br />అనగనగా ఒక లోకం లో........ అబ్బ అప్పుడే ప్రశ్నా..! ఏమి లోకమంటే... వు..... మత్స్య లోకమనుకో, ఒక చిన్నారి చేప పిల్ల వుండేది... అమ్మ నాన్నలకు ముద్దుల బుజ్జమ్మ, ఆట పాటలు తప్ప అన్యమెరుగని చిన్నమ్మ. తెలి తెల్లవారగానే తొలి కిరణం నీలపు నురగలను చీల్చుకుని అడుగుపెట్టీ పెట్టగానే ఆటలకు తయారైపోయేది... ముత్యపు చిప్పలలో ముత్యాలన్ని తన సొత్తే... నీలి నీలి పూల పోగులన్ని తన చిన్ని ఆల్చిప్పల ఇంటి ముందే, తన వూపిరి వదిలిన నీటి బుడగలే అను నిత్యం ఆడుకునే బంతులు...తన చెలికత్తెల తో కలిసి ప్రవాహపు జోరుకు ఎదురీదటమే జీవిత లక్ష్యం... ఆ సయ్యాటలో వూగే కెరటాల వూయాలలే ఆట ఆట కు మధ్య విరామ విహారాలు.<br /><br />అలా ఆడుతున్న మన చిట్టి చేపమ్మకూ కాల ప్రవాహం లో ఈదటం తప్పలేదు మరి, కాని పాపం ఆ బుజ్జి చేపకు ఈ కాల ప్రవాహానికి ఎదురీదటం ఆట కాదు, ఆ ప్రవాహం అన్నిటిని మహా వేగం తో తనలోకి వూడ్చుకోవటమే తెలుసు కాని ఎదురెళితే వదిలెయ్యదని తెలియదు... తెలియక ఆ చిట్టి చేప తన అమాయకత్వం తో ఎన్ని ప్రయత్నాలనుకుంటున్నావు........వుండు ఒక్క నిమిషం నా బంగారం నిద్ర లేచిందేమో చూసి వస్తా...... వూ... లేదులే... ఎక్కడి దాకా వచ్చాము... ఆ ఆ ..చేప ఏమి చేసింది అని కదు చెప్పుకుంటున్నాము... <br /><br />అమ్మ నాన్న ల కంటి కాపలా నుంచి దాటి వచ్చేక స్వేచ్హ, హక్కుల తో వచ్చే కొత్త తరంగాల వూయలలు భాద్యతను విధులను మరిపించి జోకొట్టేయి ఒక్కొక్క సారి.. భాద్యత తో జీవితాన్ని ముడి పెట్టుకోవటం అనే ఈతలో, భాద్యత గా చేసే పనులనేమో విధి కదిపే కెరటాలనుకుంది, విధి గా సాగించవలసిన సాగర యాత్ర నేమో విసిరేసిన భాద్యతల సుడిగుండమని భయపడేది...<br /><br />ఏమిటీ.... భాద్యత విధి అంటే ఏమిటి అంటావా? విధి నీ ధర్మం, ప్రకృతి నీకిచ్చిన పని....., భాద్యతంటే ఆ ప్రకృతి ఇచ్చిన విధులను నెరవేర్చటం కోసం మనం చేయవలసిన కొన్ని పనులు... వు..... ఇంకా వివరం గా కావాలా? నీకు అర్ధం అయ్యేలా ఎలా చెప్పాలబ్బా... నీ చిన్నారి బుజ్జమ్మ ను నువ్వు చూసుకోవటం, నీ బుజ్జమ్మ పాలు తాగటం మీ విధి ఐతే ఆ పాల కోసం నువ్వు పని చేయటం, తాగిన పాలు అరగటం కోసం బుజ్జమ్మ బొమ్మలను తిరగేస్తూ ఆడుకోవటం మీ భాద్యత, ఆగాగు నాకు తెలుసు నువ్వు ఏమి అడుగుతావో...<br /><br />అమ్మాయి అది భాద్యత అని తెలియకనే విధి అని చేస్తోంది అందుకే ఆ పని ఆమె కు ఆనందాన్ని ఇస్తుంది, నీ భాద్యతను, నువ్వు నీ వయసుతో తెచ్చిన తెలివి కి, తర్కాన్ని కలిపి ఆ బాధ్యతను ఖర్మ అనుకుంటూ తర్కానికి బుద్ది, అహాన్ని కలిపి ఆలోచిస్తున్నావు కాబట్టి అది భారమవుతోంది.. సరే కధ కొద్దాము...<br /><br />ఇలా ఈ బాధ్యతల బాధలు బంధనాలతో కాల ప్రవాహపు కెరటాల లయ లో చిన్ని చేపమ్మ ఎదుగుతు ఆ నీటి లో ఒదుగుతూ, కదులుతు తనను ఎత్తి ఈ భవ బంధనాల నుంచి తప్పించగల మత్స్యావతారం కోసం ఎదురు చూస్తూనే వుంది... చూస్తూనే వుంది, బుజ్జమ్మ అమ్మ అయ్యింది అమ్మ కి ఇంకో బుజ్జమ్మ వచ్చింది.. ఆగక సాగే ఈ జీవ యాత్ర అలుపెరుగక ఆది నుంచి, అనాది గా అలా సాగుతు కాలాలు కదులుతు..... చరిత్రలు మారుతూ వుంది... వుంటుంది ...<br />ఇంక కధ కంచికి మనం బతుకు ఈత లోకి..... ఇది ఈ చేప చెప్పే కత.భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-83193759627050117022009-08-14T23:40:00.001-04:002009-08-14T23:40:00.357-04:00స్వాంతంత్ర దినోత్సవపు శుభాకాంక్షలు<span style="font-size:180%;"><span style="color: rgb(255, 102, 0); font-weight: bold;">స్వాంతంత్ర</span> <span style="color: rgb(51, 51, 51); font-weight: bold;">దినోత్సవపు</span></span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-size:180%;"><span style="color: rgb(0, 153, 0); font-weight: bold;">శుభాకాంక్షలు</span></span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">చిన్ని</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">జోక్</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">లాంటి</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">ఒక</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">నిజం</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">మా</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">ఆడవాళ్ళ</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">స్వాతంత్రం</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">మీద</span><span style="font-weight: bold;"> </span><span style="font-weight: bold;">మేమే</span><span style="font-weight: bold;"> .....</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhenUDMoKa7eaaEgGnw90iTeSd01th5wCnsfmDwDp4uA94LM7WjkIl2gXakbgzCrzADzkb0euvzRLwR-6Azzfw557uAvQt25a7rv3VpcORoaiXOHOs3B6Jsqqg2uCa5ogLtA2IBWVf9pfs/s1600-h/independence.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhenUDMoKa7eaaEgGnw90iTeSd01th5wCnsfmDwDp4uA94LM7WjkIl2gXakbgzCrzADzkb0euvzRLwR-6Azzfw557uAvQt25a7rv3VpcORoaiXOHOs3B6Jsqqg2uCa5ogLtA2IBWVf9pfs/s320/independence.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5370024811781804226" border="0" /></a><br /><br /><span style="text-decoration: underline;"><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">మనకు</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">స్వాతంత్రం</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">వచ్చింది</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"><span>అంటగా ?????</span></span><br /></span><div style="text-align: center;"><span style="text-decoration: underline;"> </span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgluvBiBfWcArDjDCIUqSq0NYTousT_8H56kA9H_LAgmldOZv44e3BMXAUhr_jhMZCJUoqclVhjY3hgLTU8teG36k3Znlgo22UQdjtVAkDySsev54X2nVMA0NieybdkkX0ODCNMJ9nMaT4/s1600-h/old+woman.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgluvBiBfWcArDjDCIUqSq0NYTousT_8H56kA9H_LAgmldOZv44e3BMXAUhr_jhMZCJUoqclVhjY3hgLTU8teG36k3Znlgo22UQdjtVAkDySsev54X2nVMA0NieybdkkX0ODCNMJ9nMaT4/s320/old+woman.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5370022947534013490" border="0" /></a><br /><div style="text-align: left;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBr9ItQOFerTzGDfJ4S6NBh4eyVMncCbc1oC3QQ47BA_tG1pVBf_sp0wkL554O9my-GPmWqhKicSU4AOzdbWDnBkt-IKWJQDH6MYDgEBAS1lT5jGmBeMrw3OviGQiBuR-BfJnrqsZfsUM/s1600-h/surprised+women.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 213px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBr9ItQOFerTzGDfJ4S6NBh4eyVMncCbc1oC3QQ47BA_tG1pVBf_sp0wkL554O9my-GPmWqhKicSU4AOzdbWDnBkt-IKWJQDH6MYDgEBAS1lT5jGmBeMrw3OviGQiBuR-BfJnrqsZfsUM/s320/surprised+women.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5370025537813886130" border="0" /></a> <span style="font-weight: bold; font-style: italic;"> </span><span style="font-weight: bold; font-style: italic;"><span>మనకా </span></span><span style="font-weight: bold; font-style: italic;">...!!!!!!!!</span><br /><div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHTsM1xWICCblhJb8B2jL01nqMSZOGnNrxMNgM7u9sE2EjlqGjVBMEyzQSzVqw9m-jXf7g8Gaph6xYugvkjP2mveLvAJgosZbvnyEIh28_sGm5ITIYBkwjuR5G0Ajml04OWa_seucLcE0/s1600-h/surprised+girl.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 246px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHTsM1xWICCblhJb8B2jL01nqMSZOGnNrxMNgM7u9sE2EjlqGjVBMEyzQSzVqw9m-jXf7g8Gaph6xYugvkjP2mveLvAJgosZbvnyEIh28_sGm5ITIYBkwjuR5G0Ajml04OWa_seucLcE0/s320/surprised+girl.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5370025829086048386" border="0" /></a> <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">నిజమా</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">అమ్మ</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">.... </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">మనకు</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">కూడా</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">వచ్చిందా</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">!!!!!</span><br /><br /></span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAM_r0JkjuVOjUAqCzHKYwpf9-rea5K0FGLAGOtoB11ltmyutTw7eH6MEZC0-u9Kwmw7V4Cqy1cZZ9YAfTDrRZI0nDXQnO3O2SotB3GjYxuBLpsdDRG0N7Kx4sotDAbsQ1plf52QyCbjM/s1600-h/crying+lady.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 250px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAM_r0JkjuVOjUAqCzHKYwpf9-rea5K0FGLAGOtoB11ltmyutTw7eH6MEZC0-u9Kwmw7V4Cqy1cZZ9YAfTDrRZI0nDXQnO3O2SotB3GjYxuBLpsdDRG0N7Kx4sotDAbsQ1plf52QyCbjM/s320/crying+lady.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5370026475639230370" border="0" /></a><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">లేదు</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">రా</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">అమ్మ</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">, </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">మనకు</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">కాదు</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">.... </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">ఇదే</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">మాట</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">62</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">ఏళ్ల</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;"> </span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">నుంచి</span> <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">చెపుతున్నారు</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">....</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">నమ్మక</span><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">..</span><br /><div style="text-align: left;"><span></span><br /><span></span></div> </div></div><div style="text-align: left;"><span></span><br /></div></div>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-13457582696721545202009-08-11T21:35:00.000-04:002009-08-11T20:21:17.540-04:00మా వూరంటే నా కిష్టం...<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKEfX3QB2yacOswNoBQkPPKZkeWUhHiRS9wVYqenyrkdU2y8IDn2kGknHque66uP35njrvJAMXLob6Ljocj7d1mfSWbpsqKbuJ0r63KV58hhV5iqDamuKN5sbFduN57j-H75jRalP4wUo/s1600-h/manginapudi+beach.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 300px; height: 210px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKEfX3QB2yacOswNoBQkPPKZkeWUhHiRS9wVYqenyrkdU2y8IDn2kGknHque66uP35njrvJAMXLob6Ljocj7d1mfSWbpsqKbuJ0r63KV58hhV5iqDamuKN5sbFduN57j-H75jRalP4wUo/s320/manginapudi+beach.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5368861091441100194" border="0" /></a><br /><br /><br /><br />వెన్నెలంటే నా కిష్టం. సముద్రపు హోరంటే నా కిష్టం. .. వెన్నెలలో తడిసి అలలపై మెరిసే నురగంటే నా కిష్టం. వీటన్నిటిని మొగలి పూల దొప్పలో కలిపి ఇచ్చే మా వూరంటే నాకింకా ఇష్టం...... మేడంటే మేడా కాదు గూడంటే గూడూ కాదు పదిలం గా అల్లుకున్న పొదరిల్లు మాది అన్నట్లు మాది అటు పల్లెటూరికి ఎక్కువ ఇటు పట్టణానికి తక్కువ గా వుండే ఒక మోస్తరు వూరు....<br /><br />మావూరు అనగానే గుప్పెడు సన్నజాజులు గుండెలపై కుమ్మరించినట్లు ఎన్నో అనుభూతులు ఒక్క సారి మనసును చుట్టుముట్టేస్తాయి నాకు. .. కొన్ని గాఢం గా సాంబ్రాణి పొగలా చుట్టు ముట్టేస్తూ వుక్కిరి బిక్కిరి చేసి మధురమైన స్మృతులను తలపుకు తెస్తే, కొన్ని అప్పుడే విచ్చిన చంద్రకాంత పూలు గాలితో కలిపి తెచ్చే పరిమళాలు మనసుకు అందిస్తాయి. ఇక మరి కొన్ని ఎండిన నేలపై కురిసే తొలి చినుకుల విరిని లేపుతూ మరీ ఆనందాన్ని ఇస్తాయి.<br /><br />భాష ఏదైనా భావమొక్కటే గుండెకు. అనుభూతుల సాంద్రత వేరైనా సారం మాత్రం ఒక్కటే నాకు మా వూరును తలుచుకుంటే...<br /><br />మా వూరికి మాత్రమే పరిమితమైన విశ్లేషణలు చాలానే వున్నాయి. నా చిన్నప్పటి నుంచి అంటే పుట్టిన దగ్గర నుంచి పొట్టకూటి కోసం ఈ దేశానికి వలస వచ్చే వరకు నా జీవితం మొత్తం మా వూరిలోనే గడిచింది. పుట్టటం దగ్గర నుంచి, చదువు, పెళ్ళి, వుద్యోగం అన్నీ కూడాను.. మా వూరు సరస్వతి నిలయం. ఒక్క మెడిసన్ తప్ప మా వూరిలో లేని చదువు అంటూ ఏమి లేదు.. అబ్బో అదేమి గొప్ప అంటారు మీరందరు, ఇప్పుడు గొప్ప కాదేమో కాని మరి 1980 ల లోనే అన్ని కాలేజీల్లోని కోర్స్ లు మా వూరిలో వున్నాయంటే మరి అది మాకు గర్వ కారణమే కదా..<br /><br />మా వూరి లో మిరప కాయ బజ్జీ తిన్న వారెవ్వరైనా ఒప్పుకోవలసిందే ఇంత మంచి బజ్జీ ఎక్కడా తినలేదు అని.... అంతే కాదు మా వూరు జగద్విఖ్యాతమైన లడ్డు కు కూడా పేరెన్నిక కన్నది, తిరుపతి కాదండోయ్...తిరుపతి లడ్డు తరువాత అంత గా ప్రఖ్యాతి చెందిన <span style="font-weight: bold;">బందరు</span> లడ్డు మరి మాదే కదా...<br />లడ్డు ఏమిటి లెండి, హల్వా, అది అనే కాదు అసలు మా వూరి పేరు మీదే అంటారు కదా బందర్ మిఠాయి అని.<br /><br />మా వూరికి ఒక్క పేరే కాదండోయ్..... మచిలీపట్టణం అని కూడా అంటారు.. ఎప్పుడో పోర్చుగీసు వాళ్ల కాలం లో <span>జాలరులకు </span><span>ఒక</span> పేద్ద చేప దొరికితే <span></span>, ఆ చేప కన్ను తో ఫోర్ట్ తలుపే కట్టించారట అందుకే మచిలీ (చేప) పట్టణం అని పేరు వచ్చిందట. మత్య ప్రియులకు మా వూర్లో చాలా రకాల చేపలు,పీతలు <span>గట్రా </span>దొరుకుతాయి.<br /><br />మా వూరికు పక్కనే సముద్రం, క్రిష్ణమ్మ సంగమపు అందాలు చూసి తీరవలసిందే కాని చెప్పనలవి కాదు.... నదులన్నీ వచ్చి సముద్రం లో కలవటం ఎంత సహజమో చదువుల కోసం, కోర్టు పనుల కోసం, మంచి వైద్యం కోసం, మా వూరుకు రావటం అంత సహజం గా వుండేది ఒకప్పుడు.<br /><br />ఇప్పుడంటే రెసిడెన్షియల్ కాలేజ్ కల్చర్ పెరిగి పోయింది కాని మా వూరి హిందు కాలేజ్, నేషనల్ కాలేజ్ ఎంత మంది గొప్ప విద్యా వేత్తలకు, కళాకారు లకు పుట్టినిల్లు గా వుండేవి అనుకుంటున్నారు. ఆ లిస్ట్ మొదలు పెడితే అబ్బో ఇప్పట్లో అయ్యేది కాదులెండి. అంత ఎందుకండి... మా వూరి గురించి మంచి దర్శకులుగా పేరు వున్న జంధ్యాల గారు ఒక సినిమానే తీసేరు అంటే ఇంక మాటలెందుకు లెండి... ఏమిటా సినిమా అనుకుంటున్నారా? ష్... గుప్... చిప్.... చూడండి మీకు అందరికీ మా వూరి గొప్ప తనం తెలియక పోతే నేను మీ అందరికి ఫ్రీ గా ఒక డీ.వీ.డి పంపుతాను మరి...<br /><br />ఈ దేశం వచ్చేక కూడా మా వూరి వాళ్ళు ఎక్కడైనా కనిపిస్తే మళ్ళీ ఒక్క సారి మా పాండు రంగడి ని, మా పున్నాగ పూల ను, మా మాలతీ లతలను, అంత కంటే ఎక్కువ మా సముద్రపు గాలిని తలిచి మురవక పోతే మా కంటే కూడా మా పక్కన వాళ్ళు ఆశ్చర్య పోతారు... కావాలంటే మా బోస్టన్ లో ఎవరిని ఐనా అడగండి. నిజం... మా వూరి మీద ఒట్టు...!!!!!!!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqsekGMx2n2bzqGDhMQB3S70UU0YLTrEdmBtfzCZ-fgN3OpL9Nkc-MbV4VRhro15Jw1DIS0aTarcMcGGVncoddBB5xeQLosT-rRjFr-FWLXVS6i9Lq6MsghD52vegm0ci8aSQlB_POv74/s1600-h/punnaga.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 320px; height: 186px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqsekGMx2n2bzqGDhMQB3S70UU0YLTrEdmBtfzCZ-fgN3OpL9Nkc-MbV4VRhro15Jw1DIS0aTarcMcGGVncoddBB5xeQLosT-rRjFr-FWLXVS6i9Lq6MsghD52vegm0ci8aSQlB_POv74/s320/punnaga.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5368863051789932354" border="0" /></a><br /><br />సుజన రంజని కోసం ఎప్పుడో రాసిన ఈ టపా ను ఎక్కడో పారేసుకున్నా, అడగ గానే వెతికి ఇచ్చిన కాంతి కిరణ్ గారికి ధన్య వాదాలతో..భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-78149660117116709032009-08-02T02:38:00.041-04:002009-10-15T21:24:50.068-04:00స్నేహోత్సవం<div style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1vwZ5T3qNUtm7qs527l0c_9WYM5gYVClym5a__8uA1-dJYPDHViD9-BD2rcsD4fzV4Gf90fT2ozTz3oxlWA7cPvGI9LHCtSopQTvblWppM_-YZU-iTEEw72xhzLoeM8eCqxFnB9vyMYI/s1600-h/Friendship_hugs.gif" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5365254030908845826" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1vwZ5T3qNUtm7qs527l0c_9WYM5gYVClym5a__8uA1-dJYPDHViD9-BD2rcsD4fzV4Gf90fT2ozTz3oxlWA7cPvGI9LHCtSopQTvblWppM_-YZU-iTEEw72xhzLoeM8eCqxFnB9vyMYI/s320/Friendship_hugs.gif" style="cursor: pointer; height: 239px; width: 320px;" /></a><br />
</div><br />
<br />
<div style="font-family: arial; text-align: left;"><div style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: medium;">స్నేహం..... ఈ ప్రపంచం లో రక్త సంబంధం తో వచ్చే సంబంధాలు కొన్ని ఐతే, మన మనసుతో సంపాదించుకునే సంబంధాలు కొన్ని. సంబంధమెలా వచ్చినా బంధమెప్పుడు అపురూపమే, అపురూపమైన బంధాలకే అపూర్వమైన అనుభందం ఈ స్నేహంతో... స్నేహమంటే ఎంతో మంది కవులు ఎన్నో పాటలు రాసేరు, కవితలల్లేరు, రచయతలు కధలు రాసేరు సినిమా లు తీసేరు.. స్నేహమంటే ఎంత మంది ఎన్ని విధాలు గా చెప్పినా ఇంకా చెప్పటానికి వీలయ్యేది...... చెప్పుకోవటానికి మిగిలుండేది...<br />
</span><br />
<span style="font-size: medium;"><br />
చిన్నప్పుడు కలిసి బడిలోకి పరుగెత్తిన ఆకతాయి కాలపు స్నేహాలు, వురకలు వేసే వయసు లో జీవితాల నుంచి దూసుకెళ్ళే స్నేహాలు, ప్రపంచం లో ప్రతి విషయాన్ని మనదైన..... మన కంటి తో నిర్వచనాలు నిర్ణయించె వయసు లో జీవితమే తనదనిపించే స్నేహాలు, ప్రపంచాన్ని పాదాక్రాంతం చేసుకోవాలనే వుత్సహం లో గమ్యం వైపు పరుగు మొదలెట్టినప్పుడు తోడు పరుగెత్తిన స్నేహాలు, </span><br />
<span style="font-size: medium;"><br />
తనదైన జీవితం లో తనతో పాటు గా తోడు నిలిచి మది నిండే స్నేహాలు... ఎన్నని చెప్పినా ఎంతని చెప్పి నా ఇంకా అసంపుర్తి గా చెప్పటానికి మిగిలి... సంపూర్తి గా వున్నానంటు జీవితాంతం తోడుగా ఆకతాయి తనం నుంచి ఆఖరి మజిలి వరకు కలిసి వచ్చే స్నేహాలు....<br />
<br />
స్నేహమా నీకిదే నా శత సహస్ర కోటి వదనాలు...<br />
</span><br />
<span style="font-size: medium;"></span><br />
<span style="font-size: medium;"><br />
జీవితమంటే స్నేహమే అనే దిశ లో నాతో కలిపి అడుగేసి, స్నేహమంటే నిర్వంచించిన నా ప్రాణ హితులకు, స్నేహమంటే అవసరాలకు వాడుకోవటమే అనే నిర్వచనాన్ని పాటించి గుండెలో అనంత దుఖ సాగరాలను నిలిపిన స్నేహితులకు , జీవితపు ప్రతి మజిలి లో వచ్చి చేరి జీవిత కష్ట, క్లిష్ట సమయాలలో తమ స్నేహ హస్తం తో గట్టెకించిన ప్రియ నేస్తాలకు, చెమరించిన కన్నులలో చేమ ను..... నవ్వైతే పెదవితో, బాధ ఐతే గుండె తో పంచుకున్న మిత్రులకు, పరిచయమైన అతికొద్ది కాలంలోనే ఒక స్నేహ కుటుంబమైన బ్లాగ్లోకపు నేస్తాలందరికి ప్రపంచ స్నేహితుల దినోత్సవపు శుభాకాంక్షలు.<br />
<br />
చెలిమి అనే అపురూప పరిమళం సదా మన జీవితాలలో నిండి వుండాలని, ప్రతి రోజు స్నేహోత్సవమై అనుక్షణమొకసంబరమై స్నేహ బంధాలు ిలబడాలని సదా కోరుకుంటున్నాను </span><span style="font-size: medium;">.</span><br />
</div><br />
</div>భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-135547373291029480.post-92093959434124918022009-06-15T05:33:00.001-04:002009-06-15T15:42:20.704-04:00చిక్కుమేవ జయతే ...<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn7CvXjPIm8wnsk9i2tQ45rSFXV3TOyGJnPb_Grl_DUlmj6114XFx1jb8qD6Kp-HGTxmyII0t1msmrsnxabBoczkMu86CJa-466Vo44msoLW62oD9GSfmig6tp7S34UA7RWgs2eBJ6Ozk/s1600-h/chikkumevajayate.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 303px; height: 298px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn7CvXjPIm8wnsk9i2tQ45rSFXV3TOyGJnPb_Grl_DUlmj6114XFx1jb8qD6Kp-HGTxmyII0t1msmrsnxabBoczkMu86CJa-466Vo44msoLW62oD9GSfmig6tp7S34UA7RWgs2eBJ6Ozk/s320/chikkumevajayate.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5347418875228935778" border="0" /></a><br />ఇదేమిటిరా బాబు "సత్యమేవ జయతే" కదా ఇలా ఈ అమ్మాయి వక్ర భాష్యం చెపుతుందేమిటా అనుకుంటున్నారా? "సత్యమేవ జయతే" లోని నిబద్దతను గురించి కాదు నా ఈ పోస్ట్ .... అమెరికా లో "చిక్కుమేవ జయతే" అనే నానుడి అనుక్షణం గుర్తెట్టుకోకుండా దారి పక్కన పిజ్జా కొట్టు వాడు పిలిచాడని ఆ పక్కన మాల్ లో చైనీస్ వాడు ఒకటే కేకలు వేసి పిలిచి మొహమాటం పెట్టీ 5$ కే బోలెడంత ఇస్తానని ఆశ పెట్టేడని వెళ్ళేమా........ ఆతరు వాత ఇదిగో నాలా ఇలా నానా కష్టాలు పడవలసి వస్తుంది అనే సందేశాన్ని ఈ ఆది వారం మన బ్లాగ్లోకం మిత్రులకు చెప్పి నా ఎద ఘోష ను పంచుకుందామని మొదలు పెట్టేను...<br /><br />పొద్దు నిద్ర లేచిన దగ్గర నుంచి ఏదో ఒక పని కోసం అటు ఇటు పరుగులెత్తి కాలేజ్ నుంచి ఇంటికి, అక్కడి నుంచి ట్యూషన్ కు, అక్కడనుంచి వూరి మీద పెత్తనాలకు తిరుగుతు ఎప్పుడు ద్విచక్ర వాహనం (సైకిలు, మోపెడ్ లు కాదని గమనించ ప్రార్ధన) మీదో..... నిలువు కాళ్ళమీదో తిరుగుతు కాసేపు ఖాళీ వస్తే ఏవో ఒక ఆటలు ఆడుతు పెరిగి వచ్చిన గతం నుంచి, (అంటే 20 ఏళ్ళ కితం మేము నిజం గానే ఇవన్ని చేసే వాళ్ళము మరి ఇంతలేసి చదువుల పోటీ లు అప్పట్లో లేవు కదా, తినింగ్స్ తిరిగింగ్స్ కదా మొదటి వ్యాపకం చదువు తరువాత వ్యాపకమే)<br />ఈ జంతర్ మంతర్ మాయా లోకం లోకి వచ్చి పడి..... చిన్నా పెద్దా ప్రలోభాలకు ఆశ పడి...... ఇందాక నేను చెప్పినట్లు కొండకచో కక్కూర్తి పడి..... తిని...... తరువాత పిల్లలతో కలిసి తిని, మొత్తనికి తిని తిని అర్ధం అయ్యింది కదా.......<br /><br />ఒక రోజు పొద్దున్నే పిల్లలు మనలను విసిగించకుండా వాళ్ళంత వాళ్ళే తయారు అయ్యి స్కూల్ కు వెళ్ళిన శుభ సందర్భం లో తీరిక గా అద్దం లో చూసుకుంటే ఏమి వుంది డింగ్.... <span style="font-weight: bold;">డింగ్ డింగ్.</span>.. నెత్తి మీద తెల్ల వెంట్రుకలు, తాపీ గా శరీరం మీద ఎప్పుడు వచ్చి చేరిందో ఆట్టే గమనించకుండానే చేరిన ఒక 20 పౌండ్స్... కళ్ళ కింద నల్ల చారలు...<br /><br />అంతే సీన్ కట్ చేస్తే ట్రెడ్ మిల్ల్ మీద లగో లగో... తెల్ల బియ్యపు మూట మాయం అయ్యి చేరిన గోధుమ పిండి గోతాం... గోధుమ రవ్వలు అబ్బో ఒకటేమిటి లే...<br /><br /><b>అందుకే</b><br /><br />ఇంట్లోను పని లోను పెద్ద అక్షారాలతో<br />ఈ మూడు సూత్రాలు ప్రింట్ చేసి పెట్టు కున్నా ప్రతి క్షణం కనపడేటట్లు..<br /><br /><span style="font-weight: bold;">"చిక్కుమేవ జయతే" , "డైటింగే పరమో ధర్మః" , " దేహో రక్షతి ఆరోగ్యం రక్షితహ" </span>(ఇది బ్లడ్ ప్రెషర్ వచ్చినాక కలిపేను... )భావనhttp://www.blogger.com/profile/00374170481935209136noreply@blogger.com25